Då jag var i mitt föräldrahem i sommar fick jag många påminnelser om hur livet har förändrats för de personer som fortfarande bor i  glesbygder i Ångermanland, som Trehörningsjö och orterna runt om, som till exempel min hemby.

Förr, då jag var tonåring, fanns det 4 matvaruaffärer, hattaffär, skoaffär, järnaffär, färghandel, konditori, bageri, möbelaffär, bensinstationer, växelstation, postanstalt, banker, radiohandlare, järnvägsstation med tåg som stannade där, brandkår, hårfrisörska, hotell, åkerifirma, läkarstation med mera, i det lilla samhället. Kanske någon affär till som jag har glömt. Alla hantverkare inte att förglömma.

Nu finns det en matvaruaffär, en kiosk med bensinstation och en loppisaffär som har öppet 3 timmar varje lördag.

Hittade ett urklipp i en låda.  Eftersom jag är från Ångermanland ursprungligen så är det "mitt" språk. Detta urklipp talar sitt tydliga språk om hur det kan vara att leva i en avfolkningsby. Vill ni ha en översättning så säg till.

                             ( Känsliga personer avrådes ifrån att läsa nedanstående.)

I går om aftan då dä va så soligt å fint tog jäg å geck en sväng

på väen, längs stranna alldeles utan ärende.

Då såg jäg ´n katte som hadd dränkt säg mella´n par stena.

Intell järnvägen fann jäg ´n stor´n benknote. Troligen borti

nan älg som hadd vorte överkörd åna timmertåga.

Å mitt på landsväga låg en dö´n ickorr.

Man bli hemskt gla´ då man si na tecken på att byn lev´.