Alla inlägg under mars 2018

Av wiolettan - Torsdag 29 mars 08:48


Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.


Hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Jag är beredd att skriva under på det. Vad vore vi utan hopp, drömmar och fantasi? Ja, jag vet inte, men för min personliga del så hade jag nog ett mycket fattigare och tristare liv.


Tänk, kunna se framåt och hoppas att allt ska gå "min" väg. Drömma om vad mysigt som kanske väntar runt hörnet. Fantisera om hur livet och framtiden kan göra underverk.


Hoppas att i morgon kan jag gå ut, drömma om att i morgon kan jag gå ut, fantisera om att i morgon kan jag gå ut. Livet är fullt av möjligheter och så länge det finns liv finns det hopp.


En sann barnhistoria om ett litet barns längtan.


Fyraårige Ingvar kommer en dag och frågar om inte han som de andra barnen kan få en liten syster att leka med.

"Du får väl be Gud i din aftonbön att han ger dig en syster", föreslår pappa.

När Ingvar äntligen har blivit bönhörd och får se den lilla, ser han inte alls glad ut. Pappa frågar:
"Tycker du inte om din lilla syster"?
"Joo, men, hade inte Gud nån som var större"?



Vill önska er som läser min blogg en GLAD PÅSK!



 

Öppettider, står det.  Det verkar bara vara stängt.



 




ANNONS
Av wiolettan - Tisdag 27 mars 09:22


I vår ålder, kanske i alla åldrar, vill vi passa på och fira allt som går, det är roligt och det har vi blivit bra på, tycker vi själva i alla fall.


Idag finns det en anledning igen. Det är vår 8-åriga bröllopsdag. Inget jämt, eller så, men som sagt, det gäller att passa på. Mänskligt sett så har vi inte så många jämna bröllops årsdagar att fira, så vi tar tillfällena i akt. Vi sammanlänkade våra liv i "vuxen" ålder. Mysingen var 67 år och jag 68. Jag änka efter ett 35 årigt äktenskap och han frånskild för andra gången. Tänk så det kan bli. Vi slutar aldrig att förvånas.


Så nu ska det firas och vi har redan börjat på morgonen och mer ska det bli.


8 år, då är det gummi eller bronsbröllop.



 

Så mysingen strödde gummibitar över mig i sängen i morse.


 

Fick också ett bronssmycket. En katt som sitter på en halvmåne.


Det har blivit en tradition att mysingen strör något över mig som symboliserar namnet på årsdagen.


 

Ettårsdagen hjärtan i papper, tvåårsdagen hjärtan i bomull, treårsdagen hjärtan i läder.


 

Fyraårsdagen, frukthjärtan.


  

Femårsdagen hjärtan i trä.


 

Sexårsdagen i socker.



Sjuårsdagen, ylle eller koppar heter den, men, jag har ingen bild på något ifrån den dagen, märkligt. Undrar vad jag fick och hur det såg ut. Måste leta i mina gömmor.



ANNONS
Av wiolettan - Söndag 25 mars 10:59


På Dig min Gud förtröstar jag

när oro skymmer min morgondag.

För jag vet, du är trofast emot mig.

När svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos dig,

för jag vet att du aldrig lämnar mig.

Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag.


Det är ungefär så jag brukar tänka då det känns som om jag inte får luft och min man säger att jag hyperventilerar.

Det sa han senast i morse då vi tog en liten kort morgonrunda. Joo, jag vet, jag gör nog det. Jag har för mig att hyperventilera tyder på panik eller ångest. Men, jag vet inte om jag känner det så, mer att jag har tryck över bröstet, tungt och svårt att andas.


Men i alla fall. I morse kom vi ut och kunde hämta ny luft i lungorna, vilket jag tror är viktigt, det känns ju nyttigt och bra, om inte annat. Det var ingen snö eller halka på gångvägarna och det gladde mig mycket, torrt och fint.


Vi gick bland annat ner till SPF lokalen för att hämta skräp och kartongen efter skrivaren som min man hade köpt och installerat på kontoret där, den andra hade pajat.


 

Utanför ingången såg vi att våren är på gång.


 

Vårblommor börjar att komma upp.


 

Vid återvinningsstationen var det som vanligt lite skräpigt, med kartonger som låg spridda. Varför inte ta isär dom och lägga dom där de hör hemma? Dessa tre glas stod prydligt och fint, precis som om någon ville att de skulle tas om hand. Men, vi har glas så det räcker.


