Alla inlägg under januari 2019

Av wiolettan - 30 januari 2019 08:11


Joo, tack, det gick bra i går hos läkaren. Han tyckte jag såg "bättre ut", lite färg på kinderna och piggare. Det tycker min mysing också. Det känns jobbigt att gå men 15-20 minuter går bra om det inte är uppför.


Järnvärdet var bättre men fortfarande inte riktigt bra och ett annat värde var inte heller inom ramarna så jag fick en ny tablett. Är nu uppe i 13 st. per dag, inkl. min omega tablett som jag tar självmant på grund av att jag inte kan äta fisk.

Det är bara att se framåt och göra det bästa och då känns det bra. Att göra så gott vi kan, mer kan ingen begära.


Det jag skulle vilja göra och som jag tror vore bra för mig, det skulle  vara att gå ner i vikt. Men för att göra det så behöver jag mer ork och att inte vara för lat, plus att kanske äta lite mindre.  Ja, de vore modellen, dra in på maten. Det påminner mig om en sak som jag läste igår.


Smala människor irriterar mig!!! Speciellt när de säger saker som:


"Du vet, ibland glömmer jag att äta". 


Numera kan jag glömma mina nycklar, min mammas mellannamn och var jag la adressboken. Men, jag glömmer aldrig att äta. Man måste vara speciell för att glömma äta.



 

Härom morgonen då vi gick ut småsnöade det och då fångade jag dessa "snöflingor".


 

Framåt dagen såg det ut så här från vårt fönster. Det syns hur det snöar.



Hoppas att ni alla får en trevlig dag. Mysingen och jag ska strax göra oss iordning för att gå till vår sånggrupp och öva lite.


Av wiolettan - 27 januari 2019 09:03


Minus 10 grader i morse och det bet ordentligt i kinderna. Mest i motvinden, då var det riktigt kallt. Tänkte på gumman som hade det så jobbigt i motvinden så hon bad till Gud:


"Gode Gud, låt vinden vända till dess jag ska gå hem igen".


Det gjorde den så hon fick vinden emot sig även på hemvägen.


Vi gick ner till Tuletorget och brevlådan så det var plan mark och blev inte så jobbigt.

En tur till återvinningsstationen också och där var det inte så mycket med sopor. Vi hörde sopbilen då vi var på väg.


  

Men, en stor spegel hade de inte fått med sig. Undrar vem som bara ställer den så där och hur länge den får stå där? Kanske någon är intresserad. Alla klisterlappar på den stör ju, plus två skuggbilder av några suspekta individer.



 

I övermorgon är det dags att åka in till city, och besöka en läkare, i ett av höghusen. Jag brukar inte tycka om att åka hiss men här är det många våningar upp så jag måste ta hissen. Men, den är annorlunda. Det finns många hissar vid entrén och så trycker jag på den våning jag ska, då kommer det en bokstav och en pil som pekar åt det håll som hissen ligger som jag ska åka i. Kliver in och sedan är det bara att åka. Hissen vet redan vart jag ska så jag behöver inte trycka på någon knapp. Den går tyst, lugnt och snabbt.


  

 Den här bilden tog mysingen i december då vi var där förra gången. Det var då julpyntat och vackert, ingen snö. 


 

Icke våld -  skulpturen, den är av brons och gjord av Reuterswärd 1985, står på Sergelgatan i Stockholm.  En revolver med en knut på pipan. Den skulpturen finns i många olika städer runt om i världen, bl.a New York.


 

Den här roliga skyltningen vet jag inte var jag har fotat. Kanske i Sickla då vi åkte dit, med tvärbanan en dag, bara för att komma ut, se något annat och äta på restaurang. Den killen var nog hungrigare än vad vi var.


 

Som synes halt, på Tulegatan. Men, solen börjar att titta fram.  Var rädda om er, gå försiktig om det är halt.



Av wiolettan - 24 januari 2019 10:00


Älskar du livet?

