Milt uttryckt. Det är nästan helt igenproppat i trafiken i Stockholmstrakten. Massor med lastbilar står och kommer ingen vart och personbilar, ja många har hamnat i diket. De varnar på radion att "ge sjutton i att åka ut med bil om inte vinterdäcken är på". Så skarpt  brukar de inte uttrycka sig, men alla infarter är igenkorkade vad det verkar och då är det kritiskt.

Snön vräker ner och har gjort så en stor del av natten, mer eller mindre.

De som är glada är säkert barnen. Tänk, äntligen får de åka pulka och göra snögubbar. Männen i snöröjningen tjänar ju pengar men de verkar frustrerade över att, som en sa: "det är lika mycket snö framför som bakom plogen". Det verkar tröstlöst, helt enkelt. På bilparkeringen som jag kan se lite här utanför vårt fönster, står nästan alla bilar kvar, en verkar ha kört iväg.

Skönt att inte behöva ge sig iväg någonstans idag. Jo, mysingen ska iväg. Det är träning i vår lilla SPF kör. Jag kan ju inte följa med, men får träna hemma sedan om jag nu ska vara med i fortsättningen.

Vår almanacka i köket som jag tycker så mycket om. För november står det:
Tiden är den mest rättvist fördelade resursen.

Alla har tjugofyra timmar till sitt förfogande varje dygn. 

Nu hör jag på radion att nästan all busstrafik är inställd i många områden runt Stockholm. Det är nästan omöjligt för dom att komma fram. Innerstadsbussarna går, en del, nr 1-4, sägs det. Totalhaveri, säger radiorösten. Det går inte ens att gå på trottoarerna utan människorna går ut på gatorna, för att komma fram. Och, där slirar bilarna.

Var rädda om er., ni som måste ut.