Gud gav oss minnen,
så att vi kan njuta
av junirosor när det
är december i våra liv.
Bildligt talat.
Vad göra av denna dag?
Njuta av minnen?
Jaa, varför inte, det är verkligen inte det sämsta. Har man dessutom kommit upp till de åren som jag har gjort så finns det många minnen samlade. Risken är ju att minnet försvinner, också med åren, men, vad jag har läst mig till så är det närminnet som försvinner först., det som händer dagligen runt omkring en.
Min fina pappa levde tills han var nästan 94 år, det fattades en månad. Han var frisk nästan till slutet, sista veckorna var han svag och hade lätt för att ramla omkull, så vi syskon hade bestämt att turas om att sköta om honom hemma för han hade tappat sitt närminne och då var sjukhuset en fruktansvärd plats för honom. Inget kände han igen och det blev för jobbigt. Så han fick somna in hemma i sin egen säng. Min äldsta systers närminne försvann också, det sista året.
Jaha, vad blev detta för inlägg? Det som jag skulle skriva om har jag glömt, verkar det som.
GeddFish
7 februari 2014 09:07
God morgon! Det gjorde inget att du glömde första tanken. Så gör jag med. Går iväg för att fixa något och så blir det något helt annat ;)
Jag lever på minnen också. Av de goda middagarna, kom att tänka på det nu när det är fredag. Jag saknar inte bara Sigge som nära migi person, utan också våra vardagsbestyr.
Kram och en go helg till er två. ♥♥♥
http://gerd-geddfish.blogspot.com
Eva
7 februari 2014 10:34
Men det sägs oxå att man har för mkt i skallen då kan man glömma o jag glömmer snabbt oxå ibland blir man ju rädd :) hoppas du får en skön fredag sj skall jag jobba ju kram
http://evasblogg.blogg.se
znogge
7 februari 2014 10:36
Det är verkligen inte roligt när minnet börjar svikta. En viss åldersglömska får man nog räkna med om man får fördelen att bli gammal. Men demens, det är något annat, Då blir det riktigt besvärligt...
Kram och go' fredag!
http://znogge.wordpress.com
Piedra
7 februari 2014 12:22
Jag har dåligt både närminne och långtidsminne. Hjärnskador som uppstått av utbrändheten. Men jag klarar mig någorlunda än så länge. Varm kram! ♥
http://enplatsilivet.blogspot.se
gun
7 februari 2014 17:40
Kan inte vara kul när minnet börjar svika.
Men man får nog räkna med en viss glömska när man blir äldre och äldre. Men man ska plocka fram sina minne och njuta av dem och längt som på bilden efter sommaren.
Önskar dig en trevlig helg.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
Anita
7 februari 2014 18:41
Visst glömmer man lite ibland men ännu är det bara obetydliga grejer. Men så länge det bara handlar om minnes luckor på ålderns höst så går det an. Min Far hann att fylla 95 år och det var bara de två sista månaderna som han inte kände igen oss alla gånger. Min mor blev lite över 92 och hade minnet i behåll så jag hoppas att jag har lite att brås på. Och visst har vi många minnen i denna åldern. Ha det bra och gläds åt dina minnen.Kram/Anita
http://www.123minsida.se/AnitaPaxi
Simona/ Att bara vara jag
8 februari 2014 11:36
Jag har inte ett bra närminne längre. Men orsaken till det har jag fått en förklaring eller diagnos av läkare. Så nu behöver man inte gå och fundera på varför minnet sviker mig - för nu vet jag ! Kram
http://margot64.blogspot.se
Annika
8 februari 2014 17:25
Det blev ju ett bra inlägg iallafall. Ja visst är det närminnet som försvinner först, men vi har ju våra bloggar där vi kan skriva ner det som händer och sen titta tillbaks på.
Ha nu en skön Lördagskväll. Kramen
http://www.badtant.bloggo.nu