Förslösa då inte tiden,

för det är den livet består av.



I morgon är det 12 år sedan som mysingen och jag förlovade oss, med varandra.


Tänk att vi har stått ut med varandra så länge. Vi har bott ihop i 14 år. 


Det är en sak att träffas som yngre, bli kära och flytta ihop. Man är ung, livet leker och man har lätt att anpassa sig och njuter av livet.


Som äldre, jag är 77 år och mysingen 76, så är det lite svårare.


Att ha levt ett helt arbetsliv, blivit pensionär och då helt plötsligt bli änka, efter 35 år tillsammans, bara det var omvälvande och tragiskt. Då träffa en ny man, efter endast 2 år och börja sällskapa, kändes speciellt. Det var många tårar och många skratt, den första tiden. Det är kanske lätt att mera ge sig hän åt en ny bekantskap, kanske för att glömma, kanske för att slippa tänka, kanske för att kärleken finns där.


Vi har haft våra duster. Tänk er själva. Båda hade vi haft ett liv ”före detta”, med familjer och umgänge och jobb. Vi hade fått en del vanor, eller varför inte kalla dom ovanor, inrutade sådana. Båda har vi ett häftigt temperament. Mysingen blir arg, kokar över alla bräddar, så går det snabbt över. Jag blir jättearg och det går inte över direkt, utan jag går omkring och ”surar” ett tag. Ibland tar det onödigt lång tid att bli som vanligt igen.


Det är inte, som hos många andra, ekonomi, barn eller saker vi tjafsar om utan det är allvarligare än det, om jag får uttrycka mig så. Vi har olika åsikter om känslor, medmänniskor, tolerans och allt det som gör att vi människor kan leva och umgås tillsammans, här på jorden. Jag kanske är för mycket och åt ena hållet och mysingen åt det andra.

Jag ser gärna det positiva i livet och i mina medmänniskor, vill försvara och tro gott om dom, tills i alla fall motsatsen visas. Mysingen är på sin vakt och har en mer negativ inställning.


Men, vi tjafsar, bråkar och går vidare, för vi älskar varandra. Hoppas att vi får gå vidare tillsammans.



 

Här är vi för 12 år sedan.


 

För 5 år sedan.


 

Förra sommaren. En selfie som vi tog, därför den ser annorlunda ut, närbild och så´nt. Vi tyckte att det var roligt detta med solen som lyste så precis.


Av wiolettan - 21 januari 2019 08:59


I går då jag hörde på TV om superblodmånen som skulle synas i dag på morgonen så sa jag till mysingen att vi kan väl gå ut och titta om det syns något speciellt. Om det inte var molnigt förstås och jag mådde bra.


Eftersom det är både total månförmörkelse och blodmåne samtidigt så kallas den för superblodmånen. Nästa chans att få se den i Sverige är om 10 år, närmare bestämt nyårsafton 2028.


Månen upplevs som extra stor eftersom den befinner sig närmast jorden i sin bana, den förmörkas och färgas röd.


Jodå, vi fick se den. Den var nästan gömd då den förmörkades, men jag fick ingen bra bild att visa, så jag avstår ifrån det. Många fina bilder finns annars att se på nätet, jag har varit inne och kikat och en del är ifrån Stockholms trakten och är vackra, en klart annorlunda måne.


Vi hade minus 11 grader så det var kallt att stå ute och kolla. Halt var det också. Då vi var på hemväg och gick på trottoaren kom det, äntligen, en traktor som kunde sanda gångbanan. Välbehövligt.


  

Denna fina blombukett fick mysingen då han var på sin loge Odd Fellows i fredags. Tydligen har han varit duktig och hjälpsam där så de ville visa honom sin uppskattning. Det uppskattas.


 

Jag fick också uppskattning. Inte för att jag varit duktig och hjälpsam utan ifrån en bekant som vi hade som nattgäst här i helgen. Jag älskar blommor, så den uppskattades också.


