Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av wiolettan - 24 oktober 2016 10:12


Vädret är grått och ser trist ut. För mig gör det inte så mycket eftersom jag håller mig inomhus, tråkigt men sant, så livet kan te se. Vore ändå trevligare om det var lite varmare inomhus. Förvaltaren som äger dessa hus kanske tycker att det är lagomt så här mitt på dagen.



 

Vad är egentligen lagom? Vem har satt gränser för vad som är lagomt. Kanske gör vi det själva?


Tyvärr blir det sporadiskt som jag sitter här också eftersom jag tycker att höften blir värre då jag sitter och skriver. Tar en dag i taget och hoppas på bättre tider.


Jag får försöka att tänka på det som Voltaire har sagt:


Förströelser är ett mycket säkrare medel mot smärta än kinabark mot feber.


Vad ska jag då förströ mig med? Läsa? Nja inte det lättaste alltid. Lösa korsord? Nja, hjärnan är tommare på ord och klurigheter då den sänder ut andra otrevligare signaler. Mysa med mysingen? Jo, det var ett bra förslag, men det kan vi ju inte hålla på med jämt. Titta på TV? Det finns inte så många program där som är intressanta. Äta? Ja, mycket bra till och med så bra att jag har gått upp flera kilo och är snart nära smärtgränsen där också.


Japp, en dag i taget.


Tro är en fågel som känner gryningen nalkas

och sjunger medan det fortfarande är mörkt.


 

Dessa sjunger väl inte, men kraxar på rätt bra ibland.  Bilden tog jag ifrån vardagsrumsfönstret, skulle ha den till Bosses lek, men det blev en annan bild där. Nu ska det väl vara tävlingsdags snart igen om jag inte har fel, Bosse håller väl bäst på att ladda upp. Den 1/11 är det dags. Hoppas att jag är bättre då. Men, då är det ju en ny lek så det går bra ändå, kunde i alla fall göra färdig den andra.







 

ANNONS
Av wiolettan - 20 oktober 2016 09:01


Detta saknar jag.


 

Att varje morgon kunna vandra runt Råstasjön och Lötsjön. En sträcka på ungefär fem och en halv kilometer som vi kunde gå varje morgon före frukost, förr. Hälsans stig. Det var också så det kändes, nyttigt och hälsosamt.


 

Tidiga mornar innan solen riktigt hade vaknat. Joo, här hade den faktiskt vaknat.


 

Här har solen kommit lite längre upp, lyser upp husen på andra sidan Råstasjön.


 

Finns dessa kvar?  Musslorna i vattnet. Dammusslor tror jag att det är.


 

Canadagässen, är de kvar?


 

Eller har de flugit iväg söderöver.


 

Här syns det mängder över Lötsjön.


 

Här var det några som ville iväg och försökte kanske få med de andra som är på marken. Det brukar vara ett väldigt kacklande och dividerande. Jag undrar ofta. Vad snackar dom om? Om det är dags att lyfta? Om alla ungar är riktigt duktiga nu att flyga så långt? Vilken väg de ska ta? Eller bara pratar ihop sig familj efter familj så att de flyger i den ordning där de känner sig mest hemma? Viktigt med rätt ressällskap nära intill, då det är en lång flygtur som ligger framför. Det kan ju till och med vara så att de småbråkar om vem som skall flyga först. Leda allt.


 

Den här mannen, matar han svanfamiljen i år också?



 

Den här svanmamman med sina ungar har säkert flyttat. Ungarna har blivit vita och fina och flugit sin kos.


Men vad då? Visst ska jag kunna gå denna halvmil igen, bara jag blir bra, eller hur?


Hoppet sägs vara det sista som överger människan. Nej, jag vill aldrig sluta att hoppas.



Den otåliges väntan är som en olidig smärta,

men återseendets glädje förtager all plåga.


Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.


Sorgen har en broder på jorden,

som heter Tröst och en syster i

himmelen, som heter Guds Frid.



