Så trött jag kan känna mig ibland.

”Jag skulle kunna somna var som helst”, hör man ibland att någon säger. Det har jag personligen svårt för. Min säng, där trivs jag bäst om sömnen ska bli god, annars så somnar jag många gånger framför TV-n, eller då min mysing läser för mig då vi har gått till sängs. (Joo, han blir allt lite ledsen).

Det påminner mig om en historia som är sann.

På mitt andra jobb arbetade jag som 20-åring, alltså för över 50 år sedan, på en tidning, Evangelii Härold, som låg på Surbrunnsgatan i Stockholm. Där fanns också ett tryckeri där de tryckte tidningen Dagen där en man jobbade som denna historia handlar om.

En kväll satt han på en parkbänk i Stockholm och råkade somna. Väcktes av en polis som sa:

”Hur är det här då, varför sitter ni på bänken och sover”?

Yrvaket svarade mannen:

”Jo, se konstapeln, jag var så trött, för på natten jobbar jag på dagen och på dagen så jobbar jag på SJ”.

”Vad sa ni”?

Mannen upprepade sitt svar: "på natten jobbar jag på dagen och på dagen jobbar jag på SJ", vilket föranledde polismannen att säga:

”Kom med här, ni kan inte vara nykter, det är bäst att ni följer med till stationen och sover ruset av er”.

Mannen var nykter det var bara så att han hade två jobb. På dagarna arbetade han på SJ och cirka halva natten jobbade han på tidningen Dagen. Han hade bara satt sig på bänken för att vila lite men var så trött så att han somnade.