Alla inlägg under mars 2014

Av wiolettan - 28 mars 2014 08:34


I går var det vår fjärde årsbröllopsdag, vilket vi försökte att fira på vårt sätt ifrån morgon till kväll.


Jag vaknade med att en skål med godis sattes på mig.


 

Först fattade jag ingenting. Och, sen fattade jag ingenting, men, så fick jag förklaringen.


Min man, har väckt mig varje bröllopsdagsmorgon med olika saker.

 

1-år heter pappersbröllop, jag fick pappershjärtan strödd över mig.

2-år heter bomullsbröllop, jag fick hjärtan utklippta av bomull över mig.

3-år heter läderbröllop, jag fick små hjärtan utklippta ur läder över mig.

4-år heter blomsterbröllop och då trodde jag att det skulle regna en mängd blomster över mig. Men nej, min mysing hade läst på nätet att det heter fruktbröllop så han hade varit och köpt godis i olika frukt och bärutförande och lagt dom i en glasskål utformad som ett hjärta.


 

Han är ju rätt så mysig min mysing.


Vi hinner väl knappast fira 30-årig bröllopsdag vilket jag fick med min förra man. Undrar om mysingen då skulle strö äkta pärlor över mig, eftersom det heter pärlbröllop?


Nu har jag en del saker att utföra. Hoppas att ni får en finfin dag.





ANNONS
Av wiolettan - 25 mars 2014 07:43



Det har kommit upp en del fina vårblommor nu, bland annat snödroppar. Ett vårtecken, verkligen. De piggar upp oss alla som går ute, nästan alla i alla fall.


Det var en pappa, som kom och gick med sina två små barn. Barnen var i dagisåldern. Det minsta barnet springer fram till blommorna och börjar att nypa av knopparna, en efter en.


Vad tror ni pappan gör? Ingenting! Han bara står och tittar på det som händer och då alla blommorna är borta går han vidare med sina barn.


Jag blir både arg, chockad och konfunderad. Vart är vårt samhälle på väg? Hur är vissa människor funtade? Undrar inte på att det ser ut som det gör om inte föräldarna bryr sig om att lära sina barn att vara rädd om vår natur.


 

Vår gå gång.


I morse två minusgrader ute, strålande sol, ingen snö.





ANNONS
Av wiolettan - 23 mars 2014 16:16


Vi mötte en medelålders dam på vår morgonrunda. Hade inte sett henne förut. Hon hejdade oss och sa:


”Hej! Förlåt, men kan ni hjälpa mig med en sak?”

”Hej, javisst, om vi kan”, svarade jag.

Hon fortsatte. ”En god vän till mig säger att det är söndag idag, men jag säger att det är måndag. Vem har rätt?”

”Din vän har rätt”, sa jag, ”idag är det söndag”.


”Jaha, tack” sa hon och gick vidare.


Jag funderar fortfarande på detta. Det stör mig på något sätt.


Varför det stör mig? Ja, kanske för att damen i fråga inte var gammal, såg prydlig och ”vanlig” ut.


Det drabbar ofta mig också att jag tar fel på dag, tycker att det är lördag fast det kanske är söndag. Men jag tittar efter, eller tänker till en gång till och då brukar det reda till sig. Men, varför går hon fram till vilt främmande människor och ställer den frågan. Hon hade en mobil i ena handen. Hade hon sin vän på tråden?


Hjalmar Söderberg sa:


”Det finns saker, som man måste vara

fackman för att inte förstå”.


Förstå det om ni kan. Det är nog inte meningen att vi ska förstå allt.


 

Men detta förstår jag. Någon har planterat vårblomster vid ingången till ett hyreshus på Tulegatan i Sundbyberg. Vackert, plus att det blir lite vårkänning.



Av wiolettan - 19 mars 2014 09:15


Ett riktigt aprilväder har vi, nu i mars.


En dag då jag vaknade var det alldeles vitt ute, dagen innan var det grönt.


 

 Till och med att det frusit till is på sjön igen.


  

Vet ej om det skulle vara ett frågetecken eller utropstecken efter ordet.


 


Den årsgamla ensamma svanungen låg och sov i vattnet, där isen inte hade lagt sig. 


 


Någon har här försökt sig på att göra en snögubbe. Den har både ögon, näsa, mun och armar.


Igår var vi till vår SPF lokal för att se filmen om Monica Zetterlund. Den var intressant, skildrade hennes genombrott på 60-talet, hennes stormiga kärleksliv och jobbiga privatliv. Det var roligt att höra en mängd av hennes mest kända låtar.


Och, så något att tänka på;


Bär aldrig mer än ett slags bekymmer i taget!

Somliga människor bär tre - 

bekymmer som de haft,

alla som de nu har,

och alla som de väntar sig att få.


Nu ska vi strax iväg för att träffa våra sångarvänner. Jag är så tacksam att jag kan komma ut, det är inte alla som har den förmånen. Min mysiga mysing min man, är oftast med mig. Även igår då jag var och kollade mitt Waranvärde. Han satt troget i väntrummet, löste korsord och väntade på mig.


