Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - Måndag 13 mars 10:24


Ny vecka och nästan i mitten på mars. Solen lyser just nu och det är några grader varmt. Inte så pjokigt alls.


Tack till alla som kom med uppmuntrande kommentarer i förra inlägget. Hur det gick? Vad som var meningen med besöket? Om det gick bra? "Nu kommer alla svaren, eller "känslorna på en och samma gång".



Jag frågade sköterskan hur det kom sig att jag hade fått en tid hos henne så här mitt emellan de årliga besöken hos min hjärtläkare. Fick till svar att Landstinget har bestämt hur många patienter läkaren får ha per år och de patienter som läkaren då tycker behöver lite extra tillsyn får en tid hos hans sköterska för att kolla upp hjärtat emellan ordinarie hjärtkontrollerna.


Bra så. Utom att det känns lite oroligt att vara en som "behöver extra tillsyn".


Sköterskan var trevlig och tog EKG, blodtryck och kollade pacemakern. Det som var riktigt bra av dessa undersökningar var blodtrycket. "Som en ung flickas", sa sköterskan.


Men, pacemakerns noteringar var ju inte så trevliga. Det hade blivit sämre. Jag har nu cirka 35% av tiden förmaksflimmer och det är ju tröttande. Hjärtat slår för hårt och för fort. En del av tiden kan det slå närmare 140 slag i minuten i många timmar i streck. Enligt packemakern flera gånger den senaste veckan i 17 dygn i sträck. Så ni förstår varför jag inte är här inne och skriver så ofta som jag skulle vilja.


"Det vi kan göra är att försöka få ner flimmerattackerna så mycket som möjligt så att du kan leva så bra som möjligt".


Hon försvann ifrån rummet några gånger, gick in till läkaren för konsultation.


Kontentan av det hela blev så, att en tablett tas bort, (den som ger mardrömmar) och jag får en annan i stället och dosen fördubblas.


På frågan "Hur står det till?"

kan man få det intelligenta svaret.

"Jotack, det knallar och går".

I så fall är det ytterst viktigt att det

knallar och går åt rätt håll.


Trevlig vecka till er mina bloggvänner och tack för att ni peppar mig.







ANNONS
Av wiolettan - Torsdag 9 mars 10:23


Ja, det undrar jag verkligen.


Vi tar det ifrån början.


Efter det att jag fick min tia och därefter hjärtstoppet och därefter pacemaker och därefter min vägran att börja ta Waran, blodförtunnande råttgift, har jag en gång om året blivit kallad till en hjärtspecialist för kontroll. Det tycker jag har varit bra och tryggt.


Han brukar kalla mig för återbesök i september månad. Så, september i fjol var jag där och han kollade hur mycket min pacemaker hade fått jobba och hur mycket det var kvar på batteriet, samt tog lite blodprover. Han sa sedan att det inte var något speciellt utom att mitt blodvärde var för lågt och att jag borde äta järntabletter. Jag hämtade ut dom men har inte tagit några, min mage stannar. Så jag försöker äta mat som har järn i sig, i stället.


Men, sen sa han något om att jag skulle få en kallelse för besök hos hans sköterska. Jag vet att han pratade om besöket, tydligen också vad det handlade om, men det gick inte in i min hjärna, bara utanpå.


Nu, ett halvår senare har jag fått en kallelse om att jag ska inställa mig i morgonförmiddag hos sköterskan. Det stod ingenting om vad hon skulle göra eller vad det gällde, inte heller att det kostade någonting. Bara att jag hade en tid den 10/3 och klockslaget.


Nu är jag orolig och undrande över två saker minst. Varför kommer jag inte ihåg vad besöket skulle handla om, vad sköterskan ska göra med mig och varför är jag så orolig över morgondagen?


 

Jag får ta på mig min optimistnål.



 


Ha en bra dag, mina bloggvänner.




ANNONS
Av wiolettan - Onsdag 8 mars 08:34


Nu har även vi fått snö, mycket snö.


 

Det är onekligen vackert så länge snön är så här vit och orörd.



 

Vi tog en kortare runda i stan i morse. Det var inte plogat på så många gågator, så det var jobbigt att plumsa fram och jag var rädd att det skulle vara halt under snön. Där bilarna kör var det plogat, som ni kan se.


 

Den här bilden är ifrån vår balkong. Det syns hur snöflingorna dalar ner.


 

Jag övervägde faktiskt att inte ta någon promenad i morse för vädrets skull. Men så tog jag mig själv i kragen och min mysing i handen och gick. Vi hittade denna skylt i ett skyltfönster. Mycket passande. Om du rastar, rostar du.


