Alla inlägg under augusti 2018

Av wiolettan - 23 augusti 2018 08:00


Det var en gång en ung man som gick ut och ställde sig mitt på stadens torg.


"Jag har det mest perfekta hjärtat av alla", utropade han.


Människorna i staden samlades för att beundra hjärtat, och allesammans höll med. Hans hjärta var verkligen perfekt. Utan minsta fläck eller skråma skimrade det vackert i solljuset.


Så hördes en skrovlig röst ur folkmassan.


"Jag håller inte med. Ditt hjärta är inte ens hälften så vackert som mitt".


Alla vände sig om för att se vem det var som talade. Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan.


"Se här", sa han och visade fram sitt hjärta.


Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta.


"Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare än mitt", frågade han. "Ditt hjärta är ju fullt av ärr. Det saknas bitar, och vissa hål har lagats med bitar som inte ens passar".


"Det kanske är sant", svarade den gamla mannen. "Men jag skulle aldrig byta bort mitt hjärta mot ditt. Du förstår, mitt hjärta reprensenterar mitt liv. Hålen har uppstått när jag har älskat en annan människa och gett bort en bit av mitt hjärta. Ibland har jag fått en bit av den människans hjärta tillbaka. Ibland har jag älskat någon som inte har älskat mig tillbaka. Då har det förblivit hål. Men jag vårdar hålen också, för de påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer. Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit av sina hjärtan. På så sätt har mitt hjärta kommit att se ut som det gör idag. Och för mig är det ett vackert hjärta".


Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt eget hjärta och på den gamle mannens hjärta.


Utan ett ord tog han en bit ur sitt hjärta och gav till den gamle mannen.


 

En vacker saga som kan säga oss så mycket.



 

Ha det så bra mina bloggvänner. Vi åker iväg på en tripp till mitt barndomshem och datorerna lämnar vi kvar som någon annan får se till.



 

Kom ihåg att rösta och rösta klokt och vist, om det går. Har vi ett hjärta för andra så ska det säkert gå bra.



Av wiolettan - 21 augusti 2018 12:00


Vår lekledare och klurighetsminister Bosse Lidén har än en gång satt igång en tävling för oss tävlingssugna. Denna gång var ju svårare än alla andra gånger, helt enkelt omöjligt att lösa allt, visade det sig. Det hjälpte då inte att utöka tiden till hur många veckor som helst, gick inte bra, mycket saknas, i alla fall för mig. Men, roligt har det ändå varit och spännande och motionerande.


Denna gång gällde det att fota vissa givna reg.nr bokstäver på bilar.


Den första kombinationen var ABC. Omöjligt tänkte jag, men har nu i dessa veckor då jag har kunnat vara ute och promenerat, endast morgnar, för värmens skull, hållit ögonen öppna och handen i mysingens.


Så helt plötsligt såg jag den.

"Titta, ABC", ropade jag, men mysingen såg inte och kanske inte trodde mig heller och jag hann inte fotografera.


"Nu går vi ner hit i morgonbitti igen och kollar", sa jag.


"Det skulle väl vara otroligt om den kom än en gång", tyckte mysingen.


Men sagt och gjort, morgonen efter var vi där igen. Efter cirka en kvart tröttnade vi och vände och gick iväg hemåt. Då skrek mysingen:


 

"Nu, den kommer där".  Ni ser själva vad jag hann fota. Inget reg.nr alls.



 

Nästa morgon samma tid var vi där igen och där kommer den och jag är beredd, vilken lycka. Det var mycket svårt att hinna med att fota ett reg.nr på en bil som kör, svårare än jag kunde tänka mig.


 

DEF 

Mycket lättare att ta en bild om bilen står parkerad.



 

NOP


 

UWX


 


YZH  Här hade vi valfritt den sista bokstaven.


 


JUL


 

SOL. Den bilen såg vi i ett skyltfönster och det stod såld på den. Nästa gång vi gick förbi var den borta. Snacka om tur. I morse såg vi den i trafiken.


 

WNS hittade vi till slut. Svårare än jag trodde att få syn på någon bil med W, plus en annan bokstav istället för I och sedan S.



 

Till dig Bosse. Hittade två BOZ, låter lika bra som BOS, eller?


 

En dam kom gående med sin rullator och i den låg GOT, Gotland med många orter. Damen var en bekant ifrån vår pensionärsförening, så jag frågade om jag fick ta en bild av hennes fina bag. Hon hade fått den av sin dotter som bor på Gotland. Så där fick jag GOT också, som efterfrågades, men inte som reg.nr förstås.


Mitt bidrag. Några hittade jag men långt ifrån alla. Tror att det är hälften. Får se hur långt det räcker. Det är ju en trevlig lek för mig som tycker om tävlingar och lekar. Jag blir nog aldrig vuxen i det avseendet heller.


Vi kommer att åka norröver och datorn får stanna här med dammråttor och andra. Men då jag kommer tillbaka så får jag se hur pass långt efter jag blev segraren. Huvudsaken är att få vara med och roligt att tävla. På söndag då Bosse stänger tävlingen, får jag sitta i "stugan" och hålla tummarna och undra. Ni kan se mig, eller hur?

