Alla inlägg under november 2016

Av wiolettan - 28 november 2016 10:53



Jag blir så ledsen. Några av de som jag brukar bloggvandra hos kan jag ej gå in och kommentera. Vill så gärna eftersom ni har skrivit något som  berört mig eller som jag har tyckt vara bra och då vill jag gärna säga det.


Hos en del kan jag skriva, men kommer inte längre. Vid ”kommentera som” blir det bara en blank ruta, och sen kommer jag inte vidare.


Hos andra kan det ta jättelänge att överhuvudtaget komma ner för att skriva någonting. Det är så tungt och går så sakta, fast, det är inte hos så många. Men det tär.


Sedan detta med ”bevisa att du inte är en robot”. Jodå, det kan jag kanske, ibland, men tar det 3-5 försök då är det nästan så att jag ger upp eller tänker nu är jag så gammal att jag inte ens klarar det minsta lilla.


Det står ”hoppa över”, eller ”försök igen”. Dessa butiksfasader till exempel. Tryck bort en och så kommer det strax därpå en ny i samma ruta.


Bloggplatsen, ni som har den, där fungerar det utan problem.


Kanske är det min dator som är gammal eller klarar inte av vissa saker, jag vet inte.  Men ett vet jag, detta tar på, stressad blir jag och går upp i varv. Ska ju inte behöva reagera så för något så litet, men jag kan inte hjälpa det. Det är inte nyttigt.


Så bara så att ni vet. Alla som kommenterat hos mig går jag in och försöker hos er också. Ser ni mig inte så har jag inte lyckats.


Är jag ensam om detta?


Idag har vi tvättstugan, lite ärenden och sedan på eftermiddagen, någon gång,  är vi lediga.


 

Nu har vi fått lite snö igen och det är jättehalt. Vi hade broddar på oss, men halkade flera gånger ändå. Så en halvtimme fick räcka.



Någon har nästan satt ett avtryck som av ett hjärta av sin sula.









Av wiolettan - 26 november 2016 09:14


I förra inlägget hade jag med en del smådikter och undrade om någon visste var de kom ifrån.


Göran, singelfarsan hade koll på denna bok. För visst var det  ABC Bok från  Hylands hörna. Den är skriven av svenska folket och med bilder ifrån olika konstnärer.  Den såldes genom Radiohjälpen till förmån för lepra-barn över hela världen.


I förra inlägget hade jag små dikter ifrån A till G. Här kommer några rim från H till N. Jag tycker att det är så roligt att läsa och få en liten uppfattning om hur livet var i mitten på 60-talet. Ock, hur en del tänkte då. Vissa saker kan jag verkligen ifrågasätta hur "diktaren" tänkte, men vi är alla olika så att "hinna före till ett fånigt litet snöre", kanske en del tycker. Dom tankarna har då inte jag om de personer som anstränger sig och tävlar. Men däremot, "ett kön som har mycket högre lön", det maskulina. Det gäller fortfarande inom många yrken.




Hemslöjd kallas plastreplik

gjord i en japansk fabrik.


Idrott är att hinna före

till ett fånigt litet snöre.


Journalistens intervju

börjar ofta ”hör-du-du”.


Kontokort, ett sätt att låna

av sig själv varannan måna`.


Lorten ödelägger stränder

mens vi står och matar änder.


Maskulinum är ett kön

som har mycket högre lön.


Nyckelbarnet sa till pappan

Far, jag såg din fru i trappan.


 

Boken är full med mer eller mindre vackra teckningar som åskådliggör dikterna. En del är mycket bra ritade.




Idag, lördag, den bästa dagen i veckan brukar jag tycka förr i tiden, håller fast  om det fortfarande.


Vädret är ännu så länge lite grått och mulet och 5 plusgrader men vi kunde gå ut på en 50 minuters promenad i morse och det var så uppfriskande och kändes nyttigt.


 

Igår var jag inte ute på hela dagen. Jag känner mig så tacksam då jag kan få komma ut. Men, jag tog en liten bild av den röda morgonhimlen ifrån vårt balkongfönster, i ottan igår.


Trevlig lördag önskar jag er som kommer in och hälsar på.






Av wiolettan - 24 november 2016 07:35


Astronauten råder sonen,

stå i bostadskö på månen.


Beatles är en sorts orkester

Vars frisör har tatt semester.


Chefen är den sortens herre

som du själv vill bli, fast värre.


Dekolletage är nu för tiden

sidenklänning, utan siden.


Emancipationsdebatten

Upphör temporärt om natten.


Fans är popidolens svans

fanns ej fans han inte fanns.


Glesbygd är en trist miljö

ensam får man stå i kö.


Är det någon som vet, eller kan gissa, var jag har hittat dessa småroliga rader? Om ni tänker på att det går i bokstavsordning så är det kanske lättare. Den första bokstaven i varje vers.


Det är nog bara en av verserna som jag tycker stämmer med verkligheten, men alla är vi olika och ni kanske har en helt annan uppfattning och tycker kanske att allt stämmer.



