Endast 8 plusgrader var det i morse då jag vaknade. Vi tog en liten promenad bara, en halvtimme ungefär. Det har inte blivit så mycket mer den senaste tiden och vissa dagar inget alls. Men, en optimist lever på hoppet och försöker se framåt med tillförsikt.

Nu ska jag titta bakåt, lite på vår semester i Ångermanland. Jag tycker att det är det vackraste landskapet i Sverige och då är jag inte partisk, tror jag. Nja, Dalarna är också mycket vackert. Då jag skiver vacker så menar jag naturen med allt vad den visar och ger i synintryck. Dom här variationerna, färgerna, för att inte tala om himlen. Det är en skillnad på den blå himlafärgen i norr emot den längre söderut. Så tycker jag i alla fall.

I mina ögon är den djupare blå.

Om det inte är dimma förstås. Den här bilden tog jag en tidig morgon ifrån mitt fönster i stugan.

Även denna bild är det dimma. Den börjar lätta över sjön.

På tal om dimma. Har ni sett? Ja, vi såg nästan ingenting då vi körde på den smala vägen. Dimman låg djup och tät, lite läskigt. Men å andra sidan, det kom inte så många bilar. Vi kunde köra flera mil utan att se skymten av någon trafikant.

Senare frampå dagen lättade dimman och då kom månen fram. Nästan fullmåne verkar det som.

Nu lite utsikt. Vi åkte till grannsamhället och kollade in lite vyer. Detta är cirka två mil ifrån mitt föräldrahem.

Det var trevligt att stå där och kolla in alla skogar, berg och dalar, samt lite hus utspridda här och där.

Blev vi trötta kunde vi sätta oss och vila och fika och bara njuta. Det fanns även grillmöjligheter. På dessa bilder var det inte mycket till sol, men det var skönt ändå. För mig personligen var det toppen att inte solen sken, slipper klåda och eksem. Jag försökte att ha hatt på mig, de soliga dagarna. Det är lite nackdelen med att vara rödhårig, kanske lite känsligare än de som är mörka.

Trevlig dag önskar jag er mina bloggläsare.