...mina trogna läsare och läsarinnor om ni är kvar. Har tyvärr inte skrivit något inlägg på cirka en vecka och det har sina rutiga och randiga orsaker. Ska inte gå in närmare på det här och nu men jag är glad att vara här igen.

Det är otroligt så mycket hälsan spelar roll, för att inte tala om brist på hälsa. Ock, det är otroligt så mycket en bra kontakt med en läkare eller vårdpersonal betyder. Eller dålig sådan, vad det kan ställa till med, kan faktiskt få oanade konsekvenser.

Idag tog vi en kort morgonpromenad och det kändes bra, eller någorlunda, det är ju inte som förr, i mina glansdagar. Varför heter det förresten ”glansdagar”? Egentligen tänker jag då på att dagarna glänser. Så härligt med glänsande dagar så här i juletid. Men det betyder ju mera en försvunnen tid då man var på topp, eller firman eller vad det nu gäller gick mycket bra. Vad mig personligen anbelangar har jag nog aldrig haft några riktiga glansdagar, i den mening som ordet verkligen betyder. Jag är och har alltid varit, en liten blyg, tillbakadragen person som inte gjort något större väsen av sig.

Nionde december, alltså denna fredag, Anna dagen. Min mamma hette Anna Linnéa och kallades för Linnéa. 9/12, förr i tiden, var den dagen då julförberedelserna började på riktigt. Jultvätten skulle ordnas och även skulle man stöpa julljusen. vilket jag kommer ihåg att vi gjorde då jag var barn. Det var ett väldigt doppande i stearinet.

Lutfisken skulle blötläggas i lut och det tar cirka 2 veckor innan den är så att säga färdig, lagom till jul. Fisken, den torkade, lägges först i kallt vatten som byts en gång om dagen, i cirka 6 dygn och därefter lägges den i vatten med lut som även det byts en gång om dagen. Jag kommer ihåg att det var min pappas uppgift att byta vatten på fisken och jag ville gärna följa med ut till ladugården där hinken stod och se på. Jag var så nyfiken och undrade mycket över hur den stela, otympliga fisken långan, skulle kunna bli vit, mjuk och ätbar. Ett riktigt trolleri i mina barnaögon.

Höstlöven har bildat ett hjärta, lite skamfilat, men ändå, konturerna av ett hjärta.