Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Söndag 27 aug 08:51


I morse vid halvsju tiden var det bara 7 plusgrader, men det gjorde ingenting att det var lite småkallt. Jag tyckte att det var så skönt att jag kunde komma ut och gå. Det har inte blivit så mycket av den varan den senaste tiden, men hoppas på det bästa och ser framåt.


Nu kommer jag ihåg en historia som jag hörde för några veckor sedan.


En äldre dam (inte jag) var på besök hos sin läkare för hon hade ont i sitt ben och knä. Läkaren undersökte henne och gav henne medicin och sa:

"Vi får hoppas på det bästa".


"Jag hoppar redan på det bästa", svarade damen.



 

I torsdags var jag till min läkare på vårdcentralen, hon ville ta lite prover. Nu har hon fått det. Men jag blev lite stucken, inget att göra åt. Hoppas bara att proverna är bra. Ska till min hjärtläkare och kolla pacemakern i mitten av september och efter det så ville läkaren på vårdcentralen träffa mig igen. Konstigt, men jag frågade inte henne varför.  Proverna skulle hon ringa om och ge mig besked.


Bilden som jag visade i förra inlägget och frågade om, var tagen i Brasilien. Ditte du hade rätt. Jag stod inte så långt ifrån Kristus statyn uppe på berget Corcovado. Fundamentet till statyn är gjord av cement ifrån Cementa i Limhamn. Det är en förunderlig utsikt där uppe på toppen.


Men idag ska jag bara visa några bilder ifrån vår morgonrunda.


 

En hare var också ute på morgonpromenad.



 

Vi gick ner emot Lötsjön och där har kommunen planterat sommarblomster.



.   .

Vattenfontänen var i full gång.




 

Dessa träd gillar jag skarpt. Har sett dom växa upp och bli vackrare och vackrare. Står nästan vid sjön.



 

En ängel kom i vår väg. Så skönt att dom små skyddsänglarna finns.



 

Hjärtat till Mariana låg på marken. Undrar om hon fick det?

 

I slutet på promenaden, på kortsidan av sjön, fanns det ännu en blomsteräng.







ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 24 aug 08:41



Ja, det är ju frågan. För på frågan i mitt föregående inlägg hade jag ett givit svar.


Men så kom Lenas pappas förslag om en gammal potatiskvarn. Visserligen är det ingen skruv av trä inne i hålet, men ändå. Så jag frågade min mysing och han sa att hålet var för litet för att det skulle kunna vara en potatiskvarn. /Kanske potatisarna var mindre förr i tiden?/ Bara en stilla undran.


Det jag har fått lära mig är i alla fall att det är en bärkvarn. Men varför i all sin dar ska bären mosas? Ska det bli sylt av bären så kokas dom ju, eller?


Ingen av mina förfäder lever så att jag kan fråga, men jag får se då jag åker upp nu i september igen, om jag kan få det bekräftat att det är en bärkvarn.



 

En bild tagen i september i fjol på vår lilla "bagarstuga" som den hette förr då vi bakade tunnbröd i den.



 

En egen skylt. Nej jag skojar bara. Denna bild är ifrån Trehörningsjö samhälle och vi har vår stuga 6 km därifrån.



 

Här ser ni min yngste bror uppe på taket för att kolla skorstenen då det kom in så mycket mygg i stugan. Han lagade skorstenen, murade och gjorde det tätt och sedan har vi inte haft några problem. Min bror var så snäll och ordnade detta, tyckte väl att min man inte var så van att klättra och jobba så där utan livlinor och dessutom äldre. Min bror är bara 69 år.





 

Kan ni gissa var jag har tagit denna bild?



Ha nu en finfin dag.


Några rader ifrån min optimistlåda.


Var inte orolig

för att världen skall gå

under i natt.

Det är ju redan morgon

i Australien.



ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 22 aug 08:44


Idag tänkte jag inte skriva så långt utan ställa en fråga.



 

Vet ni vad detta kan vara? Prylen ligger på ett golv på bilden. Det ser nästan ut som om den hängde på en vägg, i en bod.



I mitt barndomshem i Trehörningsjö finns det en del gamla verktyg och jordbruksmaskiner, de flesta använde vi då jag var ung också. Pappa arbetade tillsammans med sin häst, på det gamla sättet, ingen traktor eller moderna saker.


