Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Onsdag 24 maj 14:20


Nu äntligen har jag varit på Gotland och därmed har jag besökt alla våra landskap i Sverige, utom Norrbotten, dit kommer jag inte ihåg att jag har varit. Ja, vi kom inte igår utan har varit hemma flera dagar, men jag har svårt att sitta, har ramlat och slagit i svanskotan. Klumpigt? Ja verkligen. Ska berätta om den händelsen i ett annat inlägg. Jag skyller på mitt låga blodtryck och min dumhet. (Kanske busschauffören också.) Ska försöka att sitta lite, mellan varven, och skriva, men detta tar tid och gör ont. Jag har ju brutit den en gång förut.


Gotland, kändes nästan inte som Sverige. Växtligheten var på en del ställen annorlunda. Jag trivdes där och det var intressant att få nöjet att se denna vår största ö.


Vi tog flyget ifrån Bromma ner till Visby och hyrde där en bil som vi kunde använda efter behov. På det viset kom vi att besöka många platser och se mycket, de dagar vi var där. Fria mil så vi kunde köra runt så mycket som vi ville, praktiskt.


Bilen var lättkörd tyckte mysingen, jag följde bara med som passagerare för att kunna få se så mycket som möjligt även under bilturerna. Mysingen har varit på Gotland förut, till och med varit guide på en busstur dit. Han var min guide där också och hade planerat denna tripp i nästan minsta detalj. Lite avvikelse blev det förstås, ibland. Vi hade tur med vädret, det regnade bara en dag. Temperaturen lagom, ingen direkt värme, toppen.


   

Här bodde vi flera nätter, i Dalhem. Hotellet beskrivs som lantligt och personligt och det håller jag verkligen med om. Ett härligt ställe med underbar personal. Lugnt och tyst, sommarruschen hade inte börjat.

   

Dessa getter kom och välkomnade oss.


     

Hade även utsikt emot deras hage ifrån rummet. Ibland tronade den vita geten och ibland den svarta.



   

Jag fick också klappar hästar. Dessa underbara stora djur. Det fanns många djur vid detta hotell. Ägarens djur.


   

Även en vit, så fin.


                  

Härlig altan.                     Tystlåten arbetsmyra, jobbade jämt, om den inte stod på laddning.


 


Vill lova att den hade stora ytor att jobba på.



   


Matsalen.



   

En morgonpromenad.


   

Offerkälla vid Bro kyrka. Här slänger folk fortfarande i mynt, de låg på botten. Den röda svärdslipningsstenen, där ska man slänga i slantarna, stenen närmast mig på bilden. Dessa specirella stenar tros vara ända ifrån stenåldern. Märkligt att tänka på. Det fanns också en vacker gammal bro, där vid källan.


   

I Bro kyrka fanns ett hagioskop. Ett sådant hade jag aldrig sett förut.

Meningen var att det skulle finnas tillfälle för en andaktsstund även för dom som inte kunde eller inte fick komma in i kyrkan.


   

En liten dörr ledde in i det lilla utrymmet där man kunde kika in på altaret.


   

Galgberget, fin utsikt.


   

Galgbacken. Visbys gamla avrättningsplats. Historien slår verkligen emot en.


Jag får fortsätta skriva en annan dag, kanske.

   

Som avslutning några kyrkor. Vi besökte en mängd kyrkor. Detta är Bro kyrka. Ni ser den lilla dörren till vänster, där innanför fanns hagioskopet.



 

Dalhems kyrka.


 

Den var öppen så vi kunde gå in. Vi tycker om kyrkor, slott och andra gamla byggnader, allt sånt som minner om en svunnen tid. Tyckte om ämnet historia, i skolan.










ANNONS
Av wiolettan - Lördag 13 maj 11:05


Igår gjorde vi en liten utflykt tillsammans med vänner ifrån pensionärsföreningen SPF.