Ni som undrar hur det gick för mig på vårdcentralen. Det gick bra, jag kom därifrån. Troligtvis en inflammation i höftmuskeln, men kunde inte få tabletter som skulle hjälpa till att bota det, skulle bara förvärra mitt dåliga blodvärde. De tog nya prover och ska återkomma. Hon tyckte att jag såg blek ut. Ja, undra på det, för mig är det ingen höjdare att gå till läkare, kanske inte för nå´n.









ANNONS
Av wiolettan - 18 oktober 2016 07:26


Ja, det var så det kändes igår. En mellandag, en dag mitt emellan andra dagar. Inte ansträngade på något sätt utan jag fick mest sitta och "ta in omvärlden". Det är i och för sig något som jag älskar, men jag vill samtidigt inte själv synas så mycket.


Vi tog igår en snabbkryssning till Mariehamn Åland. Det var vår pensionärsgrupp som hade en gemensam resa. Då det blir många äldre samlade på ett och samma ställe så blir det ju lite speciellt. Inte alla är besvärsfria ifrån det som kallas "ålderdomskrämpor", men en del har klarat sig mycket bra.


Buss till Kapellskär och sedan ombord på M/S Rosella.


 

Det var grått och mulet på havet, men ingen sjögång. Jo, lite var det en stund men det gick fort över.


En liten besvikelse blev det allt. Jag hade ju anmält mig mest för att det skulle vara Lasse Berghagen som skulle underhålla med sång och musik. Men han hade blivit sjuk, fick vi reda på  och det var en stor besvikelse. Men som sagt, vi fick en båttur, sitta och koppla av och lyssna på Börje Ahlstedt istället.


 

Han är som han är.


 

Det var Ulf Elfving som intervjuvade honom. Och, lite fick vi sjunga med.


 

Musikfrågesport som kryssvärden höll i var trevlig. Man jag vann inte, hade många fel men det var fina låtar han sjöng och spelade upp så det blev underhållning.


Nu på förmiddagen ska jag iväg till Vårdcentralen och träffa min husläkare. Lite nervör är jag allt. Nej nu ljuger jag, mycket nervös.






Av wiolettan - 15 oktober 2016 13:08


Så var det då dags för Bosses 30:e och sista uppgift för denna gång. Förhoppningsvis får vi leka och tävla mer sedan, vilket jag redan ser framemot. /Känn ingen press Bosse./


Denna gång blev det en rejäl djupdykning i gamla lådor och kartonger. Det blev så att minnena bara vällde över mig. Vilket liv som utspelades framför mina ögon i alla dessa gamla kassettband, vidoband, fotografier, julkort, vykort och brev för att nämna en liten del. Jag har ju varit med om en hel del, på både gott och ont, i mitt 75-åriga liv.


Ja, Bosse jag är en samlare och ekorre. Vill gärna spara ”för säkerhets skull” och det kan gälla allt ifrån en kaka ”tills datumet går ut, för man vet ju aldrig”,  till en gammal videobandspelare.


Denna tripp i det förgångna orsakade både skratt och tårar. Tänk, jag hittade ett kasettband som min väninna hade sänt till mig där hon hade sjungit och spelat in, på sin gitarr många vackra gamla ”läsarsånger”.  Hon avled 2010.


OK nu ska jag försöka sammanfatta detta.



   

A. Fem fotoalbum


   

B. Diabilder hade två boxar, men de är långa och många.



   

C. Rullband, inte mycket att komma med, men lite. Bandspelaren som vi hade då jag var yngre, är hos min bror med alla band.


   

D. Fem kassettband med egen inspelad musik.


   

E. Fem köpekassetter, bara herrar fick vara med denna gång.


   

F. Fem VHS band där jag har spelat in film.


   

G. Fem VHS-band med filmer som är köpta.


   

H. Fem julkort, jag har lådvis, det ena vackrare än det andra, mer eller mindre minnen.


   

I. Fem vanliga vykort. Också en mängd, både vykort med vyer och andra, katter var det flest av.


   

J. Fem privata brev med frimärken. Jag har sparat en mängd, vet ej varför. Kanske det gäller allt detta, någon har tänkt på mig och det kan jag inte bara glömma och slänga bort.