 

Den här bilden är tagen för några år sedan vid Råstasjön, i skogen där. Ni ser samspelet vid frukostbordet? Fåglar, en ekorre och längst bak en råtta, samsas om maten som snälla människor har lagt ut. Jag var mest förvånad över att de satt kvar och åt så att jag kunde ta ett foto.


Trevlig dag, mina bloggvänner. Nu ska vi strax iväg och öva i vår sånggrupp.





Av wiolettan - Tisdag 7 mars 09:32


Igår kändes det som om jag gjorde ett riktigt storverk. Det var nästan som förr i tiden.


Jag och mysingen gick nämligen ner till Råstasjön och sedan runt Lötsjön. Det är verkligen länge sedan vi gjorde den rundan, orken har inte funnits där. Visserligen var det jobbigt och tog 1 timma och 10 minuter men jag kom runt.


 

Vi såg dessa hägrar vid sidan om Råstasjön stå och vänta på att kommunens bil ska komma med strömming.



 

Den här bilden tog jag också, nästan vid sjön. Ser ni vid gångvägen, lite till höger på bilden? Kan ni se vad det är som sitter där, alldeles ensam? En hund, en katt, eller bara en hög? Det var inget djur. Ska jag nu börja att se små katter överallt också, liksom hjärtan.



 

Detta hjärta kom fram i ugnen häromdagen. Det ljusa precis framför skuggorna. Svårt att ta en riktig bild.


 

Då igår var det barmark och i natt har snön kommit.  En mängd småhjärtan i ett stort rymligt hjärta. Denna bild är ifrån återvinningsstationen.


 

En annan återvinningsstation.



 

En morgon såg vi detta och blev lite extra glada. Längst uppe på detta gråa trista hus står en palm mitt i vinterkylan. Visst är det märkligt?


Läste ur min optimistlåda i morse.


"Alla människor ler på samma språk".


Ock, "den som trivs med förändringar skapar framtiden",


Till sist, ett kort för mig. "Lyckan har ingen ålder".




Av wiolettan - Måndag 6 mars 11:57



Måndag och en ny vecka och det är redan mars. Vi har ingen snö och mycket lite vårkänslor, vårtecken menar jag.


   

Dom här snödropparna såg vi häromdagen på en slänt.


Igår var vi på teater. Jag tror att det är tredje gången i mitt liv så det är inte ofta som jag gör det. Kanske för att jag inte är så intresserad och kanske för att det, för mig, har varit onödigt dyrt. Men nu var det skillnad.


Min mysing tillhör en loge som heter Par Bricole. Ett ordenssällskap grundat 1779 och har som mål att vårda 1700-tals kultur bland annat, och Bellmans minne. De har sina möten i  Bellmanshuset på Urvädersgränd, i hjärtat av Södermalm i Stockholm. Carl Mikael Bellman bodde i huset flera år och skrev där nästan alla Fredmans Epistlar. De har visning av huset och dess sevärdheter en söndag i månaden. Mysingen är en av ciceronerna. De brukar hålla ett litet föredrag och berätta och sjunga om huset och Bellman. Jag har varit där och det var mycket trevligt, den gången i alla fall. Inträde är 100:-


Ordern har cirka 1300 medlemmar och kungen står som ordens beskyddare. Sången spelar stor roll inom sällskapet och de har en fin sångkör.


Att sången spelar stor roll märktes i hög grad i går då vi var på teater och såg ett spex framföras av mycket duktiga, roliga och kunniga män från Par Bricole.


Det vi såg var två akter ur Hemsöborna, alltså en nedkortad del och annorlunda. Det var så mycket humor och vacker sång och musik. Stor del av spexet var på rim. Som sagt så framfördes mycket av handlingen med sång. En världstenor spelade rollen som Karlsson, nämligen Magnus Kyhle. Så nog fick vi valuta för entréavgiften. Det var många skratt och mycket applåder.


   

Vi fick inte fota under föreställningen så jag tog två bilder innan det hela började.


 

Men ändå, fast de talade om i början att det var fotoförbud såg jag flera stycken som höjde sina mobiler och tog bilder. Det tycker jag är lite si så där.



Ojoj, så klockan går, blir upptagen ett tag. Ha en finfin dag.




Av wiolettan - Lördag 4 mars 11:46


Helg igen!


Otroligt så fort veckorna går.


Ibland blir jag nästan rädd. Rädd? För vad då? Rädd för döden är jag väl inte men jag vill leva och se hur det blir, så att säga. Se hur det går för mina nära och kära. Vara med och hjälpa och försöka att glädja någon medmänniska på min vandring här på jorden. Jag hoppas att jag kan göra något litet för någon annan.


Ibland funderar jag. Varför har jag kommit till denna värld? Vad är meningen med mitt liv här på jorden? För alla vi människor har en funktion, vi har kommit till för varandra, så att säga. Meningen med livet är att vara till nytta för någon som behöver det. Det är vad jag tror.


Men, jag har inte kommit underfund med ännu vilken nytta jag i så fall skulle göra och ha gjort. Ja, jag säger då det, vilka funderingar som kommer upp i min hjärna.


Annars är det som vanligt.  Det är jag mycket glad och tacksam över. Vi har nyss vinkat av en kompis som har varit vår nattgäst.


 

Visdomsord ifrån en almanacka som jag har.



 



Trevlig helg önskar jag er mina fina bloggvänner.




Av wiolettan - Torsdag 2 mars 10:07


...nästan arg också.


Ska det behöva vara så här?  Vad det gäller?


Jo, jag läste i vår närtidning att en anställd inom hemtjänsten upptäckte hos en kvinna att det inte fanns pengar till matinköp. Hon slog då larm till sin chef som kontaktade den person som hade hand om kvinnans inköp. Det var en person som hade jobbat länge inom hemtjänsten i Sundbyberg.


Medarbetaren som blev uppringd erkände en stöld av pengar hos kvinnan. Nu är den stölden anmäld. Vad tror ni det kommer att leda till?


Enligt en anhöring till kvinnan så har det försvunnit pengar och även smycken, som halsband och guld från kvinnans hem under en lång tid.


I anmälan framgår det att det inte är första gången som denne anställde stulit från äldre.


Under 2013 stal den personen både mat och pengar från äldre. Vad hände tror ni? Jo, han eller hon, vilket, förtäljer inte historien, fick en skriflig varning.


En skriftlig varning och fick sedan fortsätta att jobba inom hemtjänsten och besöka äldre. Det är ju nästan så att man tappar hakan, tappar i alla fall tilltron och tilliten till samhället och dess förmåga att sköta detta. Jag blir i alla fall illa berörd, mycket illa. Det beror inte bara på att jag åldersmässigt är i den utsatta gruppen, utan det är vanlig medmänsklighet. Äldre som inte kan ta till vara på sig själv och sina egna intressen ska inte ha folk omkring sig, anställda av kommunen, som inte är ärliga och som saknar moral och empati. Det är så fel och uppåt väggarna som det kan bli.









Av wiolettan - Onsdag 1 mars 09:07



I går morse, tidigt, gick vi ner till Droppens konditori och köpte två semlor. Det var de första

för i år och dom var så goda. Toppengoda. Är det semlans dag så är det. Jag hade läst att just detta konditori hade fått toppenbetyg så det ville vi testa.


Det är ett mycket litet konditori till ytan och det är inte många som får plats där samtidigt, så då vi kom dit så var det fullt och jag kom inte in direkt. Men efter den första kunden så gick det undan snabbare. Klockan var före sju på morgonen.


Efter frukost gick vi ner till Willys och handlade. Det blev våra promenader igår. Nej, visst, det blev en till promenad.


I fredags då jag åt frukost ringde telefonen och det var min bonusgrabb Peter som var i andra änden. Under tiden jag pratade med honom kände jag att det var något annorlunda i munnen. Förstod inte först men efter en stund så kändes det lite tomt vid en tand.


En tand hade gått sönder och jag fick en hel amalgamfyllning lös i min mun.


Ringde till min tandläkare som hade telefonsvararen på. Han var ledig på fredagen och jag talade in ett meddelande så han ringde upp i går och jag fick en tid igår efter lunch.


Då jag kom dit fick jag reda på att en bit av tanden var borta och han sa att jag troligen hade svalt den, men att det inte var någon fara med det. Amalgamfyllningen tog han hand om. Tandläkaren kunde inte förstå hur lagningen hade gått till, varför det var borrat så djupt i tanden och fyllt så mycket, eller hur han nu sa.


Jag talade om att lagningen var gjord för över 60 år sedan. Då förstod han  bättre.


   

Kan detta vara jag?  Nja, det är ett kort ur min optimistlåda. Visserligen är det en hon, som jag, rödhårig som jag, bär glasögon som jag, hjärtat uppe i halsgropen som jag, (ofta) fräknig som jag, fast jag är det mest på somrarna och på armarna.


Att gå till tandläkaren är något som jag inte gillar.


 

Eftersom jag lider av lägesyrsel så har jag svårt med detta att ha huvudet lägre ner än övriga kroppen. Har jag otur så kan yrseln sätta igång och det är inte trevligt.


Dessutom har jag tandläkarskräck. Min tandläkare som jag har nu är hur gullig som helst, men jag har dåliga erfarenheter ifrån min barndom, omkring 1950-talet. Då var det inte som nu att barn och ungdomar "tas om hand" vid de första besöken. Nu finns det ju också bättre utrustning och bättre metoder.


 

Visdomsord av en klok man.


 

 Någon har skrivit ett meddelande till någon. Gulligt!





Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 76 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se