Igår var vi brevduvor, bar ut SPF tidningen till en del av medlemmarna. Vi var så tacksamma att vi var så pass krya så att vi kunde det. Mysingens rygg är nästan bra och jag har inte haft förmaksflimmret på en vecka.

Då vi hade varit inne i ett hyreshus och lagt tidningen i några brevlådor kom en tjej, runt 25-30 år och skulle in i det hus vi kom från. Hon pratade i mobiltelefonen och märkte inte att det kom en äldre dam efter henne som också skulle in där och som gick med rullator, eller käpp, jag blev så upprörd så jag kommer inte ihåg. Damen fick nästan dörren i huvudet så jag slängde mig emellan och höll upp dörren. Måste tjejen vara så upptagen med sitt så att hon inte ser att en äldre medmänniska behöver hjälp. Ni skulle  sett så tacksam damen såg ut. Det sa hon också.

Sådana gånger blir jag rätt så irriterad på den nya tekniken och också i de fall där jag ser, mest unga, mammor eller pappor med sina telningar ute på stan, men föräldrarna måste bara prata i mobilen eller knappa på den. I många fall har det gått för långt, vi behöver kontakt med varandra, inte bara telekontakt.

Här kommer brevduvan. Denna gamla hiss åkte inte jag i, tycker inte så mycket om att åka i hissar.

Mysingen gick också in i en hiss där det stod att bara en person i taget fick åka med hissen, på grund av trasigt golv. Den hissen skulle jag absolut inte åka med i, men det gjorde mysingen. Modigt.

Kan ni gissa hur många gräsandsungar det gömmer sig under dessa vingar?

Här är en lite modigare än dom andra.

Andra gräsänder i närheten, lite nyfikna ser de ut.

Här ser ni flera utanför tryggheten.

Jag tog bilderna häromdagen. Jag har svårt att tro att någon kan gissa rätt, kan ju vara hur många ungar som helst, nästan.