   

K. Fem LP-skivor


   

L. Fem singlar.


     

M. Fem manliga filmstjärnor, alla svenskar. Ni minns väl: Söder om landsvägen, Stig Järrel i Hets, Vreeswijk i Rännstensungar-74, Lars Ekborg i Att angöra en brygga och Martin Ljung i Äppelkriget.


   

N. Fem kvinnliga filmstjärnor. Ni minns väl: Jag är nyfiken gul, Sånt är livet, Jönssonligan, P&B och I hetaste laget.


O, Q, R, S. Några filmstjärnebilder med musikgrupper, konsertbiljetter eller posters har jag inte.


   

P. Fem av femböckerna, finns många fler, men däremot har jag inga Kittyböcker.



   

T. Tioårsdagbok. Jo., visst och den är helt full.


   

   

U. Fem årsdagbok, den har jag börjat med i år.


   

V. Fem st. dagböcker som jag har skrivit i under åren. Jadå, och dessa är gamla och intressanta.


   

Nog har jag skrivit i dom alltid.


 

X. Fem adressböcker. Det har jag också. Varför har jag inte slängt dom? Det är dags så är det.


                                                 

Y. Tre klädesplagg ifrån ungdomens tid. Den tiden håller ju på fortfarande, jag känner mig väldigt ung ibland, men jag förstår vad som menas  Dessa har sin speciella lilla historia som jag inte ska dra nu för då skulle inlägget bli för långt.  Vill bara säga att den första svarta lilla jackan med glitter hade jag på mig vid min första stora fest. Samt att alla nu är för små för mig, kan inte ha dom längre, men de får hänga i garderoben för vissa minnen går inte att bara slänga bort. Selfies, då blir det närbild för jag har inte så långa armar och plaggen syns inte så mycket men det kanske inte gör något, dom är ändå för små. Efter alla år har de krymt i garderoben.



Av wiolettan - 14 oktober 2016 08:52


Ska inte skriva just något idag, eftersom jag känner mig heldeppig. Mår inte så bra och är inte något trevligt sällskap just nu.


Min kropp vill inte och orkar inte det som min hjärna vill. Undrar om det är hjärtat eller det låga blodvärdet? Nej jag ska inte fundera, då blir jag ännu knäppare.


 

Ni ska få njuta av de fina rosorna som min mysing kom hem med häromdagen. Jag är inte bortskämd med att få blommor av honom så det var en stor överraskning.


Av wiolettan - 12 oktober 2016 16:27


Så var det då dags för en ny uppgift, lek och tävlingsuppgift nr 29 hos Bosse Lidén, lekdoktorn.


Den var svår. Jag är ju van vid att det har varit uppsökande verksamhet vid tävlingarna men nu skulle fotoobjekten komma förbi mitt fönster och helst stanna till så att inte det blev bara sudd av hela bilden.


Det vi skulle försöka fotografera var, katt, fågel, rådjur, häst, ko, kanin/hare, älg, ekorre, räv, orm, varg, spindelnät, gul eller blå postbil, traktor, sopbil. Ni förstår ju själva, att jag som bor mitt i stan i Sundbyberg inte har någon stor chans. Men försöka duger tänkte jag, eller skam den som ger sig.


   

Katt. Helt plötsligt så kom den vandrande på gångstigen och skulle upp i skogen. Jag har inte sett en katt ifrån mitt fönster på flera år. Men häromdagen så kom den så snällt så.


   

Skata. Två stycken och de var nästan på samma ställe som katten men inte samtidigt, som tur var.


   

Ekorre, det brukar jag se ibland utanför mitt köksfönster, springer ner ifrån träden, men är otroligt snabba. Hittar väl något att äta som barnen i lekskolan har lämnat.


   

Spindelnät. Det syns dåligt på bilden, men det är ett spindelnät på vår balkong i hörnan emot vardagsrummet. Det syns små löv som har fastnat i nätet.


   

Blå postbil. Ja, det är en så´n men de kör ju inte in på vår återvändsgata här utanför, utan jag försökte ”pricka” in en som åkte förbi på stora gatan. Det var inte lätt och bilden blev hur dålig som helst, men trädet gjorde sitt till för att förstöra och skymma. Få höra vad domaren tycker, förstår om jag inte får den godkänd, så jag gråter inte för det.


   

Traktor, jo en sådan kom förbi idag och skulle sopa gatan här utanför. Jag kunde inte ta någon morgonpromenad så mysingen gick själv ner till affären och då han kom utanför vårt hus så såg han traktorn och ringde upp till mig och sa till. Samarbete, annars hade jag nog missat den.


   

Sopbil, den hann jag precis ta innan den försvann. Tack vare ljudet så hörde jag den.


Bilderna är lite si så där, men jag har fått zooma så mycket. Har tagit dom igenom fyra olika fönster och jagat i flera dagar.










Av wiolettan - 11 oktober 2016 08:36


Så det har blåst de senaste dagarna, inte skönt alls. Men, jag ska inte gnälla, den här starka blåsten är ju inget emot de orkanbyar som har drabbat andra länder, många har omkommit och mycket förödelse.


I vår del av världen är det betydligt lugnare vindar.


   

Vi kom förbi det här nedfallna trädet häromdagen.


   

Det hade rasat ner precis på en bänk och slagit den i bitar. Precis där vid papperskorgen stod bänken. Skönt att ingen satt på den just då. Ni kan se till vänster, hur trädet har brutits av. Ni kan också se att belysningslampan som står där bredvid fick sig en rejäl smäll, toppen gick av.



   

En liten titt ut genom vårt fönster mot balkongen, eller framför fönstret. Två krukväxter som jag har fått och jag hoppas att jag inte, som många andra gånger, sköter dom så illa att de dör.



Nu ska jag strax till vårdcentalen för att kolla PK-värdet. Får titta in till er senare under dagen, den här dagen som jag vill tro blir finfin för oss alla.


Jag läste detta igår:


Fysiska sjukdomar är pålagor lagda på detta liv, några är beskattade högre, andra lägre, men alla måste betala någonting.



Av wiolettan - 9 oktober 2016 07:09


Att jag inte har blivit trodd, har jag för det mesta sluppit i vuxen ålder. Som barn hände det ofta. Troligtvis beroende på min livliga fantasi. Nu som vuxen och  ”förståndig” tänker jag efter lite mer. Fast, fantasin har jag kvar.


Det jag ska berätta nu kommer jag inte att glömma.


Det var för några år sedan. Jag och mysingen var hemma i Ångermanland och varje morgon, innan frukost,  gick vi ut en promenad. Den här gången som jag tänker på vandrade vi på landsvägen ut ur samhället, det var skog på båda sidor och jag visste att nästa by låg en bra bit bort så jag sa att nu ska vi kanske vända hemåt.


Tittar upp och framåt och ser långt borta en varg som springer över vägen. Jag kunde nästan känna hur nackhåren reste sig. Rädsla, lite blandad med förtjusning.


”Titta”, säger jag till mysingen, ”en varg, en stor varg”.


”Jag ser ingen varg, var det inte en hund du såg då”? undrar mysingen.


”Nej, det var en varg, tror du inte att jag känner igen en hund”?


”Ja, men schäfrar och vargar liknar ju varandra”, försökte mysingen. ”Jag såg varken det ena eller andra”.


Då vi kom till min bror och min syster berättade jag vad jag hade sett och dom bara skrattade.


”Det finns inga vargar här. Du som fotar så mycket, tog du ingen bild”? Ja, men vad då, det hann jag ju inte.


Ingen trodde på mig och jag kände mig plötsligt som barn igen, missförstådd och ensam. För jag var så säker på att jag hade sett en varg, för första gången i mitt liv.


Den här händelsen dök upp i mitt huvud då jag läste om Bosses tävling denna gång, vilken går ut på att fota, bland annat, djur inifrån ens egen lägenhet. Bland annat vilda djur såsom varg. Här där jag bor kan jag skymta fåglar och hundar ibland, inte mycket vilt i dom.


Trevlig söndag önskar jag er som tittar in här.


   











Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 75 åring som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har varit gift två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan 6 år.


Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se