Ha en bra dag.


Av wiolettan - 16 mars 2014 14:39


Fyra minusgrader i morse då vi vandrade ut. Det var rätt så lugnt vid promenadstråket. De som  brukar springa runt sjöarna denna tid väntade väl till kl 10 då loppet "två sjöar runt" skulle starta.


 

Varje vår anordnas detta lopp och det brukar vara många deltagare. De kan springa olika sträckor, som syns på bilden. 5,7 km. det var sträckan som vi gick i morse. Vi gick runt Råstasjön i Solna och Lötsjön i Sundbyberg, de ligger rätt nära varandra och det är där som de springer.


 

Vi såg och hörde en hel del fåglar. Skrattmåsarna har kommit, men i morse var det kallt, så de skrattade inte. Men, däremot dessa hägrar såg nöjda ut, där de stod och spanade efter fisk och lite längre bort på bilden syns ett svanpar.


Senare då vi gick till Centrumkyrkan för att deltaga vid en Gudstjänst var det plus tre grader, solen sken men det kändes inte varmt, mycket beroende på blåsten.


I går var det en så´n där "mellandag". Jag var inte ute på hela dagen, hjärtflimret gjorde att jag var så trött. Det kanske hade blivit för mycket. Först en dag hos min bror för att hjälpa till med att tömma köket och dagen efter var vi på fest hos ett par bekanta. Det verkar som om jag mår bäst i hemmets lugna vrå. Tänk så det har blivit.






Av wiolettan - 14 mars 2014 08:55


Härligt väder, två plusgrader och sol, så var det då vi tog vår morgonpromenad.


Råstasjön fick ett besök.

 

Änder ska detta föreställa. De står på huvudet för att leta mat där vattnet är grunt. Det är tre stycken på bilden.


 

De vackra svanarna har kommit tillbaka efter vintern.


 

Denna svan föddes i fjol så den har inte fått någon vit fin skrud ännu. Den blev lämnad i höstas av sina föräldrar då de flög till varmare länder. Vi undrade hur svanungen skulle klara sig, men det har den gjort. Mycket tack vare snälla människor som dagligen har försett den med mat. Den är inte ett dugg rädd för människor. Sitter ofta för sig själv och tittar.


Igår bilade vi till Farsta för att hjälpa min snart 87-årige bror. De ska renovera hans lägenhet, stambyte och göra ett helt nytt kök så vi var där för att hjälpa honom att packa in saker och plasta in några rum. Gubbarna börjar arbetet på måndag.


 

Denna bild tog jag före sju på morgonen då vi åkte. Tyckte synd om alla dessa människor som satt i kilometerlånga köer, vilket vi slapp eftersom vi åkte åt "rätt" håll. Mellan kl. 7-9 ungefär, är det verkligen svårt att ta sig fram med bil på infarterna till Stockholm.


Nu ska vi strax åka och fredagshandla. Utan bil.


Av wiolettan - 12 mars 2014 15:39



Min man och jag var ute och gick en dag, det var lite halvmörkt.


Då vi skulle gå över vid ett övergångsställe kom det ett gäng med unga killar på åkbrädor. De var kanske i 10-14 års ålder, det gick lite fort så jag hade svårt att bedöma det.


En av killarna saktade in då han såg mig och ropade:


”Stöder du Rosa bandet”?


”Jaa”, svarade jag lite förvånad. Han log och nickade lite gillande.


   

Förresten hur kunde han veta det? Men, så förstod jag. Jag hade ju ”Rosa bandet” på mig på jackkragen, en rosa rosett som reflekterar, den sitter ju där varje dag så jag tänker inte på det.


Förvånad också över att en sådan ung kille visste vad det var, vad det står för.


 

Som det står här på ett av mina Optimistkort.


Det finns alltid något,

som kan få oss

att känna förundran.


Orden är illustrerad, här på bilden, av en som har fått en fluga på näsan. Jag blir alltid så full i skratt då jag ser detta kort. Tänker mig en som förvånad, med ögonen i kors, tittar ner på sin näsa.





Av wiolettan - 8 mars 2014 08:53


Sol, plus tre grader och stark blåst, med andra ord ett bra väder. Utom blåsten förstås, det kände jag verkligen i morse då vi vandrade runt Lötsjön.


Vi tog bara en timmes promenad för min mysing ska iväg på en stor baluns idag med Par Bricole, ett ordensällskap som han tillhör, med bara män, så jag är inte bjuden, men det gör mig inget. En orden som är ifrån 1700-talet, Bellman var en av förgrundsfigurerna. Så, jag får hitta på något annat trevligt på denna Internationella Kvinnodag. Mitt andra namn har namnsdag idag.


 

Så här ser han ut i sin frack med grannlåten på. En pigg och alert 71-åring.


Han en bra dag alla kvinnor och tjejer på vår dag,  alla som heter Siv, men först och främst mina trogna läsare.


 

Så sant som det är skrivet.  Ett kort ifrån min Optimist låda. Suddigt blev det men det står:


Hjärtat är lyckligast -

när det slår för andra.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se