att gå ner i vikt?

De senaste åren har jag gått upp flera kilo och det är något som jag otrivs med.  Nu är snart gränsen nådd. För det är det, då jag går in i min garderob och ska ta något att sätta på mig och nästan allting är så att det stramar och tränger. Jag tror att jag har gått upp en storlek, om jag ska vara ärlig. Men, i detta fall vill jag inte vara ärlig, jag vill bara blunda för det. Men, nu vet jag, jag gör som vanligt.

Jag tänker börja banta i morgon

och jag tänker inte ändra mig.

Visst låter det bra, men om det är det, ja det är en annan fråga.

För om jag säger så idag att jag ska börja banta i morgon och i morgon har jag inte ändrat mig utan säger att jag ska börja banta i morgon. Då blir det en riktig rundgång.

Kanske beror det på att jag rör mig mindre nu, då jag ofta inte mår så bra. Igår var jag inte ute och inte har jag varit ute i dag heller. Jag som älskar mina och mysingens morgonpromenader.

På tal om morgonpromenader, som i förrgår då vi kom och gick på trottoaren var det som vanligt unga människor som gick flera i bredd, utan att vika och ta hänsyn. Bland annat tre män i 20-25 års åldern. De tog upp hela bredden på gångbanan och vi fick ta cykelbanan till hjälp. Ska det vara så? Kanske jag tänker mera på det nu då både mysingen och jag har och har haft besvär med att gå, mysingen sin fot och jag med min höft.

Hut och hyfsning, hövlighet och hänsyn.

Du hållbara härliga hederlighet.

Men jag slutar inte att hoppas. Dagens ungdomar lär sig väl också. Måste i ärlighetens namn tala om att det finns undantag.

Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.

Hjärtan såg vi häromdagen också.  Suddig bild ser jag, men det röda hjärtat syns.

Detta var ett hjärta med många hål i.

Denna hjärtevas med blommor i, stod i ett fönster på ett stugboende vi hade en gång, på en resa i södra Sverige.

Vad blev detta för inlägg?  Bara rappakalja.