Jag har alltid varit rädd för åskan. Egentligen är det väl blixten då som kan vara farlig, men det är åskan som mullrar och dånar och som barn, är det den som skrämmer mest.

Min respekt för åskan började i tidiga barnaår. Uppvuxen som jag är på landet med mycket skog omkring och nära till åar och små sjöar fick jag lära mig tidigt vad jag skulle tänka på då åskan gick.

Inte vara nära vatten, inte vara nära elkontakter, befinna mig lågt, inte nära stora träd, helst vara inomhus,  bland annat.

Min mamma hade en panisk förskräckelse för åska vilket jag tror beror på att hon hade varit ute på en åker med pappa en gång då åskan slog ned. Pappa höll i ett järnspett och han slängdes iväg flera meter.

Då jag var barn och om åskan satte igång på natten väckte min mamma oss  barn och vi fick stiga upp, klä på oss och sätta oss i köket i ett hörn tills ovädret hade gått över. Vi hade växelstation i vårt hem och fick då lära oss att inte svara om det ringde om åskan var nära. Som barn såg jag aldrig blixten slå ner, eld ur kontakter var vanligt men inget direkt nedslag som jag kan minnas.

Men nu har jag sett det. Ett åsknedslag och det är skrämmande och mäktigt.

Då vi i början av juli, nu i år, åkte hem till Ångermanland och var nästan hemma, kanske ett par kilometer hemifrån började det att regna något så ofantligt mycket och vi hörde åskan mullra. Det var svårt för min man att köra så vi kröp sakta fram. Sikten var stundvis nästan obefintlig.

Just då vi svängde upp vid uppfarten till mitt föräldrahem såg vi en blixt från himlen snett framför oss och samtidigt ett stort eldklot slå ner i marken och så small det, i samma sekund. Ett öronbedövande ljud. Vi kunde inte går ur bilen på cirka en halv timme, på grund av allt regn. Min bror som har en regnmätare sa att det hade kommit 26 mm regn på en halvtimme.

Åskan slog ut en del elektronik hos grannar, som TV, telefon, överfallslarm hos de som inte hade hunnit koppla ur allt.

Hos vår närmaste granne hade hela huset skakat, det var strax ovanför det huset som vi såg eldklotet.

Jag hade inte sinnesnärvaro att ta några bilder, då det var som värst. Men då det började att lugna ner sig tog jag en bild inifrån bilen. Ni ser till vänster att det regnar fortfarande. Är tacksam att inte någon person kom till skada.

Nu ska vi iväg och handla lite förnödenheter. Ha en bra dag.