Alla inlägg under maj 2019

Av wiolettan - Måndag 27 maj 08:13


Nu är vi hemma igen efter en kortare resa, på några dagar, som har varit intressant, givande och trevlig. Målet för vår resa var Årnäs utanför Mariestad i Västergötland, för att där fira min ena systers 90-årsdag.


Vi startade tidigt på morgonen, i torsdags och åkte via Enköping, Hummelsta, Irsta, Dingtuna. Kvicksund, Arboga, Götlunda, Örebro, Mosås till Kumla. Alltså många småvägar, känns bättre än Europavägarna, vi får se och uppleva mera, kan stanna och rasta eller bara stanna för att njuta av landskapet.



 

Rapsfält kanske.



 

Ett hjärta i förbifarten, flimrade förbi. Ni ser att det regnar ute, men vi satt skönt inne i bilen, i lagom fart.



   

I Kumla besökte vi Skoindustrimuséet. Att titta på gamla saker och kanske få en liten inblick i hur folk levde förr i tiden, tycker både mysingen och jag om.



   

Det var märkligt att vandra i museet och titta. Tiden hade där inne, i alla fall på en våning, stått stilla sedan skofabriken lades ner. Längst bak i bilden syns en dam som, då vi var där jobbade med skosulor.


 

Denna dam däremot var inte på riktigt.



 


En tidstypisk symaskin, kan jag tänka mig, vacker på sitt sätt.


Kumla, en ort cirka 2 mil ifrån Örebro har varit känd för sin skotillverkning som har haft stor betydelse. Den första skofabriken öppnades här 1895. Det har funnits över 130 olika skotillverkare under årens lopp, däribland fabrikerna Kavat och Age. Så fabriken har betytt mycket för orten och därför ville man bevara minnet av den tiden, vilket resulterade i att ett museum öppnades 1986.



   

På första våningen visas utställningar om skoindustrins utveckling och svenskt skomode från 1890 till 1980.  Där finns också en temautställning där olika intressanta teman om branschen, hantverk, historia och konst blandats.


 

Jag visar här bara en del av alla montrar som fanns. Detta är skomodet på 1920-talet.


 

1930-talet.


 

1950-talet.


 

1960-1980-talet. Det var roligt att se och minnas hur skorna har sett ut under olika tider, som jag själv kommer ihåg. En del skor hade inte ändrats märkbart.



På andra och tredje våningen finns skofabriken Bengtar-Sko bevarad. Där tillverkas och säljs skor fortfarande, vilket är unikt och det fick vi vara med om och se.  Dagligen arbetar en skomakare och en nåtlerska där. Vi såg tre stycken som arbetade med olika saker.


Vi passade också på att äta god mat, på Henkas restarung i Kumla, innan vår resa fortsatte.





ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 22 maj 08:46


Vi har varit på en liten minitur, mysingen, jag och min äldsta bror. Min äldsta bror som fyller 92 år i juni tycker mycket om att åka ut och titta på nya platser, eller gamla med, för den delen, men att komma ut lite och se andra vyer, njuter han av.


   

Så vi tog bilen och åkte iväg och hamnade  vid Mora Stenar, som finns strax utanför Knivsta, söder om Uppsala.


Mora Stenar, vad är det? Jo förr då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes av folket i val, valdes och utropades den nye kungen på Mora äng.  Mora sten var den sten som kungen efter genomförd Eriksgata ställde sig på och svor på att hålla lagen och rätten i riket. Stående på den stenen mottog han därefter folkets hyllning. Det upprättades också ett dokument över valen, på en mindre sten, där texten höggs in. Flera av dom stenarna finns ännu kvar.


   

I denna byggnad som anses vara Sveriges äldsta museibyggnad, finns några stenar fortfarande bevarade. Det var på Gustav III:s initiativ som huset byggdes 1770.


 

Under flera hundra år, före 900-talet till mitten av 1400-talet, valdes de som ville bli kung, på denna plats. Den siste som valdes var Kristian 1, 1457.


 

Precis intill Sveakungars valplats finns ett gravfält. Dalgången som vi stod vid, bildade en gång den så kallade Långhundraleden. Vikingatidens ena vattenväg till dåvarande huvudstaden Uppsala.



 

På baksidan av det lilla huset hängde en ängel. Hur kommer det sig?  Den var mycket gammal och nött. Ansatt av väder och vind.


Då jag ser dessa gamla platser och får en inblick i vad som har hänt på sådana ställen för så många år sedan, sätter min fantasi igång. En dam i min ålder till exempel, hur levde hon då? Eller levde hon överhuvudtaget? Barnen, hur hade de det? Var det bara att arbeta och arbeta? Männen, fick de alltid vara beredda att ut och kriga för kungen och fosterlandet? Hur var mentaliteten, grannar emellan?


Många frågor men knappast några svar.



ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 16 maj 08:31


I morse vaknade jag tidigt och tyckte att "än är det bara natt", men så var inte fallet så det var bara att stiga upp och vandra ut på en liten runda.


Klockan var strax före halv sju, men solen lyste och människor, hundar, bilar och cyklister var i full gång. Graderna var sju och på plussidan så det fanns inget att klaga på. Kanske då att kroppen kändes tung och benen ännu tyngre efter gårdagens lillördagsfest. Nja, fest och fest, men vi hade bjudit hit ett par vänner och då är det alltid lite extra att dona med innan och efter. Under tiden är det ju bara trevligt.


Promenaden i morse gick till Lötsjön och det var roligt att se hur det blir grönare och grönare i markerna.


 

Jag blev mäkta förvånad över att finna en liten gässunge, redan och bara en.


 

Vita gäss, ser rofyllt ut.  Spegelbilder i vattnet visar att det var nästan vindstilla.



  

Fontänen hade kommunen satt i gång.


 

Måsarna skränade och sökte efter föda.


 

Det var så tidigt på morgonen så att trollen vågade komma fram och visa sig.



 

Ett hjärta som kom i vår väg.


Ja, det finns mycket ute i naturen att njuta av. Har vi bara ögonen öppna och öronen på skaft, så kan vi få uppleva många, små sköna lyckoögonblick. Vi måste lära oss att ta till vara på dem.



Många människor springer efter lyckan,

likt en tankspridd man som nervöst letar

efter sin hatt, medan han hela tiden har

den på huvudet eller i handen.



Av wiolettan - Fredag 10 maj 08:06


Då jag steg in genom dörren häromdagen efter ännu ett läkarbesök och undersökning, så tänkte jag:


”Så bra jag har det egentligen, får vara i eget hem, har min mysing som stöd och hjälp och får uppleva ännu en vår”.


Har inte orkat skriva på bloggen eller göra något annat, men nu hoppas jag på mera krafter, dag för dag. Läkaren har sagt att jag ska slopa Multaq tabletterna och det gör jag så gärna så. Har ätit dom i cirka fem år och på min fråga varför jag inte skulle ta dom så sa han att de inte gör någon nytta längre. Ja, jag säger då det. Är det bra eller dåligt? Bra måste jag inbilla mig. Optimist så länge det går.


De senaste två undersökningarna har jag inte fått svar på ännu. Det som gör min orkeslöshet är förmaksflimret, hjärtsvikten och kärlkrampen. Men nu har mysingen och jag börjat med våra morgonpromenader igen, det känns bra så. Promenerar en bra sträcka och inte bara ut genom dörren och in igen.


Jag har fått se hur Sundbyberg förändras med byggen hit och dit. Vägar och parker, mycket är på gång och även våren gör sitt till för att ändra på landskapet.




 

En bild som jag tog i morse ifrån vardagsrumsfönstret, uppemot Tornparken.



 

Svanarna är så vackra där de ligger i vattnet. Här i Lötsjön.



  

Denna svan fotade jag vid vår resa till Stallarholmen. Visst ja, den dagsturen har jag lovat att berätta om. Får bli en annan dag. Svanen tronade så fint mitt på bordet. Naturtrogen och vacker.



Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.



Tack för alla snälla kommentarer och vänliga tankar.

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se