Jag är mycket fascinerad över dessa runstenar från förr i tiden. Tänk att kunna tyda detta.

Det är i alla fall Rökstenen, ifrån första hälften av 800-talet. Troligtvis med världens längsta runinskript. Den finns vid Röks kyrka, Ödeshög i Östergötland.

Detta är Röks kyrka.

Heda kyrka, ligger norr om Ödeshög. En märklig medeltida kyrka, annorlunda och häftig.

Vi hämtade upp min syster Gun-Marie i Ödeshög, Hon var och hälsade på sin dotter och för att fira ena barnbarnets födelsedag.

Sedan åkte vi vidare och besökte Linköping där vi hälsade på hos min bror Knuth och hans fru.

Passade då på att titta in i Linköpings domkyrka.

Lite ovanlig ljuslampa fanns där. Mycket vacker tycker jag. Har sett den på TV flera gånger då det har varit TV-utsändningar därifrån.

Vår resa fortsatte till Årnäs. Två mil ifrån Mariestad. Där hälsade vi på hos min syster Margit. Då fick vi tre systrar några dagar tillsammans.

Det blev också tid för att titta till den femte domkyrkan på vår resa. Mariestads.

Där det fanns möss att leta efter.

Vi hade ju tittat på Trandansen vid Hornborgasjön, som jag skrev om i tidigare inlägg, en dröm som jag har haft. Nu ville vi också förverkliga en annan liten dröm. Upp på Kinnekulles topp.

Det småregnade och ju längre upp vi kom desto mer tätnade dimman. Så vi såg inte många meter framför oss. Som tröst åt vi en mycket god lunch på restaurangen där.

Någon av dagarna vi var i Årnäs, på en av vandringarna, kom vi mitt i skogen till denna grav. Min syster Margit berättade den tragiska historien om den unge mannen som är begravd här.

Sjömannen Carl Roos hade innan han begav sig ut på en sjöresa ådragit sig en knäskada som behövde behandlas men han fick ingen behandling, besättningen var hård. På resan blev Roos mycket sjuk och kaptenen misstänkte att han hade fått kolera, detta var år 1850. Ingen vågade besöka den stackars mannen så han fick varken mat eller vatten på flera dagar. När båten var ute på Vänern hade det gått så illa att mannen dog, endast 25 år gammal. Mycket talade för att det var blodförgiftning som hade drabbat Roos men misstanken om kolera gjorde det så att då båten kom till Årnäs förde de mannens kropp mitt ut i skogen där hans grav nu ligger. De vågade inte begrava honom i byn, på grund av smittorisken.

Fortfarande efter så många år finns det någon eller några som sköter om graven och sätter blommor. Staketet runt om målas och graven kallas Rosens grav.

Idag har vi regn, rätt så häftigt regn. Men vi hann med en morgonrunda innan.

Hoppas att ni alla får en trevlig helg.