I går hade vi en hel del snö här hos oss och det kändes ”hemvant”. Nu har vi fått regn så i morse då vi vandrade ut var det smålurigt att gå, men vi gick bara i en halvtimme så var vi hemma igen.
I går fotade jag denna snögubbe.
I morse var den nästan borta. Då det regnar smälte snön undan snabbt.
Märkligt hur ens barn- och ungdomsår, hur det var då, sitter kvar i minnet. Vissa saker kommer jag så väl ihåg, men tror att mycket har jag glömt också.
Men jularna sitter i minnet. Många bra minnen, andra också, men det ska jag inte komma in på här.
Min yngsta bror har sänt mig denna bild. Vår lilla stuga är nästan inbäddad i snö, isig och kall. Vi längtar dit, kanske det blir till våren, hoppas. Nu har det kommit ännu mera snö däruppe i norr och orange varning är det utfärdat där idag.
Pappa letade alltid efter en snygg gran, tidiga höstar, som vi kunde ha som julgran. Eftersom han hade egen skog så var det bara att hugga ner någon som passade. En utomhusgran och en som vi skulle ha inomhus. Närmare jultiden så högg han ner dom och de fick stå utanför tills julaftonmorgonen.
Här är köket där granen stod. Fast denna bild är från julen för några veckor sedan.
Det var också pappas uppgift att klä granen. Märkligt, men så var det. Jag tror att min pappa var mer för att fira jul än min mamma. För henne var det mest mera jobb. Huset som skulle städas. Främmande som skulle ha mat. Det var mycket detta att gå hem till varandra och äta julmat. Plus att vi barn skulle ha fina kläder till söndagsskolfesten.
Julklappar under granen hade vi också då jag var liten. Pappa slog in klapparna i salen, dit fick vi inte gå dagarna innan jul.
Jag kommer inte ihåg att jag trodde på tomten, men vet att min pappa satte ute en skål med risgrynsgröt på julaftonskvällen. Jag frågade honom varför och han svarade att tomten måste få känna att det är jul.
”Det finns ju inte jultomtar på riktigt” sa jag.
”Finns dom inte? Hur kan du vara så säker på det? Titta efter i morgonbitti om skålen är tom”.
Jag tittade efter och visst var gröten borta och skålen tom.
Ofta hade vi jultomtar som kom och delade ut julklapparna också. Jag minns farbror Elof, farbror Pelle och farbror Theodor. Vanliga stearinljus hade vi på julgranen och en julafton så hände det som inte fick hända. Julgranen fattade eld, den var torr och glittret brann bra. Men dom tre tomtegubbarna såg vad som hände och släckte elden.
Nu för tiden har vi elektriska ljus i våra julgranar och det är ju betydligt säkrare.
Var rädda om er och varandra.
Lyckan bor inte i egendomar
och inte i guld.
Lyckokänslan har sin
hemort i själen.
Oneinamillion
8 januari 2023 12:51
Fina barndomsminnen av jular. Det har jag också. Det var mycket som inte var bra i min barndom, men jularna var fantastiska med all släkt, värme ljus och glädje.
Varm Kram till dig och var rädd om dig
http://www.sarplaninac.bloggplatsen.se
wiolettan
8 januari 2023 16:41
Då man var liten så var julen speciell, en stor högtid och spännande. Så är det säkert för många barn.
Roligt att du också har fina barndomsminnen av julen.
Tack, detsamma till dig.
Kram!
Znogge
8 januari 2023 13:13
Vilka fina barndomsminnen att tänka tillbaka på. Jag minns mina barndoms jular med stor glädje vilket känns bra.
Så vintervackert det är vid er stuga.
Kram och god söndag!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
8 januari 2023 16:43
Vissa saker kommer jag ihåg, mest om det var något speciellt förstås, det är ju sådant som stannar kvar i minnet.
Fint att du också har fina minnen från jular från förr.
Snön gör att det lyser upp fint.
