…och då hörde vi denna psalm av Johan Ludvig Runeberg. Vi hör ju ofta på radio Viking då vi äter vår frukost och mitt ibland alla profana låtar kom denna psalm.

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän, till Dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka Dig, och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att Du ser på mig, och vad jag ber vill Du höra.

Tack för allt gott Du mig ständigt ger att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med Din starka hand, Du Fader god utan like,

och låt mig växa för livets land, som är Ditt himmelska rike.

Det är vad jag gör varje morgon, ja även annars, jag knäpper mina händer och tackar för att jag får vakna till en ny dag och ber om hjälp för dagen som ligger framför och för mina nära och kära.

Det kanske låter för många av er som naivt och barnsligt. Ja, det är ju som ett barn vi ber till Gud vår Far och barnslig har jag alltid varit. Det är också viktigt att tacka. Tacka för allt som vi har. Bara detta med att kunna se och höra, känna och tänka är värdefullt, sådant som vi tar så för givet.

I dessa dagar är det så mycket som händer som jag inte begriper, då är det fint att kunna vända sig till någon som vet allt i förväg och som kan leda och hjälpa, om man uppriktigt ber om hjälp. Jag är ju till min läggning en orolig själ. Det kanske inte syns utanpå, men inuti är jag nervös, orolig och splittrad. Inget självförtroende och dålig självkänsla.

 ”Det kanske är därför hon behöver en Gud”, kanske många av er tänker. Jag kan villigt erkänna att jag känner en tillit och tro på att Han tar hand om allt. Sjukdomar och tragedier kommer, ja visst, jag är inte befriad ifrån det, men jag tror fullt och fast på att Gud inte ger mig mer än vad jag orkar att bära.

Många tror inte på någon god Gud eftersom det ser ut i världen som det gör. Krig, elände, pandemier, översvämningar, jordbävningar och allt vad det är. Det värsta är ju dessa krig och detta övervåld som finns, våld mot barn och oskyldiga människor. Varför tillåter Gud detta, om Han nu finns och är allsmäktig?

Jag kan inte svara så bra på det, men jag kan säga så här. Gud gav oss människor en egen fri vilja, många utnyttjar denna fria vilja till att göra ont, att genom makt sätta sig på andra och förstöra och förgöra.

Det är skönt att veta att övervägande del av mänskligheten är goda och vill gott och gör gott och vi vet att det lönar sig i det långa loppet.

Tankar som dök upp i mitt huvud, enbart av att jag hörde en psalm sjungas på radion.

Ett hjärta har bildats i tallriksmaten.

En klick smör kan också bilda ett hjärta. Men hur gjorde jag för att få det på min handled? Ingen aning.

Lite snö kom i morse då vi vandrade ut i det blåsiga vädret.

Ett råd ifrån min Optimistlåda:

Vi måste försöka ta till oss

vardagens glädjestunder.