En församlingsmedlem, som vanligtvis hade varit en flitig besökare vid gudstjänsterna, slutade att gå på dem.

Efter några veckor beslöt pastorn att göra ett hembesök hos mannen.Det var en kall vinterkväll. När pastorn kom till mannen så fann han honom sittande ensam framför en sprakande och värmande brasa vid den öppna spisen. Nyfiken på anledningen till pastorns besök, välkomnades han in, och erbjöds att sitta ned i en bekväm fåtölj vid den värmande brasan. Därefter satte sig dom båda männen ner i var sin fåtölj och mannen väntade nyfiket på att pastorn skulle framföra sitt ärende.

Pastorn satt lugnt och tryggt i fåtöljen, men sade ingenting. I den djupa tystnaden som uppstod, iaktog pastorn dom dansande eldslågorna från dom brinnande vedträden. Efter en stund tog pastorn en eldgaffel vid spisen och varsamt tog han en glödande träbit och placerade den vid sidan av elden. Sedan satte han sig i ned i fåtöljen igen och var helt tyst. Mannen iaktog allt detta i djup begrundan. Efter ett tag så slocknade träbiten ned och slutade att glöda. Snart var den kall och död. Det blev kallare i rummet...värmen började avta..

Inte ett ord hade sagts under hela detta besök av pastorn.

Efter en längre stund så kände pastorn att det var dags för honom att ta adjö. Han ställde sig upp och tog upp den kalla träbiten och placerade den i mitten av elden och omedelbart flammade den upp och ännu en gång började den brinna av värmen från den varma glöden omkring den.

När pastorn stod vid utgången för att säga adjö och gå sin väg, sade mannen medan tårarna rann nedför hans kinder:

"Tack så mycket för ditt hembesök och speciellt tack för den ceremoni med glöden och elden. Jag kommer tillbaka till kyrkan på söndag".

Vi lever i en värld idag där man ofta pratar för mycket, och där få lyssnar.

Av denna berättelse förstår vi, förhoppningsvis, att det är viktigt med gemenskap, viktigt att vi bryr oss om varandra, viktigt att hjälpa våra medmänniskor, att finnas till för varandra. Vi behöver varandra, liksom träbitarna behövde vara tillsammans för att värma och sprida värme.

Tänkvärda ord av Dag Hammarskjöld.

Jag har haft besök av katten Doris och hennes matte. Doris är så kelen och mjuk i pälsen.

Trevlig dag önskar jag er som tittar in till mig.