Idag finns det en del att fira.

Det är den Internationella kvinnodagen. Inte vet jag hur jag ska fira det. Jag såg att det skulle vara en del demonstrationer denna dag. Det är inte min grej så det avstår jag ifrån.

Men, jag kan öppna min champagneflaska, eller bubbelvattnet, som jag fick av min mysing, för att det är Siv som har namnsdag idag. Siv är mitt andra namn. Bäst att passa på och fira allt det som vi kan.

Jag vet inte varför mina föräldrar döpte mig till Siv.

Siv var i den nordiska mytologin, hustru till guden Tor och är bland annat äktenskapets gudinna. Jag har läst att det var någon som klippte av Siv hennes hår och Tor blev så arg så att han beordrade att det skulle tillverkas nytt hår till henne, i renaste guld. Mitt hår är inte av guld men jag kommer ihåg att då jag gick i skolan så var det några buspojkar som tog lockar av mitt hår, lindade det runt sina ringfingrar och ropade: "Jag är gift, jag är gift". Förstår fortfarande inte vad det var som var så roligt med detta.

Mina tre första år fick jag heta Siv. Mina föräldrar kom inte överens om mina namn. Mamma ville att jag skulle kallas för Wioleth, för hon hade haft en sjuksköterska med det namnet då hon var inlagd på Ö-viks lasarett. Den sjuksköterskan var så snäll och medmänsklig så mamma bestämde, att om hon fick en dotter till så skulle hon få heta just Wioleth. Pappa däremot tyckte att Wioleth, utläses Vajlet,  skulle vara så svårt för mina kamrater att lära sig, för det var ovanligt och ingen hette så. Han var rädd att jag skulle bli mobbad.

Kvinnodagen till ära. Min mamma vann.

Mer att fira. Ja, vem vet. I eftermiddag ska vi till några vänner och det blir säkert en trevlig middag och kväll.

¨Var så goda"! Jag har knutit upp snöret, så det är bara att öppna kartongen och ta en bit hjärtchoklad.

Ett tilltufsat hjärta som vi såg framför oss på vår morgonpromenad.

Två andra hjärtan som vi också såg på en promenad. Nej,  men visst, jag räknade fel, det är ju fyra hjärtan.