Den prylen som jag visar här, har jag aldrig använt, kanske jag ska tillägga.


Den lilla stugan som jag har fått av min äldsta bror är gammal. Den byggdes i mitten på 1800-talet, ungefär. Otroligt att den står fortfarande. Användningsområdet var då, på den tiden,  tunnbrödsbakning. På 1960-70 talet renoverades huset och blev beboeligt.



 

Det var vanligt att de förr i tiden inte satte in så många fönster, i varje fall inte på baksidan. Allt för att spara så mycket värme inomhus som möjligt. Så vårt lilla hus har inga fönster på baksidan.



 

I sommar då vi var där kittade min man fönsterrutorna och målade till lite.



 

Han är ju inte så van att hålla på med sån´t, men jag tycker att han gjorde det bra.


Jag målade också lite, på vårt räcke på bron. Tyckte att det var hur roligt som helst. Men, kanske inte så nyttigt. Dagen efter hade jag förmaksflimmer igen. Så jag tog det lugnt sedan.



Oj, jag skulle ju bara ställa en fråga och inte skriva. Men, OK gjort är gjort.


Ha en finfin dag.





Av wiolettan - Söndag 20 aug 08:42


Härlig morgon, solen skiner och jag mår bra. Så vi passade på. Om ni undrar vad vi passade på med så var det både det ena och andra.


Före frukost gick vi ut, frisk luft och motion för benen. Jag kände mig såpass bra så vi gick ner till Lötsjön. Kunde inte gå runt den men vi gick halva sjön runt. Alltså på ena sidan. Mycket skönt och avkopplande. Tänk vilken skillnad det blir de dagar som jag inte har förmaksflimret. Som natt och dag verkligen.


Vi träffade en gammal bekant som var ute med sin hund och fick oss lite skvallernyheter till livs.


Han berättade att i de nya höghusen, de som jag kallar Pizzakartonger, har det blivit mycket skräpigt och smutsigt. En ung man som bor där berättade att många miljonärer har där köpt lägenheter till sina barn som tydligen inte kan sköta sig på den punkten. Det står sopor i korridorerna och skräp lite här och där. Kassar med tomflaskor nere i porten och ibland slängs flaskor ner ifrån fönstren.


Skönt att det finns många fina ordentliga ungdomar också, hur skulle vårt samhälle annars bli.


Blir ju väldigt förskräckt då jag hör nyheterna på radion om den ena dödsskjutningen efter den andra. I Stockholmsområdet, bl.a., av och med unga män. Tror att det är dags att myndigheterna gör något radikalt. Det måste ju finnas något att göra, eller har det gått för långt? De som bestämmer måste komma med något vettigt och något som gör att det inte finns varken tid, lust eller ork att förstöra och förgöra. 


Har ni hört den här historien som man kan ta på två olika sätt.


"Det fattas visst beslut".


Den meningen var tänkt att skrivas in på en platta och sättas upp på riksdagshuset. Det skulle egentligen stå "Här fattas visa beslut". Orden kommer ifrån en riksdagsman Palmaer, levde under mitten av 1800-talet och var då känd som en av landets kvickaste män, men också en av de elakaste.


Ni förstår säkert vitsen. Här inne i riksdagshuset tas det beslut, eller här inne saknas det beslutsfattare.



   

 Sjöfåglarna är kvar vid Lötsjön,



  

Rosor är vackra.



 

Ett hjärta på vår väg. Märkligt på något sätt. Början till ett litet hjärta bredvid. Eller är det bara min fantasi? Jag blir visst aldrig vuxen. Jag och min mysing pratade om det i morse. Båda är vi för barnsliga för vår ålder, fast vi försöker att hålla det hemligt.



 

På denna "öppetskylt" finns också ett hjärta.



 

Här också hjärtan, två stycken. Dessutom klappar dom för varandra. Roligt med våra fötter därunder, tycker jag.




Av wiolettan - Fredag 18 aug 09:05


...han gjorde mysingens dag.


Mulet, lite småregn och ingen morgonrunda. Men, jag är hur glad som helst ändå. Om ni undrar varför så ska jag berätta. Inte?  Äsch, jag berättar ändå.


