Minus 5 grader och solen sken så vackert då vi vandrade ut i morse. Klockan var inte ens 8 och det var lugnt på stan. De vi mötte var mest mattar och hussar med sina fyrbenta vänner. Jo, så mötte vi en man, eller mötte och mötte, han stod utanför ICA på Landsvägen och han frågade:

"Har du några kronor som du kan undvara, till mig"?

Så kallt och en tidig lördag morgon, ovanligt att se någon tiggare den tiden. Här sitter de framför ingångarna till affärerna men inte förrän dom har öppnat. Men denne man gick eller stod och han nästan skakade, för han frös. Jag har så svårt att se så´nt. Jo. visst fick han en slant, jag har så svårt att bara gå förbi utan att hjälpa, nu då jag kan. För mig blir det inget stort hål i plånboken men för honom kan det kanske betyda en varm kopp kaffe, med en bulle till. 

Jag vet, ni tror som mysingen, det går till sprit och cigaretter. Kanske det, men jag ger i all välmening och hoppas att det ska komma honom till nytta och inte tvärtom.

Som ni som läser min blogg kanske vet, så älskar jag barnhistorier, ja historier över huvudet taget. Men ungar, de är så underbara i sina kommentarer.

Lyssna på denna:

Den lilla flickan till sin mamma då de möter en nyklippt pudel:
"Nu är det väl sommar i alla fall, mamma, när vovven har tagit av sig ytterbyxorna"?

Eller denna:

Lilla Malin har just lärt sig bönen "Fader vår". När hon kommer till "vårt dagliga bröd giv oss i dag" utbrister hon:

"Mamma, kan jag inte få be om ett paket knäckebröd, så slipper jag tjata om bröd varenda dag"?

En tredje:

I skolan gissade man gåtor.

"Vem är det som har en kam men aldrig kammar sig"? frågade fröken.

"Det är jag", svarade lille Hans.

Bilden har inget med inlägget att göra, men jag tycker om katter och dessa är så söta. (Den till vänster också.) Den till höger är som en kopia av en katt som jag har haft som hette Sasse, eller egentligen Sebastian.

Trevlig helg önskar jag er mina bloggvänner.