Vi startade vid 9-tiden med buss till Skånelaholms slott, i Sigtuna kommun. Det ligger så fint vid sjön Fysingen.  Ett rosa lantslott som rymmer en mängd föremål, allt ifrån allmogemöbler och husgeråd till böcker och konst. Samlat och donerat av Herbert Rettig. Skånelaholms slott består av en huvudbyggnad och fyra stycken fristående flyglar.



   

Nu bor ingen i slottet utan det visas för allmänheten, sommartid. Fram till 1985 bodde fru Ing-Mari Rettig där.


Slottet uppfördes c:a 1640 av Andreas Gyldenklou i tysk nederländsk senrenässansstil, fasaden av tegel. Gårdens namn omnämndes redan 1276 i ett köpebrev när dåvarande ägaren Magnus Ladulås sålde egendomen.


Slottet har inte haft så många olika ägare. Från 1742 – 1918 var den längsta perioden då Skånelaholm ägdes av bruksägarfamiljen Jennings. Inga kungar har ägt slottet.


Man kan nästan tro att Skånelaholm ligger i Skåne. Lätt att ta miste kanske, vilket en bussresa med en grupp resenärer gjorde. De hade ringt och beställt lunch och skulle vara där vid en viss tid. Ingen buss kom, det dröjde ett bra tag och så ringer reseguiden och frågar, ”var är lunchen, vi har väntat ett bra tag här i Laholm i Skåne”. Det var ju många mil bort.


Visningen av slottet var otroligt intressant. Guiden var så duktig och påläst så det var en fröjd att lyssna till honom och få veta en massa saker om förr, vilket jag tycker är så spännande.


   

Denna byrå är dyrbar och rymmer en mängd apoteksvaror ifrån forna tider. Möbeln har varit  ett bra hjälpmedel, i undervisningen av nya apotekare. I de små lådorna finns det medicin och ämnen till mediciner från långt tillbaka i tiden. Två dörrar är stängda här på bilden så det finns dubbelt så många lådor. Alltså längst ner där det syns som om det är sex lådor, det är i verkligheten två dörrar som gömmer 80 lådor till.  Eventuellt är det så att Carl von Linné har ägt detta skåp också. Han och hans kunskap om växter känner vi väl alla till.


   

Nere i det gamla köket fanns det pryttlar och grejer högt och lågt. Bland annat denna uppsättning av strykjärn. Jag tror att det fanns 15-20 olika strykjärn där.


   

En sängvärmare innehållande glödande kol, eller varma stenar. I alla fall under den tiden det begav sig.


   

Vet ni vad dessa heter? Ja, rätt, det är lokor, eller sidostycken till en hästsele.


   

En släde, så fin. Sitsen för kusken längs bak. Vet ni vad den heter?


   

Vi åkte vidare med bussen till Steninge Slottsby där vi åt lunch på Steninge bruk. Denna byggnad har förut varit en ladugård. Nu restaurang och en bod där de sålde, nästan allt, nja, det var glas, teer, honung, karameller, handdukar och  en hel del hushållspryttlar. Samt en stor blomsteraffär.


   

Prylar  i mängd.



   

Restaurangmys.



   

I restaurangen fanns denna skylt.


   

Den gällde denna gamla brandbil.



Nu ska jag erkänna en sak.


Jag laddade batteriet till min kamera innan vi åkte, men glömde sedan att lägga in det i kameran så det är min mysing som har tagit alla bilderna, med sin mobilkamera.


Hoppas att ni kan svara på frågan, under bilden med släden.












ANNONS
Av wiolettan - Lördag 6 maj 08:12


Rune Elmqvist, är det namnet bekant? Kanske för en del av er och andra inte. Det är i alla fall namnet på mannen som har uppfunnit pacemakern. En liten dosa i min kropp som många gånger har ”kickat igång” hjärtat.


1958 genomfördes den första operationen då en pacemaker inopererades i en människas kropp. Mannen hette Arne Larsson och han dog 2001, 86 år gammal. Överlevde både uppfinnaren och kirurgen.  Han hade då hunnit avverka 26 st. pacemakrar.


