Vi har precis till jul fått lite snö, några centimeter bara, men det är vitt och fint på marken. Eftersom det är så pass kallt så är det inte halt ute och det gläder mig mycket. Ja, jag har ju inte varit ute idag, men det är troligtvis samma väglag som igår, torrt och fint.

Min Mysing har bilat iväg till Solna för att lämna igen EKG mätaren som han har haft på sig i tre dygn. Det ska bli spännande sedan att höra vad läkaren säger om resultatet. Under tiden som han hade mätaren på sig så hoppade hjärtat över slag ibland och rusade även upp till närmare 170 slag i minuten, så vi får höra utlåtandet sedan.

Annars, jo tack vi mår bra. Är lite yr, men troligtvis är blodtrycket för lågt. I går ramlade jag på golvet, det snurrade till, tror jag. Det svåraste är att stiga upp igen, ingen ork i armar och ben tydligen.

Igår morse då vi tog vår morgonrunda var det lugnt och folktomt ute, fast klockan var efter sju. Men så kom det en ensam man gående emot oss och jag såg att han tittade så forskande på oss så jag var beredd på att han skulle stoppa oss. Visst, det stämde. Han hade gått vilse, visste inte var han var och hur han skulle komma rätt. Hade varit hos en kompis någonstans i Solna och skulle hem, någonstans i Bromma. Ja, jag säger då det, stackaren. Han var påverkad av något, det märkte vi och det var minus 6 grader ute. Han sa att han hade gått i över 2 timmar.

Men, vilken artig och trevlig ung man, mycket sympatisk. Vi visade honom hur han skulle gå vidare, så han vände och följde med oss en bit. Han hade ringt och ringt, men ingen taxi fick han tag i. Förhoppningsvis så gick det bra sedan, måste tro på det.

Jultomtarna har det trevligt och är lekfulla så här efter julen.

Bokmärkesängel.

Mysingen på väg.

Inte mycket med snö ute, men ett tunt fint lager.

Var rädda om er och varandra.

Ernest Hemingway har sagt:

Lycka! Å, det är mycket enkelt.

Det är bara god hälsa och dåligt minne.