   


Här var det annat som inte hamnade där det skulle utan inväntar någon som är i behov av ett glasögonfodral, eller en skål.


 

Vi har fortfarande lite snö, tunt täcke, men vid förskolan är det bart. Några hann i alla fall göra en fin liten snögubbe. Allt finns där, mun, näsa, ögon och armar. Till och med en mössa emot kylan fick gubben.


Trevlig söndag önskar jag er som läser min blogg.




Av wiolettan - Onsdag 21 mars 08:30


Sol ute och sol inne och till helgen byter vi till sommartid. Om det tycker jag inte, jag menar att flytta på tiden på klockan så där, två gånger per år. Till vilken nytta? Därom tvistar inte de lärde har jag hört.  Enligt dom så vinner man lite, mera ljus på kvällen, eller vad dom nu säger. Men jag tror att det man vinner på gungorna förlorar man på karusellen, eller vad det nu heter.


Endast den som inte uträttar något

i praktiken, kan undgå att göra fel.


I går var jag och klippte mig. Där kan jag ju också undra, till vilken nytta. Nu har jag kommit till det stadiet då jag hela tiden är missnöjd med mitt hår och frisyr. Tycker inte att det ser klokt ut, ärligt talat. Hur bär sig alla andra åt som är så fina i sina frisyrer? Undrar om jag skulle ta och anmäla mig till "Gokväll´s, gör om mig"? Så spännande det skulle vara. Men, kamerorna avskräcker mig.


I går var jag till SPF på ett musikcafé. Min mysing hade gjort iordning ett program om Sven Erik Magnusson i Sven-Ingvars, om hans liv och gärning. Lite filmklipp, lite prat där emellan och mycket sång och musik. Det gillar jag. Vi fick också kaffe med gott till och som tack fick mysingen en bukett med tulpaner.


Idag blir det mera sång. Strax ska jag göra mig klar för att gå till en sångövning i vår lilla sånggrupp. Det gäller att passa på då jag mår bra.



 

Så sant som det är sagt.


Ha det bra mina bloggvänner.



Av wiolettan - Fredag 16 mars 09:37


Fredag och solen lyser så fint, fast det är lite kyligt. Minus 9 hade vi i morse då vi tog en kort runda.


Det är skönt att solen börjar att titta fram ibland, det har ju varit lite dåligt på den fronten. Förra veckan då min syster ifrån Umeå och hennes dotter var här så var det mulet, blåsigt och gråkallt. Inget bra tillfälle att göra Stockholm på.  Jag följde inte med in till stan, de klarade sig själva så bra. Vädret kan vi inte rå på och tågbiljetterna var ju beställda några veckor innan, svårt att veta hur det blir. Men, som tur var så tyckte de att det var trevligt ändå att vara här några dagar och besöka oss.


I morse då vi tog en promenad kom det en cirka 30-årig tjej bakom oss. Hon pratade högljutt i sin mobil.


"Ojojoj, jag är så stressad, nej jag hinner inte, jag hinner inte ens SMS:a, men nej nu kommer min buss också". Så började hon att springa, i sina alltför höga stövelklackar i ett väglag som kanske inte passade så bra.


Optimist var hon i alla fall, trodde att hon skulle hinna med bussen. Men, vet ni vad som hände, har aldrig varit med om det förr. Busschauffören stannade invid vägkanten, på Tulegatan, där det kommer bilar hela tiden, öppnade dörren, tjejen tittade upp och såg den öppna bussdörren och slank in. Vi hörde hur hon hjärtligt och varmt tackade chauffören.


Undrar vad dessa bilar bakom som fick stanna och vänta tänkte, eller rättare sagt, de bakom ratten. En buss som stannar mitt emellan två busshållplatser, inte lovligt, kanske, men mycket empatiskt och mänskligt. Jag blev mycket glad och tyckte det var en trevlig och bra början på min dag.



 

Några rader ifrån min Optimistlåda.


Önskar er, mina bloggvänner en trevlig helg.

Av wiolettan - Onsdag 14 mars 08:29


Jag tror att jag har träffat 8 st av mina bloggvänner genom årens lopp. Haft mailkontakt med dubbelt så många och också bara pratat med några i telefon. Ja, det är ju inte så bara. Det går att utläsa mycket genom en röst och jag har tyckt att det har varit givande och trevligt.


Men, en av dom som jag har mött i verkliga livet blev mera än en bloggvän för mig. Vi började att träffas och umgicks en hel del.  Vi var hem till henne och hon besökte oss många gånger och ibland träffades hon och jag ute på någon restaurang. Hon tillbringade en julafton här hos oss också.


Fast hon hade en hel del krämpor var hon alltid glad och positiv. Hon arbetade med ungdomar  och gjorde ett fint jobb.


Tyvärr fick hon inte leva så länge. Hon dog den 14/3 2010, knappt 55 år gammal. Idag är det alltså 8 år sedan.


Allt gick så fort så det blev en stor chock. Var och hälsade på henne på sjukhuset två dagar innan hon avled, men då gick det inte att få någon kontakt. Saknar henne otroligt mycket.



 




Av wiolettan - Tisdag 13 mars 08:17


Idag regnar det hos oss och vi har inte tagit någon morgonpromenad, kanske blir det en gårunda senare på dagen, om det inte är för halt. Vi har tvättstugan så det finns att göra här på förmiddagen.


Igår satt mysingen och jag och pratade och kom in på hur fort tiden går och vad gamla vi har blivit. Denna månad har vi varit gifta i 8 år och det känns som helt nyligen som vi gick uppför altargången.


Det som är märkligt är att det inte känns inuti att jag är så gammal. Men jag påminns så fort som jag ser någon känd skådespelare eller sångare från förr i tiden. Som igår då vi satt och tittade på en av Lasse Åbergs långfilmer, eller då jag såg bild på LillBabs och hennes vuxna döttrar. LillBabs som fyllde 80 år igår och har verkat vara hur pigg och alert som helst, men som nu ligger inne på sjukhus för hjärtflimmer. Hoppas att hon kryar på sig och slipper dras med flimret i tid och otid, det är så tröttande och tar ner livskvaliten.


Jag tror att det är mycket viktigt att vi försöker ta tillvara den dag som idag är. Morgondagen vet vi inget om.


Mycket få människor lever i dag, de flesta

gör förberedelser för att leva i morgon.

Vi lever en sekund i taget och den sekunden är just nu.


Eller som Platon sa:

Är människan måttlig och förnöjsam, då är

inte ålderdomen någon tung börda.

Är hon det inte, så är också ungdomen

fylld med besvär.


Nu strax ner till tvättstugan igen. Ha en finfin dag mina bloggvänner. Regnet är bara bra, för er som vill att snön ska försvinna så att våren får göra sitt intåg.



 

En liten ekorre utanför vårt fönster. Ojdå,. inget huvud.


 

Men här syns huvudet, en del av det i alla fall. Halva svansen istället. Ekorrar är så snabba så det är svårt att fota dom och just här så var det en skata som den sprang undan ifrån.



 

Hjärtan. Alla Hjärtans Dags lott, kanske. Då vi skrapade var det vinst 30:- gånger 2, så vi fick 60:-, alltid något.





Av wiolettan - Söndag 11 mars 09:20


Jag är så glad att jag kunde ta en liten morgonrunda i morse. Visserligen inte så lång och dessutom med många stopp och vilopauser, men ut kom vi. Tror att mysingen var lika glad som jag. Han hade satt broddar på mina stövlar och det behövdes verkligen.


 

Detta är en bild ifrån Tuletorget och det nästan syns så halt det är. På många ställen verkade det nästan livsfarligt att gå, men, både jag och mysingen hade broddar och vi höll varandra i hand. "Faller en faller alla". Vi tycker båda att det är så skönt att vi har varandra, och mest jag.



Den som tror, att han kan undvara

andra, bedrar sig mycket. Men den som

tror, att andra inte kan undvara honom,

bedrar sig ännu mera.


 

Här har kommunen satt stopp för gående att vandra ner för trappan, trodde dom. Men ni ser, det verkar vara många som trotsar repen och kryper under och går på trappan. Lätt att slå sig illa om man ramlar där.



 

Detta skatbo finns vid Tulegatan. Det är så stort, bland det största som jag har sett. Roligt att se skatorna leta kvistar, ta dom i munnen och flyga iväg. De är duktiga husbyggare.


Det är underbart att kunna gå ut, kolla in omgivningarna och hitta något nytt. Hoppas innerligt att jag kan gå så långt som ner till Råstasjön igen, kolla in alla sjöfåglar, se hur många hägrar som finns där nu.


Att leva är så häpnadsväckande att det

lämnar mycket litet utrymme för

andra sysselsättningar.


 

Nästan hemma igen efter vår runda gick vi förbi denna bänk. Ett hjärta för oss och er.

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se