Den första pacemakern vägde 150 gram att jämföras med dagens som väger 10-20 gram. Det går en eller två elektroder ifrån den lilla dosan, som är inopererad under nyckelbenet, till hjärtat. Jag har två elektroder. Hjärtstimulatorn känner av då hjärtat behöver hjälp för att slå, i mitt fall om det går för sakta och vill stanna. Batteriet är tänkt att hålla i cirka 10 år. Efter det måste det bli en ny operation för att byta batteri. Kanske det är laddningsbart? Skojar bara.


Pacemakern anses vara 1900-talets viktigaste uppfinning. Jag är beredd att hålla med.


Varför jag berättar detta? Jo, jag har varit med om en del undersökningar och provtagningar senaste tiden och i onsdags, så skulle jag trampa cykel under uppsikt av en läkare, sköterska och EKG test samtidigt. För att kolla varför min ork plötsligt tar slut ibland och jag får andnöd. Jag trodde att allt gick bra men igår ringde min hjärtläkares sköterska och sa att jag måste till Karolinska sjukhuset för att ta nya prover av hjärtat. Spruta in kontrastvätska, eller vad det var hon sa.


Anledningen var att, beroende på att jag har pacemaker så kunde de inte avgöra om jag hade några förträngningar. Under tiden som jag hade cyklat så hade pacemakern fått sätta igång och jobba flera gånger för att sätta fart på hjärtat. Det hade haft en tendens att stanna.


Ska jag vara ärlig så tvivlar jag på detta? Tycker inte att det stämmer. Jag kan ju inte vara den första patienten som har gjort detta arbetsprov och samtidigt haft pacemaker? De borde ju vetat att testet inte skulle gå då? Var det kanske den första patienten de haft där hjärtat höll på att stanna flera gånger under trampningen?  Eller vad betyder detta?


Ha det bra mina bloggvänner. Jag kommer även i fortsättningen inte att blogga så ofta.



   

 Detta fanns utanför en affär.


 

Ja, inte ser jag så glad ut här.


 

Inte blir man väl så gladare av att hitta ett rött hjärta med ett livshotande jack i? Men det låg helt plötsligt framför våra fötter.





Av wiolettan - Lördag 29 april 08:48


Idag har Tyko namnsdag. Litet ovanligt namn och jag tänker direkt då på Tycko Brahe, en adlig dansk astronom och alkemist. Han var visserligen född i Skåne men då, 1546, var Skåne danskt.  1572 upptäckte Tycko en supernova. 1597 gick han i exil till Prag och utsågs till kejserlig astronom. Han fick av kejsaren slottet Benatky.


Om ni har sett en bild av Tycko Brahe så kanske ni har sett att han hade något på sin näsa. Det var nämligen så att han i en duell förlorade en del av sin näsa och bar därefter en metallbit som täckte den saknade delen.


Jag och mysingen besökte Ven för några år sedan och fick då tillfälle att besöka Tycko Brahe museet. Han hade i slutet av 1500-talet ett slott och observatorium på Ven.


Nedanstående har jag läst om Tyko Brahe dagar.


Redan de gamla stjärntydarna ansågo vissa dagar för synnerligen olycksbringande, och en av dem, den jämväl som astronom berömde Tyko Brahe, har lämnat en förteckning på sådana farliga dagar. Efter honom kalla vi också en riktig olycksdag för en "tykobrahedag".

Det är tvivelsutan från astrologerna, som vår bondepraktika hämtat sina s.k "förkastade dagar"

Enligt den gamla folkboken böra nämligen alla människor taga sig till vara för 33 dagar på året, vilka är ganska farliga.

De människor, som blivit sjuka på någon av dessa dagar, få antingen snar bot eller ock aldrig.

De som äro födda på en dylik dag leva icke länge, ock leva de, så är det i stort armod.