Jag har flera verser, hela alfabetet.


Nu måste jag äta frukost och ge mig iväg. Ha en bra dag. Tittar in till er senare allt eftersom jag hinner.











Av wiolettan - 21 november 2016 08:17


För drygt en vecka sedan gick mysingen och jag på en lite kortare promenad i stan här bara.


Kom då att gå förbi en staty av Sundbybergs grundare, Löfström.


 

Jag tycker att den ser helt underbar ut i novemberdiset, i strålkastarskenet, med en ny väst och mössa av snö. I morse hade snön smält bort såg jag.


Löfström var en driftig man som för cirka 150 år sedan köpte in mark och styckade tomter som sedan såldes, rätt så billigt, så att arbetarfamiljerna hade råd att bygga sig en bostad. Före detta så var Sundbyberg en jordbruksbygd på landet. Från november 1877 till januari 1878 såldes över 40 tomter. Det gick undan värre.


Under 1800-talet började också verkstäder och fabriker byggas. Befolkningen ökades med drygt tusen invånare under tio år. 1888 bildades köpingen Sundbyberg, "skilde" sig ifrån Bromma och blev självständigt.


Kan ni gissa vad det första var som man skaffade i den nya köpingen? Jo, en polis och ett fängelse. Nu har vi mer än 46.000 invånare här men ingen polis. Sundbyberg var inte någon fin och välsedd kommun på den här tiden.


1898 kunde man i Stockholmspressen läsa:


"Sedan mörkret brett ut sig över nejden bör man inte gå ut i Sundbyberg. Och, den som ej är försedd med gummistövlar gör klokast om han regniga kvällar far Sundbyberg förbi". Undrar om det var lervälling på gatorna?


De mest kända av industrierna som började i Sundbyberg var bland andra, Marabou, Knäckebrödsfabriken Kronan, Nybergs mekaniska, Alpha och Max Sieverts.


Köpingen växte och 1927 blev Sundbyberg stad,  rikets 13:e stad, en av landets första förstäder. Från 1949 har det varje årtionde byggts ut med ett nytt bostadsområde.


Men ändå, Sundbyberg är till ytan Sveriges minsta kommun. Vi drygt 46.000 personer bor på knappt 9 kvadratkilometers yta. Närheten till allt gör att det blir en småstadskänsla över staden, småbutiker, många caféer och restauranger gör sitt till. För att inte tala om kommunikationer. Vi har gångavstånd till buss, tunnelbana, pendeltåg, tvärbanan, flygbussar till Arlanda och från där jag bor tar det kanske en halv timma att gå till Bromma flygplats.


NU tycker jag att det räcker. Men det tycker inte stadens ledning. Fortfarande  byggs det för fullt, alltid är det något nytt projekt på gång och det är inte billigt eller lätt att bosätta sig i den här staden längre. Hyrorna på de nya bostäderna är dyra och bostadsköerna långa. Jag är rädd för att de snart börjar bygga bostäder vid Tornparken också. En stor yta med många träd och planteringar på. En fin utsikt ifrån vår balkong.


 

Den här bilden är tagen i maj för många år sedan men det syns ju att det är grönt och fint. Till höger, utom bild, finns en lekpark och bredvid där, bänkar och många fina blomsterplanteringar. En stor yta, som inte är bebygd, undrar hur länge den får vara det? Den som lever får se.







Av wiolettan - 20 november 2016 09:31


Har ni tänkt på så glad vi blir om någon obekant, till exempel i en affär eller ute på gatan ler mot oss eller säger ett vänligt ord. För mig betyder det mycket och lyser upp och lättar upp hela dagen. Jag blir varm inombords och lite av det, kanske tunga som jag bär på, blir lättare att bära, eller kanske är det så att jag då glömmer bort det som inte är så lätt eller enkelt.


Det berättas om den ryske författaren Leo Tolstoj att han en gång passerade en tiggare på gatan.


Tolstoj ville gärna ge mannen något och kände efter i sina fickor. Men de var tomma, det fanns inte ens ett litet mynt att hjälpa tiggaren med.


"Jag beklagar, min broder", sa Tolstoj till mannen. "Jag har ingenting att ge dig".


Tiggaren lyste upp. "Du har gett mig mer än jag kunde önska, du kallade mig broder".


Det är något att tänka på. Alla vill vi bli sedda och respekterade. Och, det behövs inte mycket för att göra en medmänniska glad.


I morse kunde mysingen och jag gå ut och vandra, nästan som förr i tiden, en timme blev det cirka och det kändes bra, ja, inte i kroppen precis, men i hjärtat. Då såg vi att det snart börjar bli jul. Eller det kanske det har varit länge men som jag inte sett. De har julskyltat i en del affärer, några har adventsljusstakar i fönstren och många har satt upp ytterbelysning i form av slingor på sina balkonger.


För mig känns det lite tidigt. Eller är de inte för tidigt ute?



