Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Söndag 16 dec 09:50




 

3:e Advent, helt otroligt så fort tiden springer iväg. Om en vecka och en dag är det julafton.


Vi tog en kort promenad i morse, det blåste kallt och snöade. Jag orkar inte gå så mycket nu så det får bli kortare rundor.

   

Någon hade satt upp belysta renar på sin balkong, 4 våningar upp.


Förra veckan var jag till en av mina läkare på Sveavägen i stan, CityHeart. Nu har jag två läkare där och båda är helt underbara. Dom är ju inte "mina" men det är dom jag går till. Vårdcentralen här där jag bor ger jag inte mycket för. Efter det att jag hade kontaktat dom 3 gånger och inte fått någon tid till den läkare som jag hade, gav jag upp.


Det var inga trevliga besked jag fick hos doktorn men det hade jag förstått, eftersom jag inte har någon ork. Det nya som hade kommit till var blod- och järnbrist så det gäller att knapra mera tabletter. Jag var i måndags och hämtade ut alla mina olika mediciner utom en sort och de ska nu räcka i tre månader cirka. Kan ni gissa vad det gick på? Nej, förstår att det är omöjligt, men ni kan väl försöka så får ni svaret sedan. Lite roligt måste jag väl få ha, jag som gillar lekar och tävlingar.


Det andra som läkaren meddelade mig var att hjärtat hade ytterligare försvagats så jag skulle få en ny tid hos hjärtläkaren plus ett återbesök i början av januari. Får se om de kan göra något.


Skönt att jag har min mysing och att vi kan ta det lugnt i julhelgen.


Önskar er alla en finfin 3:e advent. Gissa gärna på kostnaden, vad jag fick betala.








ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 12 dec 09:20


För några dagar sedan då jag och mysingen var på väg hem efter en tur till affären, mötte vi en man med en fin, liten hund. Jag vet inte vad det var för ras men den var svart med lite vitt i och mindre än en minipudel.


Hunden hade en tratt över nosen som hundar får när de inte ska slicka eller på annat sätt göra sig illa vid sår eller så. Den hade också en omläggning över halva ryggen.


Spontan som jag blir ibland kunde jag inte låta blir att fråga:

”Men, har han gjort illa sig”?


”Ja”, sa ägaren, ”det var en schäfer som bet honom rakt över ryggen”. Så fortsatte han: ”Ni kanske har sett den kufiska mannen som går vid ängarna nere vid sjön flera gånger varje dag, med sina två schäfrar med sig, lösa”:


Jo, det hade vi, många gånger. Sett honom i så många år att hundarna har blivit nya. Jag kommer ihåg att jag påpekade för en annan hundägare som hade två hundar att jag tyckte att mannen var så duktig med att hålla pli på sina hundar. Det jag då fick höra var inte trevligt. Han slog nämligen sina schäfervalpar i uppfostringssyfte. Efter jag hade hört detta ville jag inte se honom mera, men ibland var det ju oundvikligt.


Ägaren till den lilla svarta hunden som hade blivit biten sa att han hade anmält händelsen, till polisen, men det görs ingenting. Han hade även konfronterat ägaren till schäfrarna och hade då fått till svar:


”Ja, det är ju bara hundar, sådant händer, inget jag bryr mig om”, och så gick han.


Sådana personer ska inte få ha hundar. Det är inte hundarna det är fel på, det är ägarna.



   

 Här syns schäferägaren med sina två hundar.



 

Ha en trevlig dag.







ANNONS
Av wiolettan - Söndag 9 dec 09:36


I morse vid vår morgonpromenad, en kort, men dock promenad, regnade det och blåste kallt nästan hela tiden, vilket fick mig att tänka på dessa rader.


Det finns miljontals människor som längtar efter odödlighet,

men inte vet vad de ska ta sig för en regnig söndagseftermiddag.


Jag tänkte också på det som Magnus von Platen sa:

Det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder.



 

Tänd lite ljus i mörkret.



 

Vill önska er en fin och trevlig 2:a Advents söndag.



Av wiolettan - Onsdag 5 dec 09:00


Sömnen!                   


Den är en fin gåva. Jag är tacksam varje natt som jag får sova.


Tänk, kroppen kan vara helt slut, liksom hjärnan, då behövs en återhämtning, hämta nya krafter till kropp och till själ. Så snillrikt är det uträknat, inte av en slump, det kan ingen få mig att tro, att vi får ”komma ifrån” ett tag, och förhoppningsvis känna oss som nya människor.


Får jag dela med mig av några roliga historier så här på förmiddagen? Jag har rätt så svårt att komma ihåg historier som jag läser, men här kommer några i alla fall.


Den lille gossens undran första gången han ser en skotte i kilt.

”Varför är han farbror upptill och tant nertill”?

 


Kalle står i spårvagnskön och bolmar på en cigarett. Framför honom står en dam i päls. Hon vänder sig om och säger.

”Stå inte så nära att ni bränner min päls för ni skulle inte kunna betala den"

”Nej,” medger Kalle,  ” men jag skulle väl kunna få överta avbetalningskontraktet”.

 


"Är du olycklig gift, gamle vän"?

"Jojo”

"Var lärde du känna din hustru"?

"Lärde känna! Om jag lärt känna henne hade jag naturligtvis inte gift mig med henne".


Nu strax iväg för att öva advents- och julsånger inför Luciadagen. Vi har gen-rep idag, så nu gäller det.


 

Några råd ifrån min "Optimistlåda".



Av wiolettan - Söndag 2 dec 11:09


Idag första advent.  En del tror att ordet advent betyder väntan, men det betyder ankomst och anspelar på Jesu födelse och advent är inledningen på det nya kyrkoåret, börjar den fjärde söndagen före jul.


