Hemma igen och allt har gått bra, över förväntan.

Då vi har bilat i så många mil och varit ute på vägarna så många timmar så blir jag oerhört tacksam att vi är välbehållna och inga större besvärligheter har inträffat. För, så folk kör ibland. Verkar som om de hade någon efter som jagade dom med blåslampa. Varför åka så fort? Det går att köra 90 då det är 90, mätaren behöver inte vara på 120 då, eller mera.

Flera olyckor har vi sett, efter det att det hänt,  kan tänka mig att det har gått för fort många gånger.

Sverige är ett vackert land och nu på vårsommaren är det helt underbart, träd, buskar och växter som blommar och frodas, grönt och skirt. Vädret har ju kunnat vara bättre, inte en enda regndroppe, jo, kanske någon enstaka, solen har lyst ifrån en klarblå himmel och molnen har knappast haft någon chans, eller mycket liten chans, att titta fram. Att då färdas fram i en bil från år 2000 utan luftkonditionering, har sina sidor.

Nästan varje gång som vi stannade till tyckte mysingen att det luktade bensin och det kände jag också, ibland. Han kunde inte se något läckage, men mycket finns i det fördolda. Lite nostalgisk blir jag då jag ser detta hus med sina fina skyltar.

Men dessa hade det säkert varmare, intet moln och solen gassar men cyklisterna trampar på. Vi kom att åka samma väg som ett cykellopp, men vi samsades. Några få av dom fick komma med på bild.

Vi stannade till vid ett "lusthus" för att svalka av oss och få skugga. Det låg så fint vid vattnet.

Då vi åker förbi "Kalle i backen", i Jönåker, en före detta diversehandel, då vet vi att semestern har börjat. För närmare 30 år sedan så slutade E4  att gå rakt igenom Jönåker, så nu är det inte så mycket trafik på den gamla vägen, så den tog vi.

Lunchen, den första dagen intog vi på Åtvidabergs Hotell.

Vi stannade ofta och bjöds på vackra utsikter. Här syns faktiskt några moln, men det "längsta molnet" är nog efter ett flygplan.

Jag älskar skogar och sjöar.

Vi åkte vidare genom Södermanland och kom ner till Småland. Där finns det mycket att se också. Som till exempel "Visans Skepp", i Storebro Vimmerby kommun. Ivar Gustavssons livsverk, en unik skeppssättning. Helt otroligt, väl värd att besöka.

Mysingen och jag gick där mellan de 40 inblästrade visorna och sjöng. Det ekade säkert ner emot sjön.

Ni förstår, vilket arbete som är nerlagt här. Det var psalmer och profana visor, de mest kända.

Det fanns bänkar att sitta ned vid med medhavd picknick, om så önskades.

Målilla hotell, där övernattade vi.

Närmare bestämt i ett annex bredvid, där hotellet också hade rum för gäster. Avskilt och fint.

Frukostmatsal.

Det var rikligt och gott.

Kocken kunde sin sak.

Den här ett i ett prylen, tycker jag om.

Detta fanns i hotellobbyn. En bild över de affärer med mera som fanns i Målilla förr. Nu var det inte mycket kvar. En matvaruaffär har de fått behålla. Hotellägaren berättade för oss lite om Målillas historia och om hur det har varit och om hur det är. Intressant, men tråkigt att det verkar gå åt avvecklingshållet, på fler och fler platser i våra småorter, eller mellanstora orter.