Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Onsdag 21 feb 09:45


I dessa OS dagar då det är så mycket med sport och tävlingar på TV, så drar jag mig till minnes då jag var ung, i skolan och i början av tonåren. Jag var inte sportintresserad men tävlingsintresserad.


Min bästa kompis var mycket för sport och väldigt duktig. Hon var med i skidtävlingar och vann och vann.  Jag var med henne ibland och tränade då det gällde skidåkning men för det mesta hade jag inte den tiden på vintrarna. Efter skolan hade jag fullt upp hemma, för det mesta.


Jag kommer ihåg en skidtävling som jag var med i och sedan fick jag inte vara med flera gånger. Jag tog ut mig så totalt så jag blev sjuk och lärarna fick ge sig iväg ut i skogen och leta efter mig. Därefter lade de mig på en säng i ett rum och läkare tillkallades. Det blev en väldig uppståndelse. Men, jag ville ju bara vara bäst.


I skolan hade ju idrott några egna timmar på schemat. Jag var inte särskilt duktig, jo kanske om jag tänker efter.  Det var ju så att om vi skulle som exempel spela brännboll så valde fröken ut två lagledare och sedan skulle lagledarna välja ut sina lagkamrater. De fick välja varannan gång så det skulle bli rättvist. Jag och min bästa kompis blev nästan alltid först valda. Båda sprang vi fort och var duktig på att ta lyra. Jag kommer fortfarande ihåg att det blev 5 poäng för att ta bollen med båda händerna och 10 med en hand. Det med en hand blev jag specialist på.


En annan sak som jag kommer ihåg och som jag tyckte var så jobbigt var att det var många av mina klasskamrater som inte var så duktiga utan ingen ville ha dem i sitt lag. De blev valda sist. Jag hoppas att detta system av uttagning har försvunnit och att lärarna bestämmer hur lagen ska se ut så att ingen ska behöva känna sig utanför.


 

Vänner är guld värda.


 

Hjärtfotsteg i snön, eller?





ANNONS
Av wiolettan - Måndag 19 feb 10:17


Man beundrar mest det som man

själv minst behärskar.


Det är en mening som stämmer mycket bra. Jag kan bara gå till mig själv. Måste säga att jag beundrar dom som kan laga mat, de som bara fixar till och det blir så otroligt gott. Den gåvan skulle jag väldigt gärna vilja ha.


"Du kan träna", kanske nå´n säger, "övning ger färdighet". Tror ni inte att jag har försökt. I så många år har jag varit tvungen att kunna sätta fram något ätbart på bordet. Ända sedan jag var i början av tonåren. Min första man han hade inte ens stekt ett ägg eller kokat potatis då han träffade mig. Två noviser vid spisen. Först hade hans mamma tagit hand om maten och sedan hade han varit gift två gånger och då behövde han inte heller sköta detta viktiga moment i hushållet.


 

Nu hjälps mysingen och jag åt och titta bara vad vi åstadkom i går. En purjolöksgratäng.  Men, inte vem som helst, utan en med ett hjärta på. Den var dessutom mycket god.


 

Då vi vandrade ut igår såg vi en skylt. Tänk Sveriges till ytan minsta stad har cirka 50.000 invånare. De bara fortsätter och bygger och bygger. Det är många byggen på gång. Det som försvinner mer och mer är våra parkeringsplatser. Mera människor, betyder fler bilar och tydligen färre parkeringsplatser.  Vi funderar nästan på att göra oss av med bilen. Det som vi använder den till är vid resorna hem till mitt föräldrarhem i Ångermanland och de sköna och intressanta turerna för att besöka platser i Sverige som vi inte har varit till.


 

Några tänkvärda ord så här på den första dagen i en ny vecka. Står på vår almanacka i köket.



ANNONS
Av wiolettan - Fredag 16 feb 09:30


Gråmulen dag och plus minus noll på termometern. Just för tillfället ser det ut att komma regnblandad snö.


Men, hör och häpna, detta gör mig inget för jag kunde vandra ut i morse och kunde gå ner till Golfängarna och runt Lötsjön. Helt suveränt. Där har jag inte varit på flera månader, någon gång i höstas, senaste gången.


    

På vissa ställen var det halt men i stort sett var det fina promenadvägar.


