Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Torsdag 27 maj 09:45


Äntligen verkar det häftiga regnvädret ha dragit undan. Det har kommit stora mängder de senaste dagarna, med en del översvämningar som följd. Men, vid vår morgonrunda i morse var det mulet, grått men uppehåll.


På vår ”några dagars resa” hade vi, i vårt tycke, otrolig tur med vädret. Det var inte blåsigt, regnade inte och det var inte över 15 grader varmt, lagom temperatur och solen tittade fram då och då.


   

Varför tog jag denna bild?  Älskar ju att kolla in bilar och denna såg lite annorlunda ut. Carl Wilhelm Scheele var den man som upptäckte syret.


Han avled i slutet på 1700-talet i Köping.  Han kom från Tyskland som invandrare och lärde sig aldrig riktigt tala svenska, sägs det. Det var i sitt lilla laboratorium i apoteket som han, långt in på nätterna, gjorde sina experiment och forskningar. Då han dog var han fattig och efterlämnade, som exempel, bara 14 böcker efter sig. Han hade inga studier eller examina, men han hade vetenskaplig fantasi och intelligens. Läste kemi på lediga stunder och avlade gesällprov, så att han kunde arbeta som apotekare.  Han upptäckte inte bara syret, utan också cyanvätet och kloret och metallen mangan, bland mycket annat.



 

Så kom vi till den lilla staden Arboga.


Köpcentrum eller affärer besökte vi inte, och restauranger precis vid lunch och middagstid undvek vi så gott det gick. Äta måste vi ju men det gick bra och folk höll avstånd och vi med. Visserligen har vi fått båda våra vaccin sprutor, men tydligen gäller det att vara försiktig ändå. Märkte då vi vandrade utomhus att medvandrare gärna höll avstånd och väjde för oss.

  
Här var det vaccination på gång.



 

Övernattade i Arboga på Stadshotellet, det tyckte vi lät lagomt pampigt och vi blev väl

omhändertagna och det var rent och fint.



 

Då vi gick ut på vår sedvanliga morgonpromenad var det tomt på gatorna, nästan.



 

Arboga är en liten stad och vi tyckte att det var intressant att utforska den. Här ett gammalt medeltida hus, som en gång fungerade som härbärge för resande och pilgrimer.



 

S:t Karins kapell och Stekaren byggdes från början av 1500-talet. I de två husen fanns det ett kloster och ett härbärge. Kapellet har troligen fått sitt namn till minne av Heliga Birgitta och hennes dotter Katarina, som även kallades Karin.



 

 Helgonbilden, som suttit här, kunde man be om lycka på färden.


 

Gamla hus och gränder.


 

Vi besökte också Sankta Karins Örtagård.



 

Rosorna blommade inte ännu, men det var ändå en pampig ingång.



 

Träden blommade i örtagården.



 

Det fanns massor med bänkar att sitta och ta igen sig på, vid den konstgjorda dammen.



 

Statyn i trädgården utanför teatern föreställer en liten flicka.


 

Denna moderna staty vid köpcentret,  lär föreställa "den lyckliga Arbogafilosofen".



Bara en enda ros på ett

evigt klänge,

så är livet

trist varar länge,

men underbart är kort,

alldeles för kort.


Sjunger Povel Ramel.




Av wiolettan - Tisdag 25 maj 08:15



Vi har, för första gången på över 1½ år varit ute på en bilresa. Det var trevligt, intressant, men jobbigt. Min Mysing har verkligen längtat efter att komma ut, åka iväg och se något annat, så han hade planerat en liten miniresa för oss.



    


Åkte, som vi brukade, de gamla vägarna. Vi få se så mycket mera än om vi bara åker på Europavägarna och har också bättre möjligheter att bara stanna till om det är något som verkar intressant.



 

Kom till Kolbäck, där en av mina bröder har bott med sin familj.


   

Besökte bland annat Munktorps Kyrka. Jag tycker om att besöka kyrkor och det finns ju en hel del, men inte många är öppna på vardagarna.


 

Det var rofyllt att gå där runt kyrkan och en del gångar var täckta av fina "rosenblad", kunde vi fantisera om, i alla fall. Ni ser ju själva på gruset.


   

Här kan ni se Davidskyrkan, den lilla delen till höger på bilden. Det är en helgonkyrka ifrån 1000-talet.  Munktorpskyrka består av två kyrkor, kan man säga. Ursprungliga kyrkan var Davidskyrkan, namn efter Västmanlands apostel. Stora kyrkan är byggd i etapper från 1200-talet till 1500-talet.  Den är 70 meter och har 3 skepp och är därmed en av Sveriges största landsortskyrkor.