Av wiolettan - 20 augusti 2018 07:52


Någonting som jag har börjat längta så otroligt mycket efter på senaste tiden är att ha en katt. Eller ha en katt, det är ju egentligen katten som "har" människan. Jag tycker om hundar också men katter har alltid facinerat mig. Dessa självständiga varelser som verkligen  bryr sig om de personer som dom har utvalt. Fast det betyder inte att de rättar sig ovillkorligen efter oss. Nej, de bestämmer själva och det är inte alla som kanske tycker om det.


Ernst Hemingway lär ha sagt. "Jag har lärt mig massor genom att lyssna ordentligt".


Han beundrade katter för deras "känslomässiga ärlighet", har han också sagt. Hemingway menade att katter, till skillnad mot människor, aldrig döljer sina känslor. Han delade sitt hem i Key West med över trettio katter. En av dem, Snow White, som han fått av en sjökapten, hade fler tår än normalt. Dussintals avkommor efter Snow White lever fortfarande kvar på egendomen. Jag har aldrig sett en sextåig katt.


Många tycker att katter är dumma. "Det går ju inte att lära dom något, som t.ex med hundar". Men så fel det är, de är mycket kloka små djur.


Din katt är smartare än din iPad, mycket smartare. En iPad kan processa otroliga 170 miljoner operationer per sekund, men din katts hjärna kan hantera 6,1 biljoner. Och lagringskapacitet? Katten vinner igen, 91.000 gigabye mot iPadens 60. Har jag läst.


Mark Twain har sagt;


"Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under kopplet. Detta är katten. Om man kunde korsa en människa med en katt, skulle människan förbättras, men katten försämras."


 

Min fösta katt, Sessis, i mitt knä och hennes första kattunge. Jag var med många gånger då hon födde sina ungar.


 

Topsy, han blev nästan 17 år. En tavla som sitter på min vägg här hemma.


 

Topsy, här på tomten i Duvbo. Han bodde med oss i Sollentuna, Vaxmora, Duvbo och så sina sista år här. Efter honom har jag bara haft en katt Sebastian, eller Sasse som han fick heta.


Ha en bra dag och finfin vecka. Nu ska vi strax strax iväg och dela ut medlemstidningen för SPF.



Av wiolettan - 16 augusti 2018 08:50


I morse efter vår runda i vår lilla stad, upptäckte vi att klockan var mycket och mysingen hade en tid till tandläkaren att passa. Då sa jag till mysingen: "vi går trappan upp till Tornparken istället för runt, då sparar vi en massa tid." Sagt och gjort. Men det var lättare sagt än gjort, för nu var det längesedan som jag gick uppför den trappan och jag upptäckte då att min ork har försämrats betydligt. Det kändes inget vidare. Att jag känner mig ung inombords hjälper inte sådana gånger.


Ungdom är inte en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft,  en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.


Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.


Detta har jag läst. Tål att tänka på och göra så gott man kan för att klara sig.



 

En talande skylt. Var försiktig. Mysingen och jag kanske är ute och leker.


  

Kör sakta här också. Ni ser väl ekorren? Nehej...


 

...men nu då?



 

Någon har tappat sin fina halsduk med en mängd hjärtan på. Den är inte min, fast det vore trevlig att äga den, men  får hänga kvar här, någon kanske saknar den.


 

Så vackert! Litet violett hjärta framför de violetta blommorna. Kändes nästan som om det var till mig.




Av wiolettan - 14 augusti 2018 09:53


Ännu en dag, med för mig lagom temperatur ute. Det var plus fjorton grader i morse och jag och mysingen kunde ta en dryg halvtimmes promenad. Ja, jag vet, inte som förr, men jag är tacksam för det som är.


Det är också bra att det inte är så varmt då vi har lite spring ner till tvättstugan. Spring och spring, här blr det inte så mycket spring, men bildligt talat. 


Ni som har läst min blogg vet att jag tycker om små barnhistorier. Denna läste jag häromdagen.


En skolklass fick i uppgift att rita en teckning av hela sin familj.


Sedan skulle eleverna visa teckningarna för varandra.


En pojke med mörk hud och afrokrulligt hår visade fram sin teckning, och de andra i klassen förundrades över att hans mamma och pappa var vita.


"Det är för att jag är adopterad", svarade pojken.


"Vad betyder adopterad"? frågade en av klasskompisarna.


"Det betyder att när jag var en liten baby växte jag i mammas hjärta istället för i hennes mage", svarade pojken.


 

Ett hjärta framför mina fötter vid promenaden.




 

Blommor i hjärtvas.


 

Någon har tappat sin docka med det fina hjärtat på.





Av wiolettan - 11 augusti 2018 09:15


I dag känner jag mig mycket bättre i mitt öra, visserligen hör jag fortfarande inte på det men värken är inte så svår utan kommer bara ibland. Då den är helt borta får jag försöka att kolla om det är mycket vax efter öroninflammationen.