Mysingen är på sammanträde hos SPF och jag kan roa mig själv, det är inte svårt. Jag har så många tankar, drömmar och visioner, för att inte tala om fantasi. Är tacksam att jag har kvar fantasins gåva.


Om dina visioner inte ger

dig pirr i magen, är antingen

dina visioner för små eller din

bild av Gud för liten.



Önskar er en finfin måndag och bra vecka.





Av wiolettan - 20 januari 2019 08:31


Bara för att få lite ny luft i lungorna tog mysingen med mig ut på en morgonpromenad, i morse.


Det var minus 8 grader och halt så det knappt gick att gå. Det var länge sedan som det var så dåligt sandat på trottoarerna här. Tur att det finns broddar och cykelbanor som är sandade, något så när. Tidig söndagsmorgon är det nästan inga cyklister ute så det är fritt fram att gå där.   Efter knappt 25 minuter var vi hemma igen.


Det börjar klarna lite ute och solen verkar komma fram idag. Den syns inte än, men vid horisonten märks det en ljusning.


Jag tror på Gud på samma sätt

som jag tror på den uppåtgående solen.

Inte för att jag ser den,

utan för att jag genom den kan se allt annat.




 

Hej på er som läser min blogg. Hoppas att ni alla får en finfin dag och var rädda om er om ni går ut.





Av wiolettan - 17 januari 2019 09:40


Minus 5 grader och det har kommit ett par centimeter snö. Det är jättehalt ute, så att jag håller mig inne. Mysingen ska handla lite förnödenheter åt oss och jag stannar hemma så att han slipper "dras" med mig.


I morgonbitti måste jag iväg för att ta lite prover, på fastande mage, så det blir tidigt på morgonen.


Sedan om cirka en vecka, tillbaka till läkaren för utvärdering av de två nya medicinerna. Hoppas att blodvärderna är bättre. Att hjärtat har blivit bättre är väl inte så mycket att hoppas på. Mysingen tycker att jag har mera ork nu och det bådar gott. Det som inte är bra är att av en tablett får jag huvudvärk efter lunch och den andra ger mig illamående. Det går över lite om jag äter.


Det påminner mig lite om då jag var liten och var sjuk nästan en hel vinter. Fick tillslut vitaminbrist och fel på njurarna, blod i urinen och ingen matlust. Att jag då inte ville äta berodde säkert på att läkaren hade ordinerat mat utan salt och socker. Tänk er, potatis utan salt, eller pannkakor utan socker eller sylt, det smakade bara mjöl. Vi hade det inte så bra ställt hemma så det fanns ju inte pengar till att köpa så mycket frukt, till exempel. Men min mamma kom en dag med en apelsin och jag blev så glad, kommer jag ihåg, det var ju en lyxvara för oss. Kommer även ihåg besvikelsen då jag inte fick ner en endaste liten klyfta.


Nu har vi "städat bort" julen. Alla julsaker nerplockade igen och tomtarna får vila nästan ett helt år. Det blev lite tomt men det känns samtidigt skönt.



 

Julkyrkan har vi monterat ner.


    

Alla julkort som har kommit har jag också plockat ner. Det var en hel del.

Ha det finfint.

Av wiolettan - 13 januari 2019 09:29


Uti morgonstunden beder jag till dig,

led med fadersögon mig i dag min stig

Och när kvällens skuggor dölja sjö och land,

Fader dig jag beder håll mig i din hand.

Uti livets morgon vid dess middagstid.

I dess sena afton vare du min frid.




I dag är det Trettondedag jul. Då jag var liten trodde jag att det hette trettondedagsknut. Kanske beroende på att min ena bror heter Knut och det var då hans namnsdag.


Knut är 3 år äldre än mig och som unga umgicks vi mycket. Vår ena bror var 4 år äldre och vår yngre syster 2 år yngre så vi var närmast att ha liknande intressen, på något sätt, av oss 9 syskon som då var i livet.


