Alla inlägg under september 2015

Av wiolettan - 19 september 2015 09:44


Lördag och en lite regntyngd sådan, fick några droppar på oss vid morgonpromenaden.


Idag gick vi en lagom runda, kanske en halv mil, men det var lite tungt. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka framåt och förfasa mig över att kanske inte kunna gå ut och gå, hjärtat är ju inte bra. Snabbt som jag bara kan slår jag tillbaka dessa tankar och tackar istället Gud för att jag just denna dag kan komma ut. Det är ju verkligen något att vara tacksam över. Det känns mycket bättre att vara nöjd med det jag kan nu än att bekymra mig för att kanske bli sämre. "


"Gör dig inga bekymmer för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga".


"Oro är den ränta man får betala för morgondagens bekymmer".


 

Gick förbi denna moderna papperskorg, senaste nytt, sköter sig själv.


 

Eller hur? Se bara vad den kan göra.  Kommunen har satt upp några av dessa nymodigheter här i Sundbyberg.


 

Gick förbi denna bänk, grå och trist.


 

Men titta här. Kanske blev den för knallgrön?


 

Några svanar simmade lugnt vid näckrosorna i Lötsjön, med sina ungar.


Tar lite ledigt ifrån bloggen. Ska "hem" och stänga av el och vatten för vintern. "För vintern". Ingen fara, den har inte kommit än och det dröjer ett bra tag till och sedan är det snart vår och sommar igen. Eller hur? Så fort som tiden går, nu för tiden.


Trevlig helg och sköt om er. Saknar er redan.

ANNONS
Av wiolettan - 17 september 2015 09:42


... ja, inte hela Dalarna för det är ett stort landskap och vackert, det var vad vi gjorde igår, en bussresa.


 

Startade redan vid sju-tiden på morgonen och besökte först den Schenströmska herrgården som ligger i Ramnäs på Kolbäcksåns västra strand.


 

Ramnäs Bruk grundades 1590 och ägdes under 1700-talet av två familjer Schenström och Tersmeden och de uppförde var sin herrgård.


 

Idag drivs Herrgården av familjen Dennerstedt som hotell och konferansanläggning.


Vi fick en god smörgås och förmiddagsfika där och fick oss till livs hela Herrgårdens historia.



 

Färden gick därefter vidare till Ludvika för ett besök på Dan Andersson museet. Resan var en så kallad höstresa till Finnmarken och Dan Anderssons hembygd och med oss i bussen hade vi en trubadur ifrån Dan Andersson Sällskapet som spelade gitarr och sjöng många av Dans fina och berättande visor.


Vi fick se olika gårdar där Dan Andersson, och, eller hans föräldrar hade bott, var han jobbat tidvis och var han är begraven. Fick också åka med bussen och hade en inhemsk guide med som berättade om alla berömda ställen. Mycket intressant måste jag säga.



 

Vi stannade också vid Morhagen fäbod i Sunnansjö och där fick vi lunch.


Därefter åkte bussen vidare till Finngammelgården i Skattlösberg där bredde det ut sig ett fantastiskt landskap med bland annat "De blånande bergen".


"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören, något går och viskar, går och lockar mig och beder,

kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt".


Några rader ifrån visan:  Omkring tiggarn från Luossa.


 

Besökte också Västanfors hembygdsgård där vi blev serverad eftermiddagsfika.


 

Jag tycker om dessa "pörten" tror jag de heter, eller om detta är en bod, kanske. Det är så mycket med information som vi får på en så´n här späckad resa och jag kommer inte ihåg allt.



 

Här i alla fall, växte det lingonris på taket, det lyste lite rött av lingon. På tal om lingon. Det var en äldre genleman som plockade och åt av lite lingon vi hittade vid sidan av vägen. Och, vet ni vad han sa? Jo


"Detta är de första lingona som jag har plockat själv, i hela mitt liv, jag har aldrig plockat och ätit lingon så här förut". Jag har mycket svårt att förstå det, men kanske, jo varför skulle han ljuga?



 

Rolig och fin liten byggnad ifrån forna dar. Det är en kolakoja, där männen väntade, då de måste bevaka kolningen, som skulle vaktas dygnet runt.


 

I den satte sig vår trubadur och sjön och spelade visor av Dan.


 

Här ute vid de gamla bodarna sjöng han också. Dan Andersson fick ju ett mycket kort liv. Han dog endast 32 år gammal av förgiftning. En mycket tragisk historia. Han hann bara vara gift med sin Olga i några år. Fick en dotter.



 

En gammal kornhässja, tror jag att det är. Vi hade en liknande tingest hemma i Ångermanland, fast den var högre, där hässjade vi korn.


 

Denna bild blev ju suddig men vill visa den i ändå. Vi satt därunder och fikade, annorlunda.


 

Denna bild tog jag ifrån den plats där jag åt den goda eftermiddagskakan. Det fanns många fler märkliga saker där, men allt ryms inte här.


 

Glömde bort att kolla vad det stod för någonting på denna bordduken.



