Preciosa

25 september 2019 09:36

Hej Wiolettan!
Ja den texten var lite svår men inte omöjlig när man läser om den :-)Ja byarna avfolkas men det kommer kanske att ändras på om man är optimist :)Inte som förr men man kanske vill leva så, får hoppas på ungdomen.
Här är det 30 gr fortfarande...något besvärande :-)
Kram P ♥♥

wiolettan

25 september 2019 16:47

Det är lite svårt att skriva som man pratar också, på Ångermanländska.
Tråkigt för dom som trivs däruppe och kanske har ett jobb, eller är pensionär och inte vill flytta på äldre dar.
Fodras nästan att man har bil.
30 grader varmt, håller med dig om att det är lite väl häftigt. Kram till dig Preciosa.

geddfish

25 september 2019 09:41

Jodå, jag förstod texten!
Nej, ens hembygd är sig inte lik. Även om den inte avfolkats kanske, så är förändringarna rätt stora. Jag känner knappt igen mig i min hemort Vårgårda. Jag vill minnas den som den var.
Önskar dig en fin dag, varm kram!

wiolettan

25 september 2019 16:50

Bra Gerd.
Så det är likadant i dina barndomstrakter, kanske är det mycket vanligare än man kan tro att det försvinner, den ena servicen efter den andra på landsbygden. I min hemby är det många hus som står tomma och en del befolkas lite några veckor på sommaren.
Tack och kram till dig.

Ingrid

25 september 2019 10:45

Jag som ändå bor i ett samhälle med drygt 1600 invånare upplever precis samma sak. Det finns snart inga butiker kvar. Ingen klädbutik, ingen skohandel, ingen järnhandel, ingen bokhandel och så kan jag fortsätta. Det enda vi har gott om är frissor....
Kram, Ingrid

wiolettan

25 september 2019 16:52

Det trodde jag inte att det försämras på sådana ställen som du bor på. Är väl så att det inte är lönsamt längre. De stora kedjorna tar över.
Aha, många frissor, bra då har du att välja mellan. Men, med frissor är det nästan så, i alla fall för mig, att den som jag är van vid, den fortsätter jag hos. Kram.

Gunnel

25 september 2019 13:11

Jag förstod innebörden och den var riktigt rå. Men det stämmer nog ganska bra in på de flesta små samhällen. T.o.m här i Åstorp som inte är så litet är det stor nerläggning av allehanda butiker och fabriker. Det är storskillnad mot när jag flyttade hit för snart 60 år sen. Kram

wiolettan

25 september 2019 16:56

Jo minsann, verkligheten är många gånger riktigt grym.
Men, andemeningen har ju en knorr, i slutändan.
Vi kan säga att de senaste 50 åren har mycket förändrats, och många gånger till det sämre, i alla fall för den "lilla människan". Kram.

Lena

25 september 2019 17:16

Uch så sorgligt... & ja tänk hur det blivit, så sorgligt, bara att minnas min barndom med affärer i var by ibland 2 & alla andra affärer av alla de slag, ibland blir jag nästan tårögd över att den tiden får inte dagens barn & ungdommar uppleva, en värld så långt från dagens, med lek ute, byggde kojor, åkte bobb & spark för vintrarna var så snörika, & bara en sån sak som att plocka smultron & trä på strå... åka hölass... ja du vet ju *hjärta* såklart var tiden åxå knaper för många, men det är den då idag åxå... men minnen kan ingen ta ifrån oss *hjärta*

Varm stor kram *hjärta*

wiolettan

25 september 2019 20:42

Ja, den är för sorglig, historien.
Vi som minns hur det var förr, har ju fina minnen av levande landsbygd och allt vad det innebar, men nu, många små byar är avfolkade och då de äldre inte orkar längre så vill det mycket till för att orterna ska fungera.
Dagens ungdomar har svårt att försörja sig på små platser.
Dina minnen blir jag nostalgisk av, jag kommer ihåg. Plocka smultron det gjorde jag i sommar, men jag saknade åkerbären, dom finns inte där längre.
Jo, många hade det svårt att få ekonomin att gå ihop och fick arbeta hårt, så kämpigt var det på många sätt.
Håller med dig Lena, vi har våra minnen. Kram.

Hanneles bokparadis

25 september 2019 19:38

tråkigt när glesbygden dör ut, jobb med datorer borde funka.

wiolettan

25 september 2019 20:44

Det har du rätt i, det borde fungera. Det går ju att handla på nätet också, men maten måste ju fram sedan.

Znogge

25 september 2019 19:44

Tyvärr är det en tråkig tendens att många affärer försvinner och speciellt på mindre orter. Vill vi ha dem kvar så får vi också handla i dem. Näthandeln tar nog många kunder i dag för visst spelar priset också in.

Kram

wiolettan

25 september 2019 20:48

Det är tråkigt men det lönar sig tydligen inte, blir för kostsamt.
Jag tror nog att de som är kvar handlar i affären som är kvar, fast det många gånger är dyrare varor än i närmsta stad. Men de vill ha kvar sin butik.
Priset kan betyda mycket för många, det är klart, men som där i min lilla by är det lite bök och långt att åka för att få hem ett paket. Kram.

wiper

26 september 2019 06:45

Det har verkligen förändrats på dom mindre orterna och det känns inte kul för vi behöver en levande landsbygd och små fina orter som sjuder av liv som förr. Här har vi i alla fall 4 matvarubutiker sen Matpiraten dök upp men några butiker har lagt ner sen vi flyttade hit för 2,5 år sedan. Då bokhandeln och en tygbutik och nu garnbutiken.

Jag är född i en stad och där ser inte centrum ut lika som förr utan folk åker ut till Köpcentrum så butiker försvinner där också. Jag försöker handla så mycket som möjligt där vi och det borde fler göra också.

Tankeväckande och bra inlägg

Ha en skön torsdag
kram
Malin

wiolettan

3 oktober 2019 11:56

Det förändras på så många platser och det verkar som om alla ska bo i de större städerna. Det är ju där som också jobben finns, men skulle affärer poppa upp på mindre orter så blev det ju arbetstillfällen, men det skulle förmodligen inte löna sig. Många handlar på vägen hem och tänker inte på att gynna de som försöker att ha kvar butiken på den lite mindre orten.
Det gäller ju att försörja sig också. Kram.

Anki

26 september 2019 07:34

Inte alls svårt med den sorgliga texten - men så sorgligt att allt stänger och försvinner från de små orterna - värst är det förstås för dem som bor i glesbygd och får onödigt långt till allt man behöver i vardagen.
Även i ett samhälle som Skärblacka med ett stort pappersbruk är det mesta borta numer ... matbutik finns, tre pizzerior, en restaurang och bensinstation - men bankerna och posten är borta - liksom färghandel, klädbutik, möbelaffär och en hel del annat ... men det är bara ett par mil in till Norrköping så ...
Kram

wiolettan

3 oktober 2019 12:01

Bra, det är ju trevligare om det går att förstå det som jag skriver.
Skulle tro att det vore betydligt svårare om jag "pratade" detta istället. Men vem vet, det kanske blir klockrent.
Det är jobbigt för alla, men mest för äldre och de som inte kanske kan så lätt ta sig, ibland flera mil för att handla det nödvändigaste.
Så märkligt att det finns en matbutik men tre pizzerior och dessutom en restaurang. Många kanske tar och köper sin mat därifrån.
Har man bil så är ju några mil, inte så långt.
Kram.

Augusta

26 september 2019 14:56

Ja tyvärr, det ser jag också på byarna kring Arvidsjaur. Uppe i norröst försvinner bussturer. En dag i veckan kan man ringa efter efterstyrd taxi, så kallas det. Man betalar som en busstaxa.
Nu till något trevligare. Jag åkte förbi ditt område Trehörningsjö i somras. Vi körde bilen mot Lycksele, då åkte vi förbi. Inte så långt från Sollefteå eller hur?
Ha en bra dag!
Kram

wiolettan

3 oktober 2019 12:05

Ja, det kan jag förstå. Kommunikationerna är ju under all kritik på de mindre platserna.
Men så roligt att du åkte förbi "hemmave".
Nej, helt rätt, inte så långt ifrån Sollefteå, fast Örnsköldsvik är vår närmaste stad.
Det är trevligt att bila längst med kusten uppöver, så fin natur och om man inte åker de stora vägarna så kan man få se och uppleva mycket vackert. Kram.

Ditte

26 september 2019 18:44

Texten hadejag inga svårigheter alls att förstå. Men sorglig är den. Och det ligger en del i innehållet. Visst är det väldigt trist att glesbygden inte ska få finnas längre.Bättre kommunikationer och sänk bensinpriset så folk kan ta sig till sina jobb som ju oftast ligger en bra bit bort. Elbilar fungerar ju inte för var ska de laddas. Och inte har de dragkrok för att dra släp heller. Jättetråkigt att alla ska bo i städer för att få service, sjukvård och tillgång till kommunikationer och det man behöver i vardagen.
Stor kram

wiolettan

3 oktober 2019 13:58

Bra att du förstod texten. Ja, den är tänkvärd i all sin sorglighet.
Jag vet inte hur det skulle kunna "ändras" tillbaka, eller till det bättre, det är nog redan försent, om det inte kommer krisår och vi svenskar måste försöka försörja oss ¨på det som vi kan få ut ur vår egen jord. Kanske har det gått så långt att vi är för bortskämda av service på nära håll.
Du har rätt i det du skriver om bensinpriset och kommunikationerna. Det är inte lätt för många av dom som bor i glesbygd.
Det har ändrats en hel del på de senaste 50 åren. Kram.

Lisbet

26 september 2019 21:11

Oj, ja vad det förändras. Kunde gott ha haft kvar en del affärer, men de måste ju löna sig också. Här börjar det kännas av att posten inte längre fungerar som den borde. Tre dagar i veckan öppet mot fem för inte så länge sen.
En massa automatiska svarare då man vill ha personlig hjälp i telefon osv. Hur klarar sig gammalt folk som inte har datorer och mobiltelefoner?
Det är bara att foga och anpassa sig.
Det som inte ändras är våra årstider, höst är det nu.
Ha en fin fortsättning på veckan!
kram

wiolettan

3 oktober 2019 15:39

Så är det Lisbet, det måste löna sig och flyttar folk för att det inte finns jobb och service, så försvinner servicen snabbare. Så är det och det är en jättetråkig utveckling.
Jaa, posten ja, nu ska de ju höja portot drastiskt också, för att folk skickar för få brev. Det ena ger det andra.
Berättigad fråga, hur klarar de sig? Många har ju barn och barnbarn, men långt ifrån alla.
Tråkigt om pengarna också ska försvinna. Vi betalar med pengar så ofta som det går. Vissa tar ju bara kort, men vi försöker i alla fall.
Tryck ett, tryck två, ja, det har vi hört till leda. Min väninna klarar inte detta längre.
Ja, så är det, hösten kommer antingen vi vill det eller inte. Ännu så länge är det skönt ute. Kram.

Lena i Wales

28 september 2019 11:30

Jag känner igen det där med nedlagda affärer m m när jag jämför vad som fanns i min barndom och vad som finns nu, även om jag inte bodde i glesbygd, utan ganska nära Göteborg.
Texten förstår jag det mesta av, fick anstränger sig lite extra dock.
Ha en fin helg!

wiolettan

3 oktober 2019 15:42

Det verkar vara så i nästan hela vårt land, även nära de stora städerna i viss mån, då det gäller affärer. Kommunikationerna kanske är kvar där fortfarande.
Bra Lena att du förstod, det var liksom meningen, men annars kunde jag ha översatt till rikssvenska. Kram.

Göran

29 september 2019 22:17

Härligt med dialekter. Om du inte redan känner till honom så finns det en man från Ångermanland som skriver en hel del "på mål". I hans fall är det Björnamålet (Ö-vikstrakten tror jag). Han har samma förnamn som jag men stavar med J. Hans blogg heter "injail.bloggplatsen.se" om du vill titta in där. För övrigt... är jag under kommande vecka inte vän varken med honom eller andra nolaskogsare för på onsdag är det repris på "Slaget om Västernorrland"! D.v.s hockeymatch mellan Timrå och Modo.
Där går liksom gränsen för integration för mig!

wiolettan

3 oktober 2019 16:01

Vissa dialekter är underbara att lyssna till och för mig är andra lite sämre.
Nej, Jöran kände jag inte till, men nu har jag varit inne och läst hans blogg, tack för det.
Björna, där han bor är bara cirka 3 mil ifrån mina hemtrakter och knappt 4 mil till så är man i Örnsköldsvik.
Tänk, så lätt det kan bli att man inte är vänner längre. Så hockeyn kan ställa till det. Skönt att jag inte är intresserad av denna sport. /Hur gick matchen förresten/?

Klara Ovidia

1 oktober 2019 09:21

Tidens tand har sina gömmor - förändringens vindar blåser - tid komma tid gå, tid är dit baklänges.
Historien du skriver på mål känns vemodig- och väldigt sann och dessutom så är den faktisk positiv i min andemening .."si na teckan på att byn lev".
Varm kram från mig till dig :-)

wiolettan

3 oktober 2019 16:05

Det har jag inte tänkt på att det blir så. Finurlig du är.
Det ligger mycket i den historien och visst, den slutar i hoppets tecken, på ett sätt sett, ifrån hans synvinkel som var ute på promenad. Kram.

Bosse Lidén

2 oktober 2019 16:05

Härligt med dialekt. Jag läste om det och tror jag fixade all text.Men det hade varit svårare om någon tilltalade mig med orden oralt. Då hade jag fått säga va flera gånger.
Sorglig utveckling som jag inte uppskattar alls. Helst inte på platser som jag minns på ett helt annat sätt. Jag hann egentligen uppleva det redan när jag bodde i Halmstad när stora köpcentrum slog upp en bit ut från tätorten. Plötsligt blev det tommare i centrum. Egentligen tror jag inte jag passar in i det moderna samhället. Jag bara anpassar mig till det som jag måste göra/kunna. Inte var det roligare att leva på Gotland under trettonhundratalet.
Kram Bosse

wiolettan

3 oktober 2019 16:19

Det tror jag säkert att du gjorde Bosse, du som har varit i Umeå.
Jo, men visst, det blir lite svårare om det talas, men vi norrlänningar pratar ju så sakta så det skulle nog gå.
Nej, det är jobbigt att se denna utveckling. Tekniken och mycket går framåt, fortare än jag hinner med och samtidigt försvinner service, affären och kommunikationer ifrån den ena platsen efter den andra. Inte lätt för de som bor kvar på dessa orter, av en eller annan anledning. Livet blir ju så mycket jobbigare och dyrare att leva blir det också.
Likadant här. Jag försöker att anpassa mig, men ibland lyckas jag dåligt, men måste ju eftersom allt går åt det hållet.
Nej, där har du en poäng. Det århundradet och många omkring den tiden, ville jag inte leva i. Rättvisan var inte rättvis för alla då och straffen var hårda. Det finns en hel del på Gotland som påminner om hemska tider. Tål att påminna sig ibland. Kram!

gun

2 oktober 2019 19:44

Texten förstod jag:). Dialekt tycker jag är fint och trotts mina år i Stockholm behöll jag min.
Visst märker man att landsbygden har allt mindre affärer, bensinmackar m m.... Tråkigt!
Kram gun

wiolettan

3 oktober 2019 16:21

Bra gjort att behålla dialekten Gun. Jag har väl inte min kvar, i alla fall inte så mycket, men melodisatsen är kvar, tror jag. Sedan om jag blir arg så kan jag "återfalla" rätt så fort.
Utvecklingen går snabbt åt det hållet nu och det är bara att acceptera, verkar det som. Kram.