   

Mycket nytt fick vi se. Bland annat har de gjort Golfängarna till Naturreservat.


 

Här såg vi att de håller på och röjer i skogen och det blir säkert bra då det blir klart.



   



Träffade en man som vi förr brukade hälsa på och prata med. Han sköter om planteringar och liknande vid Lötsjön och Golfängarna.


"Men hej", sa han, "det var länge sedan jag såg er". Tänk, det är faktiskt roligt att höra att det är någon som har saknat oss.


   

Han stod och väntade vid fågeldammen. Hade ändrat tiden då sjöfåglarna skulle få sin mat och ville se att det stämde. Vi stannade där också en stund och fick se då lampan tändas och alla fåglar simmade eller flög iväg till matstället. Här såg vi fyra svanar. Flera hundra andra fåglar, mest änder.


   

Längre bort fanns det två svanar till. Det brukar vara en eller två svanar vid Lötsjön, vintertid, men nu var det många flera. Vi fick reda på att en grej på mojängen vid Råstasjön var trasig. Den som gör att vattnet håller sig isfritt på en bestämd plats. Så svanarna flyttade till Lötsjön istället. Praktiskt.


 

Det var mycket uppfriskande att kunna gå en sväng och andas in ren luft.


Trevlig helg önskar jag er som läser min blogg.



Av wiolettan - Onsdag 14 feb 08:21


Snart mitten av februari och det är Alla Hjärtans Dag.


Min mamma skulle ha blivit 115 år i går.  Hon hade verkligen ett gott hjärta, men det gick inte så bra och hon dog i hjärnblödning då jag var endast 34 år.


Jag tänker ofta på henne, hon hade ett tufft liv många gånger. Fattigt och strävsamt. Födde 10 barn och fick för det mesta uppfostra dom själv, utom på somrar och helger, då var vår pappa hemma. Eftersom vi hade ett relativt litet lantbruk så var han tvungen att ta jobb lite här och där och var ofta ute i skogarna på vintrarna, bodde i kojor och högg timmer.


Mamma var en hängiven kristen, engagerad i vår församling där hemma men hon var också mycket orolig och skör. Under min barndom var hon ofta sjuk, sjuk i nerverna som man sa på den tiden. I många omgånger låg hon inne på, "sinnessjukhus", som vi barn fick höra att det hette. Fick elchocker emot hjärnan som hon kommer ihåg som något fruktansvärt, hon kände allt. Sjukvården var helt annorlunda på 30 och 40-talet.


Senare, på 50-talet då jag nästan var i tonåren bestämde sig pappa för att mamma skulle få vara hemma och vi skulle sköta om och passa henne då hon fick sina "perioder".


Då mamma var frisk, det var det bästa jag visste, för då kunde jag också mera få vara barn. Jag tror att min uppväxt och det jag har varit med om har format mig till den jag är idag. Nämligen, skör, rädd, orolig men samtidigt mycket bestämd hur jag vill ha det. Kanske lite för hård och fodrande emot min omgivning och hur saker och ting ska skötas. Men eftersom jag nu inte kan göra så mycket så är det ingen som behöver bry sig. Men jag kan komma med mina åsikter i alla fall.


 

Var så god, på Alla Hjärtans Dag.



Vill också visa, igen, ett fåtal av alla hjärtan som har mött mig ute på mina promenader med min mysing. Min egen mysing som har ett stort hjärta för mig. Tack, att du har stått ut med mig i snart 12 år. I slutet på nästa månad firar vi vår 8-åriga bröllopsdag.




 

Detta trafikljus, på Tulegatan, fick formen av ett hjärta. Men, det fick inte vara kvar så många dagar, vet inte varför. Jag hann i alla fall ta en bild.



 



 



 



 



 



 


Nu strax ska vi iväg och öva lite i vår sånggrupp.


Ha en finfin dag och var rädda om varandra.



Av wiolettan - Måndag 12 feb 09:26


Ny dag, ny vecka, "Den vänliga veckan", vilken pågår mellan 12-18 februari och har tillkommit för att påminna oss om att vara vänliga mot varandra. Jag hoppas och tror att vi är vänliga och snälla mot våra medmänniskor även andra veckor och dagar. Men, tanken är god.