 

Det är ju bara november ännu, det kan jag ju se på denna november kaktus som gör allt för att lysa upp vår tillvaro.


 

Även denna blommar lite smått, med härligt vita blommor. Speciell.

Båda bilderna har jag tagit idag.




Av wiolettan - 18 november 2016 08:55


Häromdagen kom det ett brev på posten med två lotter. Mysingen och jag skickar in korsordslösningar varje vecka, antingen över Internet eller brevledes och får som belöning, ibland, några skraplotter. Nu var det länge sedan. Det har inte hänt sedan vi vann 5.090:- tror jag det var.


Brevet var adresserat till mysingen och han var inte hemma så jag fick snällt vänta till kvällen då han dök upp, med att skrapa.



Det är nästan det roligaste med att vinna lotter, detta med skrapningen och spänningen. Det var två lotter och mysingen skrapade en och vann 90:- och jag skrapade den andra och vann också 90:-. Hur stor är oddsen för det? Inte stor alls om ni frågar mig.


Vi blev glada som två barnungar som har fått en ny leksak, eller kanske en hund eller katt som fått något.


Kontentan av det hela som jag vill komma fram till är.


Lös korsord. Det stimulerar hjärnan, förhoppningsvis lär vi oss nya ord. Det är roligt att ibland få några lotter per post och det är spännande att skrapa och det är härligt att ibland vinna. Än om det är småsummor.



 

Åt kräm och mjölk en lunch och ser ni vad som har bildats på tallriken? Ett litet hjärta. Märkligt. Jag har själv inte gjort något medvetet för att det skulle bli ett hjärta.





Av wiolettan - 15 november 2016 07:43


Min hjärna blir tommare och tommare. Har ni känt så? Eller är det jag som börjar få färre och färre hjärnceller. Tycker nämligen det känns som om fler och fler av de vanliga orden försvinner. Nu är det inte bara att jag glömmer namn på personer och sådana saker.


Men å andra sidan så tror jag att jag har läst någonstans att nya celler i hjärnan bildas under hela vår livstid. Nya hjärnceller stimuleras av att vi håller igång. Om det menas att ju mer vi arbetar med kroppen och hjärnan ju klokare blir vi, är ju inte sagt. Tror att jag ska tolka det så. Det låter bra.


Sedan är det ju detta med demens sjukdomar. Alzheimer är en fruktad åkomma, med all rätt. Då förtvinar nervcellerna mer och mer.


Jag har en syster som har fått den diagnosen och även en bror som mer och mer inte kommer ihåg nutiden. Min syster har haft sjukdomen i många år och har fått bromsmedicin.


Kommer så väl ihåg då hon sa det till mig första gången.


"De har röntgat min hjärna och jag har ett stort hål som bara blir större och större". Det var hennes tolkning av läkarens ord.


 

Några fina ord att tänka på, av Marie Fredriksson


"Gör er inga bekymmer för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga".





Av wiolettan - 13 november 2016 09:34


Även idag kunde jag och mysingen ta en liten morgonrunda, inte ens 45 minuter, men jag är ändå glad att det gick bra och kändes OK. Det är ju inte som förut, men det kan jag ju inte heller begära.


Vi kom inte iväg förrän klockan var halv åtta så det var redan ljust ute, men söndag är det inte många som är i farten.


 

Dessa var det. Snöskottare, som rensade tak så det inte skulle hända olyckor nu då det ska bli plusgrader på dagen enligt väderkillen.


 

Stackars cykel, nästan igensnöad.


Det vi märkte på vår lilla morgonrunda var att bilvägarna var snöfria, liksom cykelvägarna, men inte gångvägarna, där var det snö och fläckvis halt.


 

Den här bilen kom körande och ställde sig i rondellen. Fattar inte föraren att det kan vara livsfarligt att köra ute på vägarna med denna snöhög på taket. Vid en eventuell inbromsning, så tjofs. Vad hände? Ja det kan man fråga sig. En oförsiktig och ej tänkande medmänniska är ute och gör stan osäker. Så´nt gör mig ledsen och bekymrad över hur det ska bli i framtiden. För ofta, måste jag säga, är det unga människor som gör så här. Äldre har mer erfarenhet och jag hoppas att de inte skulle köra ut i Stockholmstrafiken så oförberedd.



 

Desto gladare blir jag över detta.


"Titta", sa mysingen i morse, " ett hjärta i asfalten, det som göms i snö". Vet inte om det är någon som har ritat dit hjärtat, det verkade inte vara av snö. Det kom fram vid plogningen.


Var beredda i natt, tror jag det är, eller den 14:e.  Fullmåne och då ska det vara supermånen som syns. Den syns då månen är närmast jorden, eller hur jag ska uttrycka det. Inte sedan 1948 har den varit så nära. Enligt forskare så kan månen märkas som 14 procent större och lysa 30 procent starkare än vanligt.


Vi får hoppas att det är månljust.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards