geddfish

16 september 2019 12:27

Visst har vi pensionärer det bra! Alla aktiviteter vi hittar på är mestadels frivilliga. Jag njuter också länge av frukosten.
Lustigt, det där med drömmar. Jag var ute och reste i natt. Tog flyget hem och glömde ta med mig min resväska! Så den blev kvar på planet, som lyfte direkt igen. Det känns som om det alltid är något problem i en dröm.
Önskar dig en fin måndag, kram!

wiolettan

16 september 2019 14:32

Dom är frivilliga, men ack så nyttiga. Skönt att kunna äta frukost i lugn och ro utan stress. Ibland ska mysingen iväg, men då kan vi stiga upp lite tidigare.
Märkligt Gerd, att du också var ute och reste i natt och glömde resväskan. Tänk så många gånger det har hänt mig i drömmens värld.
Undrar om vi bearbetar vårt liv i våra drömmar?
Tack det samma. Kram!

Hanneles bokparadis

16 september 2019 12:36

jo, själv är jag förvånad över bilköerna där det sitter EN person i varje bil, går fortare med buss... Drömmar är spännande, kanske oroar du dig i onödan,,, i förväg innan saker ens har hänt?

wiolettan

16 september 2019 14:35

Ofta är det ju så, en person i varje bil, någon gång två. Är det flera så brukar det vara män i byggarbetskläder.
Ibland går det till och med fortare med cykel.
Jo, Hannele, jag är kanske en sådan person, oroar mig för mycket som jag inte borde.

gun

16 september 2019 12:47

Det måste vara skönt att få sitta i lugn och ro och äta sin frukost. Tyvärr styr än klockan mitt liv och jobb tider att passa. Blåser här idag med och svalare luft har vi fått. Kram gun

wiolettan

16 september 2019 14:38

Ja, det känns lyxigt och ofta är det vi pensionärer som njuter av den lyxen, för vi vet, vi har varit med om en annan tid.
Förstår att du, mitt i livet, har klockan som styr i många skeden.
Kanske kommer det höst, med den blåsiga vinden. Kram.

Gunnel

16 september 2019 13:45

Pensionärslivet är toppen! Jag har inte saknat mitt jobb en endaste dag fastän jag stortrivdes där. Underligt med drömmar...ofta drömmer jag exakt samma sak flera gånger. Kram

wiolettan

16 september 2019 14:40

Så skönt att inte ha saknat jobbet. Det finns ju många som gör det, men jag tillhör inte den skaran.
Jo, Gunnel, så är det ofta, drömmarna kommer i repris, ändras kanske lite, men i stora drag så känns dom igen. Kram.

wiper

16 september 2019 14:09

Så känner jag också då jag sitter mittemot min älskling Mr T och vi behöver inte jäkta. Jag har också bott i stora städer men det var inte så jäktigt då som nu känns det som. I dag fattar jag inte hur dom får tiden att räcka till. All teknik tar också tid och kostar mycket pengar. Du har verkligen stressdrömmar och det kan sitta kvar allt jäkt och visa sig i drömmarna. Jag har själv märkliga drömmar så jag förstår.

Vilken fin dikt på slutet och fåglarna som kan flyga fritt

Ha en härlig början på veckan
kramar från
Malin

wiolettan

16 september 2019 14:47

Härligt, att du och din älskling inte heller behöver stressa på morgonen.
Kanhända var det mycket som var annorlunda förr, jo visst var det så, men stressen och jäktet kommer jag mycket väl ihåg. Bussar som gick sönder, inställda tåg eller tunnelbanor, köer för att något hade hänt.
Jag har under mitt arbetsliv till och från jobbet åkt olika transportmedel, såsom bil, buss, tunnelbana och tåg.
Dessa mobiler tar kanske mycket tid, men samtidigt är det ju frivilligt att hela tiden vara uppkopplad eller inte.
Ja, där har du rätt Malin, det är nog minnen ifrån min stressade tillvaro och ibland oroliga, som poppar upp då jag sover. Att jag inte hittar rätt i drömmarna är väl min brist på lokalsinne som kommer fram.
Tack Malin och ha det fint. Kram.

Ingrid

16 september 2019 17:13

Och jag drömmer att min bil är borta och jag letar och letar och i den ligger det viktiga overaller, för tydligen jobbar jag ännu kvar på ett sågverk där jag var kontorist fem år på 80-talet. Det är förfärligt obehagligt och jag är väldigt glad när jag vaknar och inser att det bara var en dröm.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid

wiolettan

16 september 2019 17:38

Otroligt egentligen hur våra drömmar har anknytning till det liv som vi har levt. I alla fall en del av det. Kanske våra rädslor kommer fram i drömmen, de rädslor som vi hade då det begav sig förstås. Rädd att inte hitta, rädd att tappa saker, helt enkelt rädd för att göra bort oss. Jag vet inte, bara mina egna funderingar.
Kram till dig Ingrid.

Preciosa

17 september 2019 09:19

Hej Wiolettan!
Ja visst drömmer man,ofta sånt som hänt el man tror ska hända..Jag drömmer ofta att min handväska försvinner...antagl för att den rycktes av mig 1992...Och att jag inte hittar varken till, ut eller in på en arbetsplats :-)Jag körde ett tag från Norrtälje till min nya arbetsplats i Sumpan men körde alltid fel...mina arbetskamrater frågade varje morgon vilken "runda" jag varit på :-)1988 :-)Men när jag väl hittar då har jag lärt mig alla gator och torg här i Torre tex...Tar dock tid :-)Gick omkring med en kartbit, fanns ju inte mobil med karta :)
Kramar! P ♥♥

wiolettan

18 september 2019 10:42

Hej Preciosa!
Blev du rånad på din handväska? Så obeskrivligt jobbigt det måste ha varit. Det är ju en riktig mardröm och för dig blev det verklighet.
Det var ena snälla arbetskamrater du hade här i Sundbyberg. Men, jag förstår, de ville bara retas lite med dig. Detta att inte hitta har vi gemensamt. Lokalsinnet mitt är kass, milt uttryckt.
Men som du skriver, det går men det tar tid att lära sig hitta. Många har inte detta problem. Kram.

Ditte

17 september 2019 16:13

Visst har vi det bra som pensionärer. Vi äger vår tid och det är mycket värt.
Idag kan jag tycka att många springer och jäktar och undrar så varför då. Ett nytt tunnelbanetåg kommer om fem minuter och bor man i en storstad går bussarna ofta. Jag tror att man många gånger jäktat helt i onödan.Och till ingen nytta. Vet att även när jag jobbade full tid och hade villa och barnen små så fanns det ändå tid. Tror jag varit bra på att prioritera det jag tyckt vara viktigt. Idag far folk runt som "skållade råttor" och dygnet får ju inte fler timmar för det.
Sen är vi alla olika och tur är väl det.
Förstår dina drömmar och visst är det ditt undermedvetna som hänger med och de erfarenheter du haft. Och i en storstad kan man ju bli jäktad bara av att se hur andra far runt.
Önskar dig fortsatt fina dagar och att du nu kan njuta av att ta det lugnt och att äga din tid.
Många tankar till dig.
Stor kram

wiolettan

18 september 2019 10:51

Ja, det är bra att få rå sig själv och inte behöver passa så många tider, kanske inte fler än man själv vill.
Visst är det så. Många kanske jäktar jämt, men då kanske det är dags att stiga upp lite tidigare på morgonen.
Men, jag ska inte säga något för jag har varit likadan själv.
Kommer ihåg för bara 8-9 år sedan, jag var pensionär och min ena syster var här på besök och vi "gjorde sta´n". Hörde sedan hur hon för min bror berättade hur jag hade sprungit nerför rulltrappan för att hinna med tåg som strax skulle gå. "Varför"? sa hon, "det kommer ju ett tåg om tio minuter igen". Ja, säg det, gammal vana, var det.
Du hade mer ordning och planerade bättre din tid, än vad jag gjorde.
Nu får jag ofta hålla mig undan för att inte bli nersprungen, ibland går det undan på perrongerna.
Tack för din omtanke. Kram.