Men, det var inte det jag skulle skriva om utan om en ny upptäckt som forskare har kommit fram till. För min och många andras del hoppas jag att det ligger något i det och att det är sant.


Min pappa tappade närminnet då han kom upp i ålder, kanske 92, han blev 94. Min äldsta syster då hon var cirka 85  år kanske och jag har två syskon som har drabbats av Alzheimers. En fyller 89 i år och en 80 år. Så det är ju rätt så höga åldrar. Det är tråkigt att det har blivit så och jag saknar kontakten som jag hade förr med syskonen. Han som blir 80 år är bara 3 år äldre än mig och för honom började det för cirka 3 år sedan.


Ni kanske förstår att jag, på grund av detta, ofta tänker på och undrar när jag ska drabbas. Tycker att jag tappar orden och glömmer bort saker och ting.


Men nu till upptäckten.


Forskare har märkt att de personer som har förmaksflimmer och äter blodförtunnande medicin har 50% mindre risk att drabbas av demenssjukdomar än de som inte äter blodförtunnande. Jag har tagit Waran i många år eftersom mitt hjärta går "hackigt" och nu har jag bytt till Eliquis, en annan blodförtunnande tablett. Så nu får vi kanske se om forskarnas rön stämmer in på mig.


En sann barnhistoria, på tal om vänliga veckan.


Det hade inte varit så god stämning där hemma en tid och Jocke kände sig inte helt utan skuld. På kvällen bad han högt sin aftonbön:


"Käre Jesus, du måste hjälpa mig att bli snällare och så får du ge min mamma starkare nerver".



Alla barn är som blommor på en grön sommaräng, som den vackraste tonen på en gyllene sträng.

Som en vindil som smeker alla blommor och blad, som en solkatt som leker på ett glittrande hav.


Visst kan småbarn som rör sej ställa till med besvär, men det småbarn har för sej ganska oskyldigt är.

Om du lugnar dej något kan du snart räkna ut, att om barnen ej funnes, då tog mänskorna slut.


 


Önskar er som tittar in till mig en bra dag och vecka.




Av wiolettan - Söndag 11 feb 09:26


Häromdagen skulle mysingen och jag gå till apoteket för att hämta ut lite mera hjärtmedicn till mig. Apoteket och Willys ligger i samma hus så vi tog en titt dit in också för att köpa lite mat.


Då vi kom in till Willys satt ett av biträderna på huk och plockade upp röda hjärtan för fullt. Flera meter i omkrets var täckt av askar som var trasiga och det låg massvis med godishjärtan på golvet. Bredvid sig hade han en stor vagn där han bara langade ner alltsammans. Jag vågade inte fråga vad som hade hänt ifall att han själv var orsak till det. Men min fantasi triggades igång.


Hade han kommit och kört sin vagn för fort i kurvan och kommit åt ställningen med Alla Hjärtans Dags godis så den hade rasat i golvet?  Hade det kommit några smågrabbar och ville visa sig tuffa och dragit ner alltsammans? Hade någon oskyldig liten förskräckt kund vinglat till och fått alltihopa att rasa? Den senaste varianten känns för många kanske rätt så otrolig, men för mig som ibland tar snedsteg, så skulle det inte vara så konstigt.


En annan fråga som jag ställde mig var. Slängs alltihop bort eller "repareras" det hela och säljs? Kanske till ett billigare pris? Jag ska nog inte köpa några godishjärtan där i år.


I apoteket gick det bättre. Väldigt bra dessutom. Jag har nu frikort och behövde inte betala något för medicinen. Kan ni gissa vad det gick på? Det var fyra olika mediciner jag köpte. Nej, jag förstår, det är svårt att kanske ha en aning om. Jag skulle nästan vilja ta det som en frågelek till er. Svaret kommer i morgon?


Nej! Det kommer nu. Priset var 4.859:- Om inte staten, alltså ni allesammans, betalade detta så skulle jag knappast ha råd att vara sjuk.


Vänliga veckan börjar nu i morgon. Men nu är det strax dax för söndagsgudstjänst.


 



Att tänka himmelska tankar

är ovanligt ovan-likt.


Räkna inte åren, men räkna

välsignelsens mängd. Räkna inte åren,

men löftena Herren dig gav.

Räkna inte åren, men räkna med

ledning och råd. 



Av wiolettan - Fredag 9 feb 09:46


...så var det tidigare i morse, då vi vandrade ut. Skulle tro att det blir varmare vad det lider och lite av snön som kom i onsdags kanske försvinner.


Då tog jag några bilder.


 

Från balkongen.


 

Från köket. I verkligheten såg snöflingorna nästan ut som lappvantar, som man brukar säga.


 

Hundarna måste få sina dagliga promenader. Dessa ser jag nästan varje dag. En mängd vovvar att hålla reda på.



 

I morse då vi gick ut gjorde mysingen, ett som han tyckte, fint kap. En mängd gummisnoddar. Dom kan vara bra att ha, efter det att dom har tvättats. Är vi snåla? Ja mysingen, och jag är sparsam. En kombination som räcker långt. Det sägs att PostNord går dåligt. Inte att förvåna sig över. Dom kan börja med att sluta slänga gummisnoddar.


Förr hittade vi ofta småpengar på våra promenader, men nu är det sällsynt. Jo, igår fann jag en tvåkrona. Jag hittar och mysingen får böja sig ner efter den. Han är rädd att jag trillar på näsan. Gratis slant, säger jag inte nej till.



På tal om gratis. Häromdagen kom det en räkning på en veckotidning som vi har. Vi prenumererar på den på grund av alla kluriga kryss som vi löser och skickar in.


Jag tyckte att det var konstigt att det kom en räkning redan, eftersom jag hade fått brev om flera vinster. Vinster i form av gratis tidning i fem veckor. Mysingen ringde till tidningen och redogjorde för hur vi tyckte att det skulle vara och kunde de möjligen ha gjort ett misstag. Jo, visst hade de det.


Nu blev det så att räkningen skulle vi makulera och en ny skulle komma någon gång i juni. Vi hade nämligen 4 vinster att ta ut, alltså 20 tidningar gratis. Tänk att man måste kolla och dubbelkolla allt.


Jag undrar i mitt stilla sinne. Hur många kunder är det som missar detta? Vinner och inte kollar upp om vinsterna verkligen kommer dom tillhanda. Kan tillägga att detta är andra gången det händer oss.




I dag är det teknikerna, som behärskar

världen, inte tänkarna. Men teknikerna

vem behärskas dom av?



Mysingen är snart klart med vår planerade vårresa. Den verkar bli häftig. Ingen stress, utan vi tar det hela i lugn takt. Det är nästan så att jag längtar till maj. Bilresa ner till Småland och Skåne bland annat. Det finns mycket i dom trakterna som vi inte har sett.



Bara längtan räcker inte för att du

skall nå ditt må.

Du måste gå själv.



Av wiolettan - Tisdag 6 feb 16:48


I morse minus 10 grader och jag har inte varit utanför dörren, jag som älskar vintern. Det gamla vanliga men nu känns det bättre.


Igår var mysingen med på en filminspelning. Han var statist, inga repliker skulle bara hosta och harkla sig lite. Han skulle gå dit sorgklädd, för det var på  begravningskaffe.  Mysingen tyckte att det var intressant och påminde sig nog om en annan gång som han var med i en reklamfilm, fast då agerade han polis och chaufför. Den filmen har jag sett. Han var så stilig i sin polisuniform med sabeln i högsta hugg. De fick tag på tjuven, den gången.


Men igår gick det lugnare till. Mysingens replik innan han gick var: "Det känns roligt och annorlunda att få gå på begravning utan begravning". Jag förstod precis vad han menade.



 

Jag har tyckt mig läsa om att nu ska pensionärerna få mera i pension.


Det har ju stått så mycket om det i tidningarna och jag har hört om det både på radio och TV och jag trodde i min enfald på det. Jo, ja visst, några kronor blev det, men inte några  4-500:- Men, jag ska inte klaga, vi klarar oss. Några större utsvävningar blir det inte, men det saknar jag inte. Men resa vill jag kunna göra någon gång per år.


Mysingen som annars är pessimist är nu optimist och håller på att planera för en bilresa i södra Sverige. Han sitter vid datorn och gör resrutter, bokar hotell och kollar sevärdheter. Får se vad han bjuder på i vår.


Några tänkvärda ord ur min Optimistlåda.


Optimisten

kan inte försätta berg

men bestiga dem.



En smula nyfikenhet

håller oss unga.











Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se