Tack detsamma.
Kram!
Ingrid
8 januari 2023 13:17
Jag kan inte heller komma ihåg om jag trodde på tomten heller inte, men förmodligen gjorde jag det nog en gång i tiden.
Du har ju en väldigt fin gran utanför stugan. Kommer du dit någon jul får de väl sätta en ljusslinga i den.
Ha en fin söndag!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
8 januari 2023 16:46
Kanske som mycket liten, men det kommer jag ju i så fall inte ihåg. Tomten var en sagofigur för mig bara.
Jag lär nog inte komma till den där stugan någon jul och i så fall är det försent med ljusslinga.
Tack! Hoppas att du också har en fin söndag.
Kram!
wiper
8 januari 2023 15:26
Då har vi samma väder som hos er. Vilken kul snögubbe med en röd hattliknande sak. Så synd att den inte fick stå kvar ett tag. Det var en fin bild på eran stuga brodern skickat. Förstår att du längtar dit
Vilka härliga barndomsminnen du bjuder på. När jag var barn så var hela familjen med och klädde granen. Min pappa gillade att laga mat och fixa i hemmet så jag har alltid sett dom göra allt tillsammans. Det var tydligen ovanligt på den tiden
Precis som dig så trodde jag inte heller på tomten. Tänk vad mycket som förändrats för då blev man glad för det lilla men nu skall det vara mycket och dyrt.
Ha en skön dag
Kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
8 januari 2023 16:57
Ja, jag gillade denna snögubbe med sin annorlunda hatt, men regnet gjorde slut på honom, han orkade inte stå upp och nu är den säkert nästan utplånad.
Nu har det kommit ännu mer med snö däruppe, så det ska vara spännande att se hur det ser ut nu.
Det är jag van med som vuxen, både barn och föräldrar hjälps åt med granen, men vad jag kommer ihåg så klädde pappa granen själv, något annat kommer jag inte ihåg.
Det håller jag med om. Då jag var barn så var det pappan som försörjde familjen och mamman skötte hemmet. Så det var säkert lite ovanligt då hemma hos dig.
Barnens krav, eller önskemål är helt annorlunda nu och många gånger föräldrars ekonomi. Hos oss var det mycket billiga leksaker. Jag vet ett år som jag fick en tvättbräda, en för barn så jag kunde vara med då mamma tvättade.
Tack och du med Malin.
Kram!
Anna-Lena
8 januari 2023 15:39
Haha! Du genomskådade tomten tidigt. Men visst är det något visst med tomten. Kommer såväl ihåg då tomten kom bärande med min kassettbandspelare. Bästa julklappen någonsin. Gissar att min bror var fyra år då ( han är åtta år yngre än jag) och att det var därför vi hade en tomte på besök.
Ert hus är så fint Förstår att du längtar dit. Kul att du iaf kan få lite bilder, julbilder, därifrån. Stor kram!
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
8 januari 2023 17:03
Ja, jag gjorde nog det.
Det var en finfin julklapp du fick, förstår att du blev glad, det skulle jag också ha blivit. Sådana julklappar fanns inte på kartan hos vår familj.
Aha, ni hade en tomte för din brors skull, men du blev kanske gladast.
Ja, det är trevligt att ha detta lilla hus, är så glad och tacksam över det.
Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Tove
9 januari 2023 10:56
Minnen - ja de flödar också hos mig. Inte var allt gott, men ändå sitter det fina kvar. Så vackert inlägg; tusen tack!
Det finns där inom oss och lever med oss och så sitt eget liv på något sätt.
Den röda stugan där berör mig <3
Varm kram
wiolettan
9 januari 2023 17:06
Att ha fina minnen är mycket värt och dom ska vi vårda.
Tack så mycket Tove, du är så snäll.
Ibland känns det som om dom fina minnena finns kvar inombords längre än de dåliga. Men, är de riktigt dåliga då vill de inte släppa taget. Hjärnan är finurligt skapad.
Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Augusta
9 januari 2023 20:16
Vilken fin stuga ni har. En sådan skulle jag också vilja ha istället för den jag har nu där uppe. Dina minnen från julen överensstämmer med som man firar i Norrbotten också. Men förstås Kalle Anka och de andra är viktiga. Gröten hamnade nog hos ett hungrigt djur, kanske räv. Men det är ju gulligt och fint.
Ha en bra tisdag. Kram till er båda.
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
12 januari 2023 11:31
Det är en liten stuga, som vi hade som bagarstuga då jag var ung. Vi trivs där.
Förstår att du kan känna igen julminnena, från din egen barndom.
Vi hade ju ingen TV på 1940-talet som någon Kalle Ankas jul fanns inte.
Ja, kanske räven fick sig ett skrovmål.
Tack. Hoppas att du också har det bra.
Kram från oss.
Ditte
9 januari 2023 22:17
Fin snögubbe och fin bild. Men det gick ju snabbt för den att smälta med blidvädret.
Så fint att läsa om dina minnen och du berättar också så känslosamt om dem.
Ert hus i norr är verkligen fint. Hoppas innerligt att ni i vår eller i sommar kan få till en resa hit. Ångermanland är så vackert. Ja, du vet ju att det även för mig också är en favorit.
Minnen har en med sig och av olika slag. Tror de hör oss och livet till.
Var rädd om dig.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
12 januari 2023 11:35
Det håller jag med om, det var en fin snögubbe och barnen hann göra en, innan snön försvann, för nu är den ju borta helt.
Det skulle vara så roligt att kunna åka upp till Ångermanland detta år. Känns som mycket länge sedan nu. Men för oss är det ju en lång bilresa så då kanske vi måste övernatta på vägen upp. Vi får se hur det kan bli.
Ja, jag vet att du också känner lite extra för det finns landskapet.
Absolut hör minnen till livet och vi får vara tacksamma om vi har fina och goda minnen att tänka tillbaka på.
Tack och jag önskar dig detsamma.
Kram!
Göran
9 januari 2023 22:39
Tja, hur gammal var jag när jag slutade tro på tomten...? Inte mer än fem i alla fall för jag vet att min mamma fortfarande var i livet den julen. Min morbror som alltid var tomte hos oss gjorde misstaget att ta på sig ett par randiga byxor som jag genast kände igen när han kom in. När han sen kom tillbaka sa han att Expressen var slut i kiosken. Men samma dag hade jag gått förbi kiosken som hade en skylt på luckan där storasyster talade om att det stod "Julafton stängt". Så då lade jag ihop två och två och insåg hur det hängde ihop.
http://singelfarsan.bloggplatsen.se
wiolettan
12 januari 2023 11:38
Där var du verkligen uppmärksam. Att du förstod hur det hela hängde ihop. Du fick ju också två saker att lägga ihop.
Men ändå, bra gjort av en femåring att komma ihåg att byxorna var randiga. Tror inte att jag skulle ha tänkt på en sådan sak i den åldern.
Lena i Wales och Spanien
12 januari 2023 09:37
Ditt väder verkar var liknande det jag har här i Göteborgstrakten, snö, och regn om vartannat.
Så fin liten stuga, är det ditt barndomshem?
Tack för att du delar med dig av dina julbarndomsminnen.
Ha det fint!
http://lenaiwales.wordpress.com
wiolettan
12 januari 2023 11:41
Grått och regnigt skulle jag beskriva vädret här, av och till i alla fall.
Nej, inte mitt barndomshem, men det var det hus som vi hade som bagarstuga och bakade tunnbröd i. Så det ligger på samma tomt. Sedan köpte min äldsta bror det och gjorde ett kök, drog in el och vatten och hade det som sommarstuga.
Då han blev äldre och inte orkade så mycket, så fick jag huset.
Tack och ha det fint du också.