På sådana dagar bör man ej heller fästa sig hustru, hålla bröllop, flytta ut eller in, lämna eller taga tjänst, begynna en resa eller öppna en rättegång.

I annat fall hota olycka, vedermödor, fattigdom, förlust och undergång.

De kritiska dagarna äro följande:

Januari den 1:a, 2:a, 4:e, 6:e, 11:e, 12:e, och 19:e

Februari den 11:e, 17:e, och 18:e

Mars den 1:a, 4:e, 14:e, och 15:e

April den 7:e, 15:e, och 18:e

Juni den 6:e

Juli den 17:e, och 21:e

Augusti den2:a, och 10:e

September den 1:a, och 18:e

Oktober den 6:e

November den 6:e, och 18:e

December den 6:e, 11:e, och 18:e


Otroligt vad folk kunde gå omkring och tro på, förr i tiden. Kan inte ha varit lätt.

 

Någon hade tappat sitt violethjärta.


 

Ock, någon hade tappat sin fina nallebjörna med sitt röda hjärta.



Av wiolettan - Måndag 24 april 08:22


Tänkte skriva några rader ifall ni undrar om jag fortfarande finns här. Länge sedan sist. Men som jag skrev förut så sitter jag inte vid datorn som förr, blir mer sporadiskt.


Idag tänkte jag försöka göra en liten bloggvandring och se om ni är kvar, hoppas det, har inte hört av er på ett tag.


Vi har sol nu och några få plusgrader så våren verkar dröja. I morgon börjar de att sopa undan gruset här utanför så jag tror att kommunen hoppas på vår och sommar. Då de sopar med sina maskiner så brukar det ryka något så kopiöst så har man då tvättat fönstren innan så är det bara att göra om det. Mysingen är klok, han har avvaktat.


Fick både påskblommor, påskgodis och påskris av våra besökare under påsken. Vi hade inte "påskat till" något.


 

Påskriset, rätt så "nyplockat".


 

Här har det börjat att bli grönt.


 

Bilden här är tagen för cirka en månad sedan.


 

Ungefär ifrån samma plats, precis en månad senare. Det är kommunen som pyntar så fint vid Tulegatan.


 

Frågan är fri. Jag hoppas att jag kan glädja någon. Vet i alla fall att min mysing är glad att jag finns.



Av wiolettan - Torsdag 13 april 08:28




Tack för natten som har gått, tack för vilan som vi fått,

Tack för dag som åter gryr, tack för alla dess bestyr.

Lär oss allt förvalta väl. Gud ta hand om oss och bevara vår själ.



Tänkte jag skulle titta in här nu och önska er en Glad Påsk.


Vi ska vara hemma och jag tar det lugnt. Ett par vänner kommer på påskaftonen.


Mysingen städar lite idag.


Igår åkte vi till grannstaden Solna och hämtade ut våra nya pass som vi hade ansökt om. Vi måste se framåt, kanske kan vi åka utomlands nå´n gång.


Jag har haft glasögon ända sedan jag var 10 år. Till min fasa var jag då tvungen att bära brillor och som tioåring var jag mycket bedrövad över det. Sen dess har jag ju vant mig och också insett att utan dom så ser jag mycket, mycket dåligt.  Kommer ihåg innan det var plast i glasögonglasen, utan de var av glas. Så tunga och fula dom var. Nu är det bättre.


Men det var inte det jag skulle skriva om utan om att där vid polisen då jag skulle beställa nytt pass så skulle jag ju fotas och polismannen sa att jag skulle ta av mig glasögonen, för bilden måste vara utan glasögon,.


”Ja, men då är det ju inte jag”.  Så var det i alla fall i mina ögon, men inte i hans, tydligen. Det är så fortfarande, inte riktigt jag på passet.



   

Min vita kaktus blommar igen.


 

Påskfärg på tulpanerna.


 

Mysingen och jag önskar er alla en riktigt Glad och trevlig Påsk.