Först mysingen. Vår bil gick inte igenom besiktningen denna gång. Visserligen är den 17 år gammal, men den har ju gått så bra hittills, inte krånglat, bara lite förbrukninsgrejer. Nu var det oljeläckage, en lastkännande ventil och så behövdes en generatorrem bytas.


Mysingen som är en mycket händig man inom alla områden skulle ju ha klarat detta, men vi har ingenstans som vi kan hissa upp bilen, plus att han är ju i alla fall 75 år och borde få bli pensionerad även ifrån detta. Det fick han. Vi lämnade in bilen på Mekonomen och det är där den trevliga killen kommer in i bilden.


Vid inlämningen står en snygg, ung man som verkligen har "gått kursen". Nej, denna serviceglädje kanske inte går att lära sig, den måste finnas inom honom. Artig, trevlig, kunnig och hjälpsam. Inte blev vi ruinerade heller. Det gick på under 3.500:- och det tycker jag är suveränt. Inkl. att han meddelar så vi slipper att åka och besikta om dessa felaktigheter. Mysingen är så glad, så ikväll ska vi fira.


Min glädje då?



Jo, ni vet ju att jag har haft krångel med att få beställa en återtid hos min läkare, "journalen är inte öppen", som de har meddelat flera gånger.


Igår ringde jag igen,  kvart över åtta på morgonen och telefonsvararen sa att de skulle ringa upp mig 10 minuter i ett.


Strax före nio ringer det och en trevlig tjej hälsar:  "God Morgon, det är ifrån vårdcentralen Helsa, vad kan jag hjälpa dig med"?


Alltså, jag blev så häpen. De ringer fyra timmar före bestämd tid, har aldrig hänt, snarare brukar de vara sena. Så jag kunde inte låta bli att kommentera: "Men ni skulle ju inte ringa förrän vid ettiden, hur kommer det här sig"?


"Jo", kvittrar den unga damen,  "det är så fint väder ute idag så jag ringer upp alla som har ringt ifrån ett hemnummer så ni slipper sitta halva dagen inomhus och vänta på samtal, utan kan gå ut i det vackra soliga vädret".


Ja, vad säger man. Sanning eller ej, så blev jag glad, någon brydde sig. Dubbel anledning att fira.


Känner för att visa er lite hjärtan, passar en dag som denna. Hjärtan som jag har funnit ute på våra promenader.  Skyltfönster, där kan det ofta vara hjärtan.



 



 

Vattenpölen bildar detta hjärta, nästan två. Ni ser kanske det svaga lilla till höger., som försöker och försöker. Är det kanske mysingen och jag?



 

Godsaker.



 

Dimman gjorde att någon kunde rita detta. Förstår bara inte varför det skiftar i olika färger.


 

Ett leende och några vänliga ord, det räcker långt.



Av wiolettan - Måndag 14 aug 09:42


Idag, en sisådär dag. Ringde till vårdcentralen för att beställa tid, gjorde jag i förra veckan.


"Jag kommer inte åt journalen", svarade damen i andra ändan av luren, "du få ringa nästa måndag".


Sagt och gjort, idag var nästa måndag.


"Jo, nu har din läkare kommit tillbaka ifrån semestern, men jag kan inte boka någon tid hos henne, hon har inte öppnat sin journal".


"Vad innebär det då"?


"Du får försöka igen på torsdag".


Jag tycker att det börjar att likna historien om han som gick till skräddaren för att få en kostym sydd.


"Det blev ingen kostym det blev en kavaj". "När är den färdig då"? "På lördag".


Ni har säkert hört historien så jag ska inte trötta ut er med den. Skräddaren förklarade varje gång att det blev ett mindre och mindre plagg, en väst, en vante, en tumme och tillslut ingenting.


Måste pigga upp mig själv med ett hjärta.


 

Ett hjärta på marken hemma i Trehörningsjö.



 

Där jag också var på en loppis. Fick då se detta originella provrum, med ett hjärta på dörren.



 

Den här bilden visar dasset som vi hade hemma på landet då jag växte upp. Det har blivit anfrätt av tidens tand, används inte längre men får stå kvar som minne. Tänk att vara liten och sätta sig på detta hjärta, kunde ju ha ramlat ner i hålet. Jag kommer ihåg att ibland var jag lite rädd, försökte att hålla fast mig.





Av wiolettan - Lördag 12 aug 08:38


Då vi var hemma i mitt barndomshem i juli så var min yngsta syster också där. Hon är, i motsats till mig en person som kan ta tillvara allt som naturen ger och göra något bra av det. Hon är ju dessutom en mycket kreativ och händig person. Dom gåvorna kan jag sakna, men det kanske är träning som fattas.


Men, i alla fall. Min syster sa att hon skulle plocka älggräs, för att göra saft av.


Min första fråga var ju. "Hur ser ett älggräs ut"? Född som jag är på "bonnlandet" så borde jag veta mer än jag kan. Men som ung hade jag helt andra intressen, allt utom det som gällde hushåll och pyssel. Jag ville mest krypa undan och sätta mig med en god bok, eller spela spel, eller andra spel, fysiska lekar och tävlingar och det hade jag många omkring mig som också tyckte om. Dessutom gillade jag att spela gitarr eller orgel och sjunga.


 

Så här ser i alla fall älggräs ut. Då jag kom hem ifrån vår morgonrunda och visade min syster denna bild och frågade om hon verkligen skulle göra något drickbart av denna växt, svarade hon helt självklart, "javisst".



 

"Ja, men", sa jag, "titta närmare på alla små varelser som kryper där". 


"Dom skakar jag av och sedan sköljning och kokning, ingen fara med dom inte".



 

En stor myrstack. Här jobbar en mängd idoga varelser.



 

 Här, en liten humla som gör sitt jobb. Det som förvånade mig då det gällde humlor, var att de var så ovanligt små i år. Tycker att de brukar vara stora, men jag har bara sett små humlor, denna sommar.



 

En fjäril som jag lyckades fånga, ja på bild alltså.


 

Detta vackra kryp är en skalbagge.


 

Dom här två såg så roliga ut, där de småkröp efter varandra. Tordyvlar tror jag. Har för mig att de bara flyger om det är skymning. Förr trodde man att det var lyckobringande små varelser som inte fick dödas utan måste behandlas med respekt. Vilket jag tycker gäller många djur.





Av wiolettan - Torsdag 10 aug 07:12


God Morgon!


Idag känns det bra, solen skiner och just nu är det plus 16 grader. Med andra ord en härlig morgon.


Det var flera av er som undrade angående förra inlägget om jag hade kommit över min skräck för vatten.


Nej, det har jag inte. Tycker inte om att bada på öppet vatten, känner obehag vid båtresor, fortfarande. Det dröjde länge innan jag kunde koppla av, även på stora båtar och färjor. Nu kan jag det, fast det får inte blåsa. Min bror har en eka men jag har aldrig varit ute på sjön med den. Däremot har jag åkt med min ena syster på Vänern i en liten motorbåt. De hade tänkt att åka med mig till en liten ö som de kallade "Island". Men mitt ute på vattnet så tittade de på mig och där satt jag likblek och höll i mig i det jag kunde. Jag sa inget men de vände hemåt igen. Tyckte förmodligen synd om mig.


Har två gånger åkt över Ölandsbron, tyckte att jag hade bara vatten omkring mig och kände stort obehag.


Så, ja, känslorna kommer lite tillbaka av den otäcka upplevelsen. Min äldsta syster som drog upp mig, var vid tillfället ung själv, i de övre tonåren. Hon har som vuxen många gånger tagit upp denna händelse och kan inte begripa vad hon tänkte på. Har bett om förlåtelse många, många gånger. Så det satt djupt i henne också, efteråt, tydligen.


Vill visa några bilder ifrån min oas i Trehörningsjö.


 

Mitt föräldrahem.



 

Vackert omkring, med allt det gröna.



 

Här bakom stugan, kan vi spela badminton. Det har jag gjort många gånger, men inte i år.


 

Liten bit av potatislandet. Det hade inte växt så mycket i mitten på juli. Får se nästa gång vi kommer upp om det finns några potatisar.



  


En härlig utsikt.


 



 Nu ska vi äta frukost och sedan liten tripp till affären för att inhandla förnödenheter.



Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se