Förr i tiden, då jag var ung, tycktes det som om jultiden började så smått den första advent. Det var inga adventsljusstakar eller stjärnor, julpynt eller julskyltning före den söndagen.  Jag kunde inte alltid få se den första julskyltningen i affärerna för vi hade 6 kilometer till den närmsta och det var en bit att gå eller åka spark. Men mina föräldrar gjorde det lite extra ”julikt”, till 1:a Advent, utan att julpynta. Pepparkakor och lussebullar var ju alltid goda.


Det var också vid den tiden som det på allvar började att förberedas för julmaten och julbaket sattes igång. Hemma hos oss slaktades också julgrisen så här i början av december. Den 9:e köptes en långa och lades i blöt i lut. Vattnet fick vi ofta byta och det var fest då den första lutfisken tillagades. För dom som tyckte om fisk.


Advent förknippades också av stillhet och nästan en vördnad, förr i tiden. Helst skulle bullriga arbeten och oväsen undvikas. Ja, hela känslan man fick som barn var lugn, ro och en otrolig förväntan. Hemma var det också mycket med sång och musik, då tid fanns till det. Jag och min yngre syster satt ofta på soffan i köket och spelade gitarr och sjöng för mamma då hon stod vid spisen och tog hand om köttet från julgrisen.


I morse tog vi en liten morgonpromenad, kändes som om det behövdes för igår var jag inomhus hela dagen.


 

Vid Sturegatan hade kommunen satt upp ljus.


 

Julgranen var det också ljus i.


 

Vi tände det första Adventsljuset vid frukosten.


Så vill jag önska er som läser min blogg en Trevlig 1:a Advent.




Av wiolettan - Fredag 30 nov 08:16


...då mysingen kom hem efter att ha inhandlat lite matnyttigt, hade han med sig en uppmuntran till mig.



 

För visst är det så. En uppmuntran och en god sådan. Vi köper sällan choklad utom en mörk 81% som vi tar en liten bit av efter maten.


Mysingen tycker att jag på ett sätt är en kämpe. Vet inte om jag håller med, men jag försöker att vara glad, fast kroppen kanske inte är det och jag försöker orka fast kroppen kanske inte gör det.



Jag och mysingen är allt våra bästa vänner. Håller ihop och hjälper varandra.


Vänskap muntrar upp som en solstråle,

förtrollar som en god berättelse,

inspirerar som en tapper ledare,

binder som en gyllene kedja,

vägleder som en himmelsk uppenbarelse.


Av wiolettan - Tisdag 27 nov 09:59


Idag kändes det kallt ute, frös fast jag tyckte att jag hade klätt på mig ordentligt. Vi åkte buss till Solna, i tidiga morgontimman, för att ta några rör prover från mig och att stå och vänta på bussen och sedan sitta där med dörrar som ofta öppnas blir kallt och dragigt. Men, nu är vi hemma igen och har fått frukost och snart fått upp värmen.


Annars en ledig dag, denna tisdag. Mysingen ska göra iordning lite "prat" som han ska underhålla våra glöggäster med på Luciadagen i SPF lokalen, mellan de jul- och adventssånger som vi ska sjunga för dom.


I helgen hade vi besök av min ena bror. Vi hade bestämt att hämta upp honom i Farsta men hörde på radion om hur halt det var i Stockholmstrakten och så många bilolyckor som hade hänt, så han fick ta taxi. Det är inte så lätt för en 91-åring att åka tunnelbana mitt ibland alla stressade människor. Men, sedan på söndagen hade de sandat och vägarna var fina så då bilade vi hem med honom. Vi åker bil så lite på vintrarna så några dubbade vinterdäck har vi inte.


 

Mysingen och jag hade så roligt då vi stod och tittade på dessa män, ifrån vårt fönster. En hade en lista och de pekade, gestikulerade och pratade. Tydligen osams om vem som skulle sanda var. Det var tre traktorer, men här på bilden som jag tog, syns bara en. 10 män, här syns 9 st.



 

Tog en liten promenad och gick försiktigt på grund av nysnön och ev. halka.


 

Konditorn hade gjort en fin liten jultårta med granar och tomte.


 

Nå´n ville vara rolig och att mötas av ett leende piggar alltid upp.



Av wiolettan - Onsdag 21 nov 08:45


Ny dag och nya förhoppningar och önskningar.


Önskningar och förhoppningar hoppas jag att vi alla har. Mina är för tillfället inte så många, vill vara frisk och orka lite mer än jag kan just nu. Och förstås, vinna Bosse Lidéns  novembertävlingar, några i alla fall.


Det finns många olika sorters önskningar.


"Som frisk har man tusen önskningar som sjuk har man bara en".  Nja jag har nog fler, för önska kan man ju alltid.


"Den som ändå låge, sa den late där han satt på sängkanten".


Eller denna önskan av den lilla flickan. Sann dessutom.


Karin 4 år, är med föräldrarna på kvällsmöte. Pastorn har talat länge och Karin är trött och vill gå hem.

Då tar talaren en paus och dricker ett glas vatten. Hoppet tänds hos Karin men pastorn tar bara ny sats.


"Varför dricker farbrorn så mycket vatten gång på gång", undrar hon.


"Det förstår du väl att när man talat så länge så blir man torr i halsen".


"Det har ju inte hjälpt, varför slutar han inte i stället", suckar Karin hörbart, "så blir han bättre i halsen".


Hoppas och önskar att vi alla får en finfin dag.



 



 



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 77 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se