Allting ordnar sig till det bästa, brukar det ju heta. Jo, jag tror att jag har en skyddsängel som hjälper och en Gud som ser längre än vad jag gör och kan planera.

Det är ju inte något som jag bara har kommit på så här hux fux, men vissa dagar blir det tydligare än andra. För det mesta gäller det småsaker, men, eftersom jag inte vet vad som kan hända så kan det vara små saker som kan utveckla sig till stora. Oj, så kryptiskt.

Nu blev det lite påtagligt eftersom de ringde ifrån vårdcentralen och sa att min läkare var sjuk och ville boka en annan tid till mig. Jag skulle ha varit där i morgon vid 9-tiden och hade redan börjat oroa mig hur jag skulle ta mig dit. Visserligen har det slutat att snöa, men det har kommit över 4 dm snö på ett dygn så kommunen hinner inte med att skotta, sanda och salta. De flesta bilarna här utanför är översnöade och mysingen har inga dubbdäck. Men, nu ska jag boka en ny tid och förhoppningsvis är det fina bilvägar och gångvägar då.

I morse tog jag och mysingen en liten, liten promenad, några hundra meter blev det bara. Tänkte att jag ville ha lite frisk luft och rörelse i mina ben, men snön och halkan är inte till för gamla kärringar som mig.

Bänken utanför vårt hus. Den ser riktigt vacker ut, i snöskrud.

Trappan upp till trottoaren, från vårt hus.  Inte lätt för gamlingar att ta sig fram. Den här bilden är ifrån i morse. Några tappra har trampat upp litegrann. De måste kanske iväg till sina jobb.

Förutseende, verkligen. Snökedjor, suveränt. Det var länge sedan jag såg det på någon bil.

Denna bild tog jag igår då mysingen var på gång ute. November kaktusen har börjat blomma som synes. Någon av dessa översnöade bilar är vår. Kan ni gissa vem? Skojar bara, det är ju omöjligt, men det är den som har mest snö på sig.

Måste tala om att idag känner jag mig bättre. Förkylningen verkar ge med sig, flimret håller sig lugn och jag har bara lite ont i munnen och örat.

Var rädda om er och ta det lugnt om det är halt ute.