 

Tyvärr var kyrkan inte öppen så vi kom inte in. Denna bukett med blommor hade legat där i fyra dagar och var säkert tänkt till någon begravning. Märkligt, något missförstånd hade tydligen uppstått.



 

Ovanligt med en Lanternin, på toppen av kyrkan. Kanske för att folk ska hitta hit.


Köping besökte vi också med sitt bil- och teknikmuseum. Jag som har jobbat i 36 år i ett företag som sålde bilar gillar mycket att titta på bilar, äldre bilar har en speciell dragningskraft.


 


 


 


 

Det var många fina exemplar, var och en med sin egen historia. Där fanns Bentley, Bugatti, Panhard-Levassor, Peugeot, Cadillack och Mercedes, bland många andra.



Vi bilade vidare och kom till ett av Köpings mest älskade landmärken.




 

Ströbohög gravfält, ligger invid Köping, på den gamla Köpingsåsen. Troligen är det en kungshög från yngre Järnåldern 500-600 talen efter Kristus. Det finns olika skrönor eller sägner, om hur Ströbohög kom till.



 


En berättar om en jätte som gick genom 12-milaskogen, från Dalarna mot Mälaren. Han ville täcka över Köpings kyrka så att kyrkklockorna skulle tystna. På vägen rann grus och sand ur ett hål på säcken han bar på ryggen. På så sätt kom Köpingsåsen till. Vid Strö stannade jätten en stund. Resultatet av den rasten blev Ströbohög.


Vi åkte vidare på vår lilla miniresa. Det finns mycket att se och nu i vårens tid så är det ju särskilt vackert i skog och mark.


Att leva är så häpnadsväckande

att det lämnar mycket litet utrymme

för andra sysselsättningar.





Av wiolettan - Måndag 17 maj 08:30


...har vi kunnat göra, det kändes så bra. Det tar sin långa tid, men det är det värt. Att få komma ut och gå, bara det är en ynnest, en gåva som jag inte nog kan värdesätta. Kanske för att jag har varit i den sitsen att inte orka gå ut så tänker jag mer på vilken förmån det är, de dagar jag kan. Jag får lita på orden som står i denna psalm, som ringer i mitt huvud.



Blott en dag, ett ögonblick i sänder,vilken tröst vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett Faders hjärta, Han ju ger åt varje nyfödd dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
 
Själv Han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill Han bära, Han som heter både kraft och råd.
Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig.
Som din dag så skall din kraft ock vara. Detta löfte gav Han mig.
 
 
 
 
Dessa vackra tulpaner mötte oss.
 
 
    
Även tulpaner i "min" färg, tillsammans med Pingstliljor.
 
 
Träden blommar också så vackert.
 
 
 
De vitkindade gässen försöker att hitta gräs att äta och det gör dom.
 
 
De går obehindrat över gång och cykelbanor. Vi får snällt vänta.
 
 
Här en skylt vad som gäller för cyklisterna. Ibland går det ríktigt bra att hålla sig till reglerna. "På de gåendes villkor", tycker jag låter bra.
 
 
 
Ibland gäller det att se upp. Denne tidningsläsande man har facinerat mig i många år. Jag tror vi har sett honom någon gång då och då ända sedan 2013. Han har alltid en tidning i ena handen och läser. Vi har till och med sett honom med paraply i ena handen och en tidning i den andra som han då har läst ur, medan regnet har skvalat ner.
 
Ni kanske också kan se att cyklister och gångtrafikanter samsas, fast många verkar inte veta vilka regler som gäller här. Gå till höger eller vänster, det är frågan?
 
Gå på vägens vänstra sida,
annars kan du ont få lida.
 
Gå på vägens högra kant,
så gör även denna tant.
 
 
Är det  endast gångbana, då ska vi gå på höger sida. Är det blandat, både gång- och cykelbana, då ska vi promenera på vänster sida.
 
 
 
 
På ena sidan av Lötsjön har kommunen satt ut solstolar. Jag har inte vågat sätta mig på någon av dom, skulle ha svårt att ta mig upp igen.
 
 
 
Fontänen är fin, fast vi tycker att den är mindre i år, inte så hög stråle, men jag vet inte om det stämmer.
 
 
 
Det var lugnt och stilla ute på vattnet, ingen blåst och inga vågor så svanfamiljen kunde njuta av stillheten och ron.
 
 
Även gräsandsparet tog det lugnt. Verkade som om de stod och sov nästan.
 
Det var en skön morgonpromenad, men ändå då jag kommer hem så det första jag säger är: "Så skönt att vara hemma igen".
 
Var rädda om er och varandra.
 