Av wiolettan - Lördag 8 april 14:34


Idag en gråmulen dag, både ute och inne. Det duggregnade i morse. Vi gick bara en kortkort promenad.


Till er som kanske undrar så kan jag svara så här.


Vi var in till Stockholms centrum igår men hade hunnit tillbaka hem innan det hemska hände. Tur, nej änglavakt, att jag sade till sköterskan då hon frågade vilken tid jag ville komma att jag tyckte mest om en förmiddagstid. Hon var glad över det eftersom de flesta vill komma senare på dagen. På så sätt kom vi hem också. Eftersom att efter det fruktansvärda dådet så gick det varken att åka tåg eller tunnelbana hit. Jag har ju min hjärtläkare mitt i centrala  Stockholm.


På tal om hjärtat och undersökningen igår,  så har jag, tyvärr, inga goda nyheter. Tvärtom.


Men, om ni vill veta. Förmaksflimmret är uppe i 52% av tiden och det blir då inte mycken tid över för återhämtning. Jag försöker att ta till vara de stunderna så gott jag kan.


Nya undersökningar väntar. Först nu på måndag, sedan blir det arbets EKG och hjärtläkaren vill därefter att jag ska genomgå en ablation. Läkaren ville omgående sända en remiss till Karolinska sjukhuset, men jag sa att jag måste tänka på saken. Jag måste erkänna att jag känner ett stort obehag inför detta, eftersom jag måste vara vaken under ingreppet.


Jag har bestämt mig för att vara mer återhållsam vad gäller bloggandet. Kommer att skriva här, mer sällan, eventuellt sluta. Men det är så många av er som jag följer, så jag får se hur jag orkar.


Sköt om er väl och var rädda om varandra.



 


 

Dramaten.


 

Staty föreställande Margareta Krook, utanför Dramaten. Statyn är varm, det kände jag, som ni ser stod jag nära.











Av wiolettan - Fredag 7 april 07:05


Igår hade vi ett varmt och soligt väder. Det kändes nästan som vår. Till och med blåsten som jag alltid irriterar mig på, kändes lite ljummen.


   

Såg dessa vårblomster då jag var på väg till hårfrisörskan. Mysingen följde med som vanligt. Han är så snäll, på det sättet, för han har upptäckt att jag ibland blir lite yr och då kan ju vad som helst hända. Så vi travar iväg hand i hand. Ibland undrar jag vad grannar och andra som kanske titt som tätt ser oss två, tänker. Jag menar, äldre går armkrok eller bredvid varandra. Sällan jag ser några hand i hand, men det händer, bevisligen.


Efter det att jag blivit klippt och fin i håret så åt vi lunch. Kyckling för mig och fisk för mysingen. Jag kan tyvärr inte äta fisk.


Därefter tog vi bussen till polisstationen i Solna för att skaffa oss pass. Våra hade gått ut för över ett år sedan.


Vi kom lite tidigt eftersom vi ville ha en buss ”tillgodo”. Ibland kan ju en buss vara trasig eller inte komma därför garderar vi oss alltid på det sättet, om vi har en speciell tid att passa. Vi kom cirka 20 min. för tidigt och blev klara 5 minuter innan vi skulle ha varit där. Fiffigt, eller hur? Sån´t gillas.


 


Dessa vårtecken mötte oss på ”vår gata”.




   

På väg ner till bussen. Blått och vackert.


 

Nästan vid Tornparken.


Nu ska vi äta frukost. Det har inte blivit någon utepromenad ännu, för jag måste iväg in till Storstan.  Vill ju orka vandra iväg till tunnelbanan också.


Jag har en tid hos min hjärtläkares sköterska, nu på förmiddagen. Utvärdering av den nya tabletten som jag fick för cirka tre veckor sedan, ska kanske göras. Plus kolla pacemakern, stod det på kallelsen.


Ha en finfin dag, mina bloggvänner. Jag får läsa sedan vad ni haft på gång.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se