 

Så magnifikt var de klädda förr, en del.


Ojoj, nu är det jobb på gång. Återkommer till er senare idag och önskar er en finfin torsdag.



ANNONS
Av wiolettan - 15 september 2015 11:32


Så där ja, nu är jag på alerten igen, någorlunda i alla fall.


Tiden och dagarna går så fort så jag hinner inte med riktigt. Jag får tänka efter då jag vaknar på morgonen, vad är det nu för dag idag och vad finns på agendan?

Som pensionär känns det bäst att ha bara ett åtagande per dag, men vissa dar går det inte att hålla det utan det blir fler än vad som kanske är bra, i alla fall för mig. Min mysing han verkar fortfarande vara ung, ja, i medelåldern, så han orkar mer än vad jag gör, men så har han också en frisk kropp.


Vi var bjudna på ett hejdundrande 80-års kalas i helgen, cirka 70 personer. Vi fick mat, kaffe, tårta och det bjöds på mycket sång och musik inkl. allsång och tal förstås. Det var både barn och  barnbarn som sjöng och spelade, både piano, trummor och gitarr. Mycket innehållsrikt och trevligt var det.


 

Det var uppdukat små runda bord och på varje bord fanns det en lapp vilka som skulle sitta där, till exempel, familjen, släkten, vänner, och olika andra grupper. Här går många omkring och söker sin plats.

Ibland inte så lätt att veta var de skulle sätta sig.


 

För oss var det lätt, släktbordet, där hörde vi hemma.


 

Här har en del hämtat sin mat och andra håller på att plocka åt sig. Det var så gott, det som bjöds.


 

Liten del av min tallrik, men det var ju servetten som jag skulle visa. Alla fina färgglada hjärtan, jag kände mig som hemma.


 

Familjens bord. Här sitter Ann-Britt 80-åringen och lyssnar på sina barn och barnbarn som sjunger och spelar.


Idag har vi regn, och åter regn. Gör inte så mycket för vår del för vi har tvättstugan så lite spring inomhus har det blivit. Tog på oss regnkläder då vi vandrade ner till affären så det gick bra.


Trevlig dag önskas er som tittar in hos mig.





Av wiolettan - 11 september 2015 08:31


Då jag steg upp och gick ifrån badrummet till sovrummet såg jag en stor spindel i hallen. Stor, och jag menar verkligen stor, jättelik. Den kilade snabbt iväg mot sovrumsdörren till och stannade vid en blomsterpelare vi har där.


Spindlar ser vi ju på landet, på  balkongen och utomhus, men här i lägenheten, två trappor upp, det är lite ovanligt, i alla fall i den storleken.


Jag ropade på mysingen.


"Det är en jättestor spindel här, du måste ta bort den, men du får absolut inte döda den".


"Jag kommer," svarade han sömndrucket, nyvaken som han var. Han vet ju att jag är en sann djurvän och aldrig skulle vilja göra ens en fluga något, jag släpper ut dom, utom blomflugorna då. Men eftersom jag är lite rädd för småkryp, eller tycker att dom är lite läskiga, så skulle jag kunna skada den i mitt försök att fånga den, i ren frustration.


Han kom, med ögonen kisande , ut i hallen och frågade "var är bjässen"?


"Där, ser du inte"? sa jag och pekade.


"Den lille som ligger där, inte möjligt, den som är så liten, var är den stora spindeln"?


Jag var ju tvungen att säga att det var just den och att den springer så fort och att jag inte ville ha in den i sovrummet.  Jag hämtade ett litet glas och ett papper, mysingen fångade odjuret och slängde ut den över balkongräcket.


Om ni visste vad han har skrattat sedan dess. Mellan skrattattackerna så har det låtit: "jättestor spindel, ruskigt stor kropp, långa spindelben, springer så fort, så fort, stackars lilla spindel". Jag lovar, mysingen kommer att bli mycket gammal så som han har skrattat, om det nu stämmer att ett gott skratt förlänger livet.


Eftersom det är min mysing, så bjuder jag på det.



 

Har ni sett ett sån´t lysande öga haren har?

 

Av wiolettan - 9 september 2015 13:36


Jodå, mysingens prat och skivspelningar på radion igår fick godkänt. Jag skulle inte klara av att prata så där i radion utan att komma av mig, tror jag.


Klippningen? Jo, den blev som jag trodde, bra igår sämre idag.


Men, nu en ny dag och den började vid 5-tiden i morse då jag steg upp och vi vandrade ut. Då var det plus sju grader men nu är det 17 grader varmt och solen skiner.


Sedan hem och åt frukost och iväg för att handla. Efter det var det dags att gå till vår körövning, eller sångövning för vi träffas några från SPF och sjunger och har det trevligt.


Det är lite vanskligt så här efter ett långt sommaruppehåll, då vi kommer tillsammans igen. Är alla här? Har någon slutat, kanske blivit sjuk eller avlidit. Ingen av oss är ju purunga precis så vad som helst kan ju hända. Så är det ju i en pensionärsförening och det är några som har försvunnit under årens gång.


 

Såg en rolig skylt vid Ursviksvägen, precis före nedfarten till Lötsjön. 30 km, ja det är ju inte så konstigt, men orden "Gäller även dig" med en rolig gubbe, var annorlunda.


 

Detta var ju också lite ovanligt. Jag står där bakom gränsen, men har inget med mig.


 

Detta mästerverk är lite speciellt. Visst är den söt?



Av wiolettan - 8 september 2015 13:59


Dagen efter, eller närmare sagt två dagar efter, det häftiga regnovädret.


 

Vi vandrade ut i morse men kom inte runt Råsta sjön på grund av allt vatten. Vi gick en bit så vi såg att det på många ställen hade det svämmat över sina breddar, rejält. Detta är den väg vi brukar gå, men nu var det svårt att ta sig över utan att bli blöt långt upp över skorna, så vi vände.



 

Här vid sidan om sjön brukar det vara torrt.  Nu hade det blivit en egen liten sjö.


 

Men svanfamiljen såg ut att njuta.


 

Vid Lötsjön var det också mer vatten än vanligt och ett litet vattenhjärta, nästan i alla fall, mitt ibland alla fina näckrosblad.


 

Detta är Råstasjön för några dagar sedan, innan det kom så mycket regn och innan kommunen hade jobbat hårt med att få bort allt skräp, alger och vad det nu kan vara.

 

Denna bild är tagen ungefär på samma ställe i fjol.


Idag har jag äntligen varit och klippt mig och är nöjd just nu, men vet av erfarenhet att i morgon då jag ska kamma till håret så blir det inte lika roligt.


Mysingen har pratat i radio och spelat skivor idag. Det var direktsänding vid 11-12 tiden ifrån Filadelfia kyrkan på Rörstrandsgatan. Rörstrandsradion, lokalt över Stockholm 95.3 där kan man lyssna på reprisen i kväll kl 21.00


Det tänker jag göra och jag vet en till som ockå vill lyssna på utsändningen.



Av wiolettan - 6 september 2015 08:33


I morse då vi vaknade var det regn och åter regn. En blixt och två åskknallar och regn.


 

Det riktigt vräkte ner.


 


Vi tänkte, i detta väder är väl ingen ute, inte ens med hund och vi hade nästan rätt. Eftersom jag inte kan gå ut alla dagar så ville vi i alla fall passa på nu då flimret var puts väck. Men vad det vräkte ner, våra regnjackor räckte inte långt i den blötan.


Vid Sturegatan sa jag att jag ville gå över till andra sidan för att få lite skydd, hörde mysingen säga:
"Ja, jag går då inte över där". Men det gjorde jag. Jag lovar, det var flera decimeter vatten, vilket jag inte hade sett, så jag fick skorna fulla med vatten. Då vi kom hem var det bara att hänga upp alla kläder i badrummet, till tork.


Vi såg två cyklister och étt par som var ute med sina hundar och några ungdomar under ett jättestort paraply, annars var det ovanligt lugnt och stilla, inga fåglar som sjöng heller.


På tal om fåglar. För några veckor sedan då vi åkte tunnelbana var jag med om något märkligt. Vi skulle stiga på vid Farsta, tåget kom in och jag skyndade mig lite fort fram till nästa dörr och gick in. Fick ett slag över ansiktet, såg inte av vem eller vad eftersom jag troligen hade huvudet nerböjt. Det var en konstig känsla, overklig på något annorlunda sätt.


Jag tänkte, vad är det som händer? Mysingen kom några steg efter mig och jag frågade.


"Det var någon som slog mig, såg du, vem var det"?


"Ja visst", säger mysingen, "de brukar åka med tunnelbanan en stadion, stiga av vid Farsta och äta mat vid torget och sen hem igen".


"Varför skulle de slå mig, vilka var det"?


"Duvorna, så klart".


Jag hade inte sett någon duva men det hade mysingen, en duva som skyndsamt ville ut ur vagnen medan dörren var öppen, samtidigt som jag skyndsamt skulle in. Ena vingen hade kommit åt mitt ansikte.


Så paff och häpen jag blev och ville bara hem för att tvätta av mig. Vem vet var den fågeln hade varit?


Undrar om jag måste gå till optikern och undersöka mina ögon. Inte ser jag att vägen är fylld med vatten och inte ser jag en duva som kommer flygande rakt på mig.




Av wiolettan - 4 september 2015 08:12


känns det som, de dagar som jag inte kan vandra ut och få frisk luft före frukost.


Idag är det en så´n dag. Förmaksflimmret satte igång igår kväll och har försökt att hålla mig vaken en stor del av natten. Tröttheten försvinner säkert till i morgon.


Hjärtat är ju en livsviktig del av min kropp och jag vill gärna leva lite till.


 

Dessa hjärtbakelser är lite originella och säkert goda,  men inte så bra för mitt hjärta.


 

Det låg en papperslapp utanför vår dörr, i trappuppgången.


 

Jag tog upp den och såg att det var ett hjärta med en fin tänkvärd mening i.




Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se