 
 

Av wiolettan - Onsdag 12 maj 10:57


...kan betyda att det är vänner som man har haft länge. Eller, kan det betyda att det är vänner som är till åldern kommen? Då det gäller mina vänner kan det vara både ock.


Jag hörde på radion i morse att det var Gamla Vänners Dag idag. Jag visste inte ens att det fanns en sådan dag.


Vänner betyder så mycket. Undrar hur jag skulle ha klarat mig utan vänner. Först har jag ju alla mina syskon, dom är till mig inte bara syskon utan också vänner. Flera av dom har funnits så länge som jag har funnits till, plus att en har funnits i mitt liv i snart 78 år och två i 73 år.


Av en av dessa syskon fick jag häromdagen två originella och unika foton som han hade tagit i helgen, tror jag.


 

En Rödhage som sitter så fint. Snön dalar ner runt den, mysig bild.


 

Detta är en Tornfalk och en Skata. Här kan fantasin få fritt spelrum, i alla fall hos mig som inte är så hemma i fåglarnas liv och värld. Tänk, en Tornfalk och en Skata på samma bild, det skulle inte jag fixa. Det kan utspela sig mycket då denna bild togs, mycket som vi inte har en aning om.


Tornfalken hälsar på Skatan och Skatan i sin tur bugar underdånigast. Kanske Skatan talar om var det finns mat att hämta. Eller så kanske den narras och får Tornfalken att flyga åt ett helt motsatt håll. De kanske bråkar om vem som är störst, snabbast eller vackrast. Eller, Skatan vill få bort Tornfalken, en sådan rovfågel vill den inte ha på sitt revir. "Maten är min, bara min"!


Vad de nu än pratar om så är det ett fantastiskt fint taget foto. Ögonblicksbild.


Några tankar ifrån Rasmus 7 år.


Universum slutar aldrig. Eller så slutar det där

Guds hus börjar, precis vid Hans staket.



Hoppas att ni är rädda om er och varandra, alla mina bloggvänner. Har lite att dona med så jag får återkomma till er under kvällen eller i morgon.




Av wiolettan - Måndag 10 maj 08:51


Ny dag och ny vecka och förhoppningsvis ett nytt och varmare väder. Fast just nu så regnar det för fullt.


Idag är det utdelning av vår tidning på SPF. Många har e-mail och vi får tidningen den vägen, medan andra fortfarande får en papperstidning. För min del så tycker jag att det är trevligare, en tidning att prassa och bläddra med, det slår det moderna sättet flera gånger om. tycker jag. Kanske är jag rätt ensam om att tycka det.


Mysingen ska snart vandra iväg, han får dela ut tidningen själv denna dag.


Jag är glad och tacksam de dagar som vi kan gå ut tillsammans, som häromdagen till exempel.

 

Vi gick förbi Centrumkyrkan. Vi har inga gudstjänster där nu i dessa Coronatider, de sänds digitalt.



 

Vid backen ner till Tornparken kom det en katt vandrande, gick så fint vid sidan, så cyklisten och vi kom fram.



 

Sedan vandrade den iväg till en buske vid sidan om trottoaren.


 

Ett rätt så nybyggt höghus med en målning på kortsidan. Lite ovanligt kan jag tycka. En annan ovanlig sak är, att det var en del balkonger som var inbyggda och andra hängde utanpå huset. Ger kanske en mindre stelare bild.




 

Har det varit fest, eller? I vilket fall som helst, ett oskick att slänga skräp och glasflaskor på gatan.



 

Även vid återvinningsstationen var det skräpigt.


 

"Ej vinterunderhåll". Nej det behövs nog inte nu, det blommar så fint.



 

Här bygger de och bygger. Det är ingången till vår vårdcentral och den ingången kan flytta sig gång efter annan. Två adresser har den också. De får samsas om denna entré, de båda adresserna.


 

Efter rundan, tillbaka till Tornparken och nästan hemma.



Sorgen tittar bakåt,

oron tittar runt,

tron tittar uppåt.



Av wiolettan - Torsdag 6 maj 10:30


Två dagar som jag inte har gått utanför dörren, känns konstigt men inte mycket att göra åt det. Idag tog vi en liten runda, men så kyligt. Har det blivit höst, eller? Det blåste och det fanns en viss nederbörd i luften.



 

En till som tycker som jag, tydligen. Vår, inte än.



 

Kanske får vi sitta inomhus och titta på någon rolig film. Mysingen gillar Helan och Halvan. Dom såg jag i ett skyltfönster vid Sturegatan, glada och uppåt.


Annars går livet som vanligt, sin lugna rutt och det känns bra. Vi har inte börjat att träffa så många fler än vi brukar, för alla är ännu inte vaccinerade och smittspridningen håller på fortfarande.


Mysingen har planerat färdigt sin resa och den verkar bli av om några veckor. Jag kan inte säga att jag ser fram emot den, men lite spännande ska det bli. Kommer jag att orka eller ej? Vi bor på andra våningen och nu tänkte jag gå uppför trappen då vi hade varit ute på morgonpromenad. Jag kom en våning upp, sedan var jag tvungen att ta hissen.



En bön av Victor Hugo:


Vissa tankar är böner.

Det finns tillfällen

oavsett kroppens ställning,

då själen har gått ner på knä.


Nu har jag lite att ordna med. Tittar in till er i kväll eller i morgon. Sköt om er och var rädda om varandra.




Av wiolettan - Tisdag 4 maj 08:47


Mysingen och jag var och inhandlade lite matvaror, detta var i förra veckan, tidig morgon och Coronasäkert. Fast det bara var öppet för äldre och riskgrupper så hade vi munskydd på oss. Vad jag beundrar dessa som kan bära munskydd timme efter timme. Det är ju så svårt att få luft, men det kanske är lättare för friska och unga personer, jag vet inte.


I alla fall. Då vi hade handlat klart så packade vi våra kassar och gav oss iväg hemåt. Väl hemma märkte vi att våra Havrekuddar inte var med, men de var upptagna på kvittot. Havrekuddar är gott och nyttigt till frukostfilen så Mysingen vandrade ner till affären två dagar efteråt för att inhandla nya. Han lade ner kartongen i sin kundvagn och på väg till kassan mötte han affärsinnehavaren som hälsade och sa:

”Havrekuddarna, du glömde dom förra gången, säg till i kassan att du ska ha dessa gratis, hälsa från mig”.


Hur kunde han komma ihåg? Det var strongt och fint gjort. Till en sådan affär vill man gärna komma tillbaka.



   

Bilden jag frågade om häromdagen.


   

Här är svaret. Bra gjort Malin, du prickade rätt. Denna ö och detta hus finns vid Lötsjön.


 

Ett hjärta i ett skyltfönster.


Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Jag famlar i dimman, är otrygg ibland, såras av törnen, söker en hamn.

Gå vid min sida, visa mig vägen. Gå vid min sida, styr även stegen.

Om dimman än lättar och vägen jag ser. Bliv kvar vid min sida är bönen jag ber.



Av wiolettan - Torsdag 29 april 08:37


Vet ni vad Mysingen håller på med nu? Just det. Planerar en två dagars bilresa. Han längtar otroligt mycket efter att få ut och resa igen och om cirka 3 veckor så kanske det är möjligt och jag hoppas att jag är så kurant att jag kan följa med. 


3 veckor efter andra sprutan så ska vi ha ett fullgott skydd mot Coronan, så skyddad som man nu kan bli, sägs det.


Jag vet inte så mycket om resan mer än att den ska gå till Köping och Arboga. Mysingen har tandläkarbesök framöver och jag har ett läkarbesök nu i maj, så vi får klura ut när det kan bli ”åka av”.


Häromdagen då vi var på väg ut på vår morgonpromenad och kommer gående på trottoaren vid Tulegatan, kommer det en elbil åkandes och stannar bredvid oss. Vindrutan öppnas och en glad röst ropar:

”God morgon, det ser ut att ordna sig ändå, detta med jobbet.  I början på maj så ska jag börja jobba på mitt gamla ställe igen".


Ni som läser min blogg vet vad jag pratar om.


Ja, ni förstår, den ledsne mannen ska få tillbaka sitt jobb och han är glad igen. Härligt. Sådant blir jag så glad över, det lyser upp hela min dag, på något sätt. Vet inte hur jag är funtad, han är ju egentligen en främling, någon som vi bara har hejat på och bytt några ord med vid våra promenader, om vi har råkats. Vi känner ju inte varandra, men ändå, jag gläds otroligt över att det verkar bli bra för honom.


 

Vackra tulpaner som lyste upp vår väg en morgon.



 

Detta är ju annorlunda, eller hur? Någon med en kreativ fantasi. Jag tycker om fantasi, vad vore vi utan den?



 

Då vi gick med soporna till återvinningsstationen  häromdagen, så stod dessa små fina stolar där. Barnstolar, de verkar hela och stabila. Mysingen står bredvid så att ni ska kunna få en uppfattning om hur låga de är, stolarna. Hoppas att de kan komma till nytta för någon annan.



 

Här en gissningsbild. Hur kommer detta sig?



 

Klart att det ska bli ett hjärta också. Detta satt fast på en papperskorg.



Blott de tama fåglarna

har en längtan,

de vilda flyger.

 

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 79 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se