I morse hörde jag på radion en sak som gjorde att jag lystrade till lite extra. Hallåkvinnan sa att denna sommar har det varit dubbelt så mycket öroninflammationer bland barn än andra år. Se där, det var det jag visste. Jag är i mångt och mycket som ett barn ännu. Barnslig är jag ju och det är till nackdel många gånger men å andra sidan så har det hjälpt mig mycket också.


Denna barnslighet har jag ärvt av min pappa. Fast han var en strikt man, betrodd hemma i kommunen med många kommunala och andra uppdrag, försvann aldrig hans lekfulla lynne. Det gladde mig många gånger som barn och vuxen.


Fast, ibland skämdes jag faktiskt över min pappa och hans  brist på det passande. Jag och min förra man bodde då i Vaxmora i Sollentuna och min pappa hade åkt ner ifrån Ångermanland för att hälsa på oss. Pappa hade vid denna tid inte träffat min man så ofta men de kände varandra lite. Då vi sitter och åker i bilen kommer det i den andra körfilen, en bil som kör om oss.


"Polis, polis, potatisgris", ropade min pappa glatt, och vinkade ifrån baksätet. Det var nämligen en polisbil som åkte om oss. Min man tappade nästan hakan av förvåning. Han var ju lite, ska vi säga, bestämd i hur man uppträdde och förde sig. Men, det brydde sig min pappa inte om, han hade det jätteroligt där i baksätet.


För det mesta delade jag min pappas barnslighet, men kanske inte ihop med min förra man, vet ej varför. Min förra man gapade ännu mera då han vid ett tillfälle frågade min pappa varför han hade skaffat så många barn, då vi hade det så fattigt. Vi var 10 syskon.


"Det var ju det enda roliga vi hade, alla  mörka vinterkvällar", svarade min pappa.


Att leva är så häpnadsväckande att det

lämnar mycket litet utrymme för

andra sysselsättningar.




 

Detta är ju ett bra knep, denna varma sommar. Litet, men naggande god. Man tager vad man haver.



Av wiolettan - 6 augusti 2018 10:16


...det har blivit lite bättre temperaturer, enligt vad jag tycker. Men, värmen har satt sina spår.


 

Vi har haft denna igång i ett av våra rum, någon enstaka gång.



 

Denna i sovrummet, fast mycket sällan.


Dessa takfläktar fläktar på bra och luften rörs om så det känns lite svalare, men det har sitt pris. Nu har jag fått ont i ena örat och jag hör inget på det. Hoppas att det snart går över. Synd om mysingen, men han finner sig i att jag inte tål drag.


Innan detta hände så var vi ute på våra sedvanliga morgonpromenader och det känns härligt.


 

Mysingen på spaning. Ni kanske kan gissa efter vad.



 

Hararna är också ute i tidiga ottan.


 

Då går det som bäst att korsa vägbanorna.



 

Hur denna växt kan frodas på detta ställe är en gåta. Den har fått vara ifred och tydligen finns det lite jord.



 

Ett hjärta fanns också i asfalten.


 

En katt ute på promenad. Det är rätt så sällan som jag ser katter ute nu i vårt närområde, för mycket bilar kanske.


Jag har en bok där det står:

Katter anser att de förtjänar vår uppmärksamhet och våra lovord. De förväntar sig att bli väl behandlade. De är inte blyga när det gäller att låta oss veta vad de vill ha. Och även om de kommer att gengälda vår kärlek, vet katter exakt när de ska sluta och lämna oss att längta efter mer.






Av wiolettan - 4 augusti 2018 09:24


I morse vid sextiden kändes det som om värmen ute hade avtagit lite och det var molnigt på himlen. Jag tänkte då att ta en tidig morgonrunda vore en bra idé, att passa på liksom. Att vara ute i 25-30 graders värme är inget för mig.


Sagt och gjort, jag tog med mig min kamera. tänkte samtidigt slå två flugor i en smäll. Få lite luft och ta bilder på bilar med speciella reg.nr efter Bosse Lidéns anvisningar, gällande hans senaste tävling.


Men, ack vad jag  bedrog mig. Joo, visst, fick mycket med ny syre i lungorna men inte ett enda reg.nr som passade in, fast jag och mysingen gick många gator. Efter en och en halv timme gick vi hem igen. Regn och åskmoln tornade upp sig och vi fick några enstaka regndroppar på oss.


Några andra bilder tog jag i alla fall, på promenaden.



 

Vi kom förbi Filmstaden i Solna.


 

Gick på många kända gator...


 

...eller kända gatunamn.


 

Statyn heter Maja, av Carl Eldh 1908, nygjuten 2007, i samarbete med Carl Elds Ateljemuseum.  Tror att den förra blev stulen. Står vid Filmstaden i Solna.




 

Storskogens centrum.


 

Bilar fanns det att kolla på, men vackrast var detta träd, eller buske kanske. Vet inte vad det heter. Hängbjörk, nej, jag vet inte.


 

Det verkade som om planteringarna hade fått vatten.



 

Någon har tappat sin sko. Sådant förvånar mig alltid.  Att mista en sko bara så där. Det är ju dyrt med skor.


Ha en finfin helg.

Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards