Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Fredag 3 nov 14:56


Tittar in för att önska er mina bloggvänner en trevlig helg.


Är det Allhelgonahelgen, eller inte? Inte kanske, för Allhelgonadagen var ju i onsdags. Nja, det är nog min ena almanacka som har skrivit fel. På den ena står det Allhelgonadagen den 1:a nov,. alltså i onsdags, på den andra står det Alla helgons dag i dag. Får googla på det.


Det får vara som det vill med det men vi har i alla fall varit till 3 kyrkogårdar i dag och tänt ljus. Vi åkte tidigt för att inte behöva trängas. Har för mig att det vid Skogskyrkogården är förbjudet att köra in med bil efter klockan 10 denna dag.


 

Vi tände ljus, satte dit en krans och ljung, på min förra mans grav.


Jag tycker att det är så snällt att min nuvarande man följer med mig dit och tänder ljus.


 

För det får han detta hjärta. Jag såg det häromdagen då vi var ute och agerade brevduvor. Vi delade ut medlemsbladet till en del av medlemmarna i SPF och då fanns detta hjärta uppsatt på en annonstavla i ett av husen.



Strax kommer en kompis till min mysing hit och vi ska fika lite. Sedan åker de iväg till stan och så kommer de tillbaka vi 24-tiden, då jag kanske har somnat.



Tänk på detta.


Livet behöver inte vara perfekt

för att vara underbart.




ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 1 nov 08:35


Häromdagen skulle jag rensa lite SMS från min mobil och upptäckte då att jag hade flera äldre meddelande ifrån min mysing som han hade skrivit till mig då jag låg på hjärtintensiven. Innan jag raderade dom så skrev jag av alla rader  och rim och noterade dem i min SMS diktsamling.


Jag har nämligen en sådan på min dator. Nu för tiden får jag sällan SMS, händer inte varje vecka ens. Förr då min mysing bodde på sitt håll och jag på mitt, innan vi var gifta, alltså före 2010, skrev vi ofta små dikter till varandra. Dessa små kärleksmeddelanden har jag sparat. Tänker att de kan vara bra att ha om jag skulle ge ut en bok till.


Här nedan kommer tre, av alla små SMS, som han skrev till mig.


Jag behöver Dig, Du är mer än en vän, med Dig kan jag tala öppet.

Att Du sedan är förbenat söt, det får jag ta på köpet.

 

Dags på var sitt håll sig knyta

och kärleksord på mobilen byta.

IL Y, Yes i do, kan du tro.

 

Arla och särla, med längtan och glädje.

tänker jag på Dig, det måste jag medge.


Det var ju tvunget att bli korta rader för det ryms ju inte så mycket i ett meddelande, men vi skrev nästan alltid på rim och tyckte att det var roligt.



 

Något annat som vi tyckte var roligt var att åka och se nya platser. Här på en resa, innan vi var gifta.


Vi tycker om att resa nu också, fast det blir inte så ofta längre.


Hoppas att ni som läser min blogg får en finfin dag.



ANNONS
Av wiolettan - Måndag 30 okt 07:39


Ny dag och ny vecka och och ny tid, vintertid.


Detta med att ändra tiden har jag lite svårt för, fortfarande, efter alla dessa år. Jag är som katten, den har en inneboende tid i kroppen, verkar det som och så känns det för mig. Det brukar ta några veckor innan jag har vant mig med den "nya klocktiden". Normaltid, som det så vackert heter.



Jag frågade i förra inlägget om någon visste namnet på fågelarten som jag visade. Tack för förslagen, jag fick flera olika förslag. Susie på Stjärnarve gissade på flera olika arter och bland andra en Morkulla. Så, jag sände ett mail till min bror i Ångermanland och frågade vilken fågel det var och han sa Morkulla. Bra Susie.




 

Normalt eller inte, men bären på dessa rönnträd lyser röda och verkar vara många, En kall vinter väntar.



 

Mysingen kom hem med en höstbukett häromdagen. Han hade varit på ett måndadsmöte hos SPF och där hållit i en frågelek, vilken tydligen blev mycket populär. Jag kunde inte gå med så jag litar på hans ord. Som tack fick han dessa blommor.



 

Mera blommor. Eftersom det är halvt om halvt frost på nätterna så har jag tagit in pelargonierna ifrån balkongen så ny lyser dom upp vårt kök, ett tag.



 

Ett hjärta. Eller nu ljuger jag. Två hjärtan. Bilden tog jag genom ett skyltfönster.



Jag har inte kunnat vara ute så många gånger denna vecka, men, jag ser framåt och tror att det ska komma många dagar framöver då jag kan vandra ut tillsammans med mysingen.


På tal om tro.


En sann barnhistoria.


En späd liten röst hörs ifrån barnkammaren:

"Mamma och pappa, behöver ni något, för nu ska jag be min aftonbön".





Av wiolettan - Fredag 27 okt 10:56


Vädret? Ja, just nu regnar det, är mulet och 3 plusgrader.


Efter frukosten tog vi en liten runda, runt Lötsjön. Tänkte att det var bäst att passa på då kroppen inte hade något emot en promenad.


Vi hade tur, inget regn då, men det blåste nordliga vindar. Kanske kommer det snö nästa vecka, nja bara lite i så fall, som försvinner snabbt. Min bror i Ångermanland har fått cirka 5 cm snö, så vintern är på gång och i helgen har jag för mig att vi måste ändra om till vintertid, på klockorna.


 

Då vi gick vår förmiddagspromenad fick vi se den vita anden igen. Visst är det märkligt? En helvit and. Men, den verkar trivas bland de andra gräsänderna. Vet kanske inte om att den är vit och udda.


 

Kommunen hade samlat ihop en jättestor lövhög på ena sidan av sjön och barnslig som jag är så ville jag sparka kring i löven, eller som Tjadden Hellström sa: "Spalka kling i löven".  Ludolf som inte kunde säga bokstaven R. Mysingen ställde sig en bra bit därifrån. "Det skulle inte förvåna mig om kommunen kommer med sin lastbil nu för att hämta upp löven", sa han och tittade sig omkring. Han var kanske rädd att jag skulle bli tagen på bar gärning, som det heter.



 

Vi såg också denna fina fågel, död. Undrar vad det är för slags fågel? Någon som vet?


Trevlig fredag önskar jag er som tittar in till mig.





Av wiolettan - Onsdag 25 okt 08:40


Vaknade till en morgon med stark blåst och regn och av ett larm. Larmet tystnade efter ett tag men blåsten och regnet är kvar. Jag är inte så förtjust i stark blåst, men, slipper jag vara ute på en färja eller båt, eller för den delen uppe i ett flygplan, så är det OK. Så jag är glad.


En sak till som gör mig glad, i alla fall drog jag på munnen då jag hörde det på radion i morse, att de som mot förmaksflimmer äter blodförtunnade medicin har ett större skydd emot att drabbas av demens. Enligt en undersökning som har gjorts, så halveras risken. Eftersom två av mina syskon har en sådan sjukdom, så är ju risken stor, kanske.


Hörde något annat på radion i morse också, som gladde mig. En vacker sång som jag här har tagit med första och sista verserna.


Tänk att få vakna tidigt en morgon, höra ett vårregn sjunga sin sång.

Jag älskar regnet som väcker jorden. Tack käre Far för regnet Du gav.


Tänk att få vakna tidigt en morgon, utan att sakna natten som var.

Jag älskar livet som Du har skapat. Tack käre Far för allt som Du gav.




 

Än har inte isen lagt sig här på Lötsjön, men varningen står kvar.


 

Löven lägger sig som en matta. Jag som tycker om att lägga pussel, detta vore verkligen en utmaning. Bra att jag inte har ett sådant pussel.


Var rädda om er om ni går ut. Har hört att snön och halkan har kommit på vissa platser.




Av wiolettan - Lördag 21 okt 08:32


Nu har jag läst den senaste boken som Bosse Lidén har skrivit.


   

Den heter ”Minnen som stannat kvar”. Titeln säger vad boken handlar om, minnen och vilka minnen sen. Den är skriven i kåseriform och den stilen tycker jag mycket om.


Jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Vilken bok. Jag har läst de två andra böckerna som Bosse har skrivit ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”, den senare tillsammans med sin fru Solveig, så jag visste att hans böcker är läsvärda och i min smak. Men, denna bok, skriven i små korta kåserier, berörde mig på ett annat sätt.


Genom bloggen så tycker jag mig känna Bosse och vet vad han har att tampas med och ändå, den glädjen och humorn som kommer fram i boken är helt underbar. Hans medmänsklighet, empati och starka känsla för det rätta, både i smått och stort, kommer fram i boken på ett speciellt sätt.


Jag skulle önska att jag hade en tidning där det fanns ”dagens kåseri” och att författaren då skulle vara Bosse Lidén.



En sak till som är underbart med denna bok är att jag kan läsa den många gånger, för den är kort och gott, så bra.


Men, så är det ju en sak som inte är lätt, nästan omöjlig. Bosse vill att vi läsare skulle tala om vilka tre kåserier vi tycker bäst om och vilket kåseri vi tycker sämst om. En omöjlig uppgift, tycker jag.


Ni skulle ha sett lappen som jag noterade på, vilka som jag tyckte var bäst, fullklottrad var ordet. Så, det var bara att läsa om dom kapitlen och ta en ny lapp. Den blev inte lika full med titlar, men alldeles för många.


Resultatet kan ni läsa på Bosses blogg. Att välja ut den ”sämsta” gick inte heller bra. Ingen förtjänar ordet sämst bland dessa, men jag valde. Vilken? Nja, jag är inte så förtjust i sport.



 

Solen vill titta fram idag och det verkar bli en finfin lördag.



Av wiolettan - Tisdag 17 okt 08:51


Idag, mulet både ute och inne.




Giv mig den frid, som djup likt floden flyter

och gör att livets öken blomstrar blid.

Giv mig den tro som natt i dag förbyter

och lär mig vänta än en liten tid.


En liten tid mig törnen ännu sårar

och stormar möta här i tidens gång.

En liten tid att så min säd i tårar

och sen kan skörda ut i jubelsång.




En liten historia.


En 80-årig dam önskade sig en bok av prosten Engström, men fick av misstag en av humoristen Albert Engström.


Hon utbrast:

Hade jag inte vetat att det var en gudsmans ord så hade jag väl skrattat mig fördärvad!



 

En bild jag tog i slutet på förra veckan, vid vår förmiddagsrunda.



 

Även denna bild är ifrån förra veckan, fast vid en tidig morgonrunda.





Av wiolettan - Fredag 13 okt 10:34


Då jag var och besökte min hjärtläkare senast, nu i höst, för min årliga kontroll av pacemakern och hjärtat, frågade jag honom om jag kunde få sluta med Waranet, blodförtunnings medicinen.


”Nej, det går inte, du måste fortsätta och ta en sådan medicin så länge som förmaksflimret återkommer”.


”Men”, fortsatte han ”vi kan pröva någon annan sort, om du tycker att det är jobbigt att gå så ofta och kolla värdet, du har flera kriterier som ger dig rätt att få en annan medicin”.


Så började vi diskutera om för och nackdelar med en annan tablett och om de var lika säkra som Waranet som är ett beprövat preparat som har funnits länge och som det även finns motmedicin mot, om man skulle drabbas av en blödning.


”Pradaxa, kan vi pröva”, sa doktorn.


Då hörde jag sjuksköterskan säga, lite tyst så där:  ”Nej, den går inte ihop med Multax som hon har för hjärtrytmen”. Inte meningen att jag skulle höra.


”Nej, just det, då provar vi Eliquis istället, det finns ju motmedel på det också och är ett mycket bra och kollat läkemedel. Det är lite dyrt, men det är ett bra alternativ till Waran”.


Då sköterskan sedan tog EKG på mig så sa jag: ”bra att doktorn har dig här”. ”Säg det högre” sa hon, ”så att han hör”.


Så skrattade vi alla tre. De är så trevliga och lättsamma där.


Fick därefter instruktioner för övergången, då Waranet ska fasas ut och då sa sköterskan.


”Du får vara beredd på att de blir inte glada på vårdcentralen då du slutar med Waranet för de tjänar bra på de patienter som går på Waran, med alla dessa kontroller och prover och den här tabletten är dyr. Men stå på dig så ska du se att det går bra”.


Nu fick jag nästan hjärtsnurp. Att någon ska behöva bli ledsen på mig och kanske lite småarg är bland det tråkigaste jag vet. Jag vill så gärna att alla ska vara glada och jag vill inte förorsaka något tjafs.


Så på natten kunde jag inte sova, låg och vred och vände på mig. ”Hur gör jag, vad säger jag”? Återkom ideligen. Sköterskan skulle ringa efter en vecka då jag skulle ha tagit sista kollen gällande Waranet och höra om jag hade ändrat mig, om inte så skulle hon tala om doseringen av den nya tabletten.


Som alltid så talade jag om allting för Gud och bad honom att hjälpa mig, så någon slapp bli arg eller ledsen på mig, eller att jag i ren frustration skulle brusa upp. Jag har kort stubin. Jag har också en barnslig tro på att Gud hör bön men sen att Han kanske inte svarar så som jag tycker, det får jag ta, eftersom Han ser bortom min snäva horisont.


Jag somnade och vaknade på morgonen och visste precis vad jag skulle säga till doktorn på vårdcentralen., vilket jag också gjorde. Sa till läkaren att detta var sista gången som jag skulle ta provet och att jag skulle sluta med Waran så jag ville inte ha någon ny tid.


”Hur kommer det sig”? Varför ska du inte fortsätta med medicinen? Du har ju fortfarande flimmerattacker”.


”Jag ska byta till en annan stroke förebyggande medicin”.


”Men, varför vill du sluta med Waranet, det är ju en bra tablett och fungerar bra , finns motmedicin, så det är inga problem om du skulle få någon större blödning”?


Då sa jag vad jag hade kommit på då jag vaknade på morgonen.


”Jag har förmaksflimmer cirka 55% av min tid och har jag då en tid att passa här för att kolla värdet och inte kan gå, så får jag betala 200:- om jag inte säger återbud före 24 timmar. Många gånger vaknar jag på morgonen med flimret, försent att lämna återbud, det kan bli mycket kostsamt för mig”.


”Men ojdå, det förstår jag, så kan du ju inte ha det, det är klart att du ska börja med den nya medicinen”.


Ni må tro att jag var lättad då jag gick därifrån, kunde jag trippa fram så skulle jag gjort så, det är jag övertygad om. Läkaren till och med önskade mig lycka till och sa att det skulle bli en lättnad för mig.



 

Några deviser ifrån min Optimistlåda.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se