Vi åkte spark eller gick tillsammans till vår kyrka eller andra träffar och jag fick lära mig mycket av min bror. På vinterkvällarna då det var mörkt och stjärnklart lärde han mig om stjärnornas liv, vad de hette och var de fanns i förhållande till varandra. Jag kommer ihåg att jag mest var facinerad av Vintergatan,  Stora och lilla Björn och så klart Polstjärnan. Det vackra norrskenet som sprakade, gnistrade och lyste upp himlen så vackert fick jag också lära mig om. Kunde inte se mig mätt på alla dessa färger.


Sommartid var det molnen som var föremål för vår utforskning. Knut lärde mig vad de hette. Stackmoln, Åskmoln, Slöjmon och Vackervädersmoln var några namn jag snappade upp och kommer ihåg.


Knut var, liksom vi andra syskon, intresserade inte bara av naturens fenomen utan också av djuren, fåglarna. Så på mörka vinterkvällar då vi var på väg hem, fick jag lära mig hur vissa av djuren lät. Rävens ylande tyckte jag inte om, nästan som ett barns gråt, lodjurets läte trodde jag mera skulle vara som en katts jamande, men icke.


Det finns mycket i min hjärna som jag minns

ifrån barndomsåren, som jag trodde att jag glömt, ett citat från Wiolettan.



Det underligaste med framtiden är väl att man då

kommer att kalla vår tid gamla goda,  sa en gång Ernest Hemingway.



 

Ha en finfin dag.



Av wiolettan - 9 januari 2019 09:20


Häromdagen då mysingen kom ner till vår bil såg han, att han en kvart tidigare hade fått en parkeringsbot.  Jag stod vid fönstret och tittade på hur han stod och synade lappen, läste och läste. Jag tror att han stod där blickstilla mellan fem och tio minuter.


Jag tänkte att nu har vi stått för länge på samma plats. Vi har boende parkering men ingen bestämd plats att stå på och får stå i högst 7 dagar på samma ställe. Förstod att nu var mysingen ledsen. Böter, pengar bortkastade, helt i onödan, han är ju så "ekonomisk" om jag förklarar det milt.


Efter ett tag vandrade mysingen iväg, han skulle nämligen gå till affären på andra sidan järnvägen. Jag var mycket nyfiken och spänd på hur stort belopp det var. Vi får ju inte parkeringsböter annars. Kanske hänt 1 eller 2 gånger.


Hur det gick?


Jo, lyckan, om jag var säga det så,  var med oss, även denna gång. "Du måste ha en speciell kontakt med någon högre makt", sa mysingen. Jo, jag tror på Gud, en allsmäktig makt, men om han styrde mysingens och den andre mannens steg i detta fall, ska jag låta vara osagt. Jag bad ju inte till Gud om att slippa böterna, utan jag suckade bara om lite hjälp till mysingen så att han inte skulle bli arg eller för bedrövad.


För att göra en lång historia kort. Mysingen träffade parkeringsvakten i närheten av centrumet, visade böterna och sa som det var att han inte hade betalt boende parkeringen nyligen, glömt bort det, och att han inte hade fått någon påminnelse några dagar innan, på mailen, som det brukar hända annars. Han hade stått inalles i knappt två timmar innan bilen blev lappad. Parkeringsvakten och mysingen började prata, om Sundbyberg, om gamla tider, ja om allt möjligt och tillslut så revs boten. "Jag skriver att bilägaren kom", sa vakten. Ja, det var ju sant, mysingen kom ju.


Då mysingen kom hem var han glad som en lärka. "Jag som inte är ett dugg social, var trevlig och pratade länge och lyssnade", sa han.



 

En julgran av nagellacksflaskor, såg vi i ett skyltfönster.


 

Tomten på väg hem, efter väl förrättat värv. Hur kan han ha råd att ha en sådan fin liten bil?



 

Det har kommit lite snö och någon hade ritat hjärtan i nysnön.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards