Bosse Lidén

3 april 2020 09:43

Den berättelsen var jättemysig. Tack för den.
Här har det stått i tidningen om det en gång. Då var jag ute på balkongen och klappade. Vilken insats de gör. Är rädd bara att de kommer "att gå på knäna" om de inte får mer hjälp på många plan.
Vem vet? Han kanske mår bra av "hål" i schemat. Jag tycker han ska skriva ditt namn, med rätt färg, på varje veckodag. Själv längtar jag till halv två när jag får hem min pusselbit i hela tio dagar.
Sköt om dig kramar från ett mycket blåsigt Gotland

wiolettan

3 april 2020 10:37

De gör ju ett otroligt jobb, dessa tappra sjuksköterskor, ja all personal på sjukhusen har det tufft. Hoppas att de orkar, att det inte blir för övermäktigt.
Lite annorlunda är det att vara "ihop" 24 timmar om dygnet, minus då mysingen går och handlar mat. Ibland blir han lite rastlös, och saknar kanske sitt aktiva liv, men jag tror att det går bra, i stort sett. Måste man, så måste man, eller hur?
Vem vet, han kanske läser bloggen och överraskar mig.
Men så härligt, ledig i så många dagar. Påsken är i antågande. Fint att ni får rå om varandra på heltid.
Detsamma till dig. Kram.

Primrose

3 april 2020 11:09

Vilken charmig berättelse ,-))
Vård och sjukpersonal gör ett fantastiskt jobb! Men det är inte klokt att de får jobba med dålig utrustning eller knappt någon.
Det var lite skillnad för Mysingen ,-)
Ni får ta hand om er!
STOR KRAM Primrose och fin uppmaning att klappa händer!

wiolettan

3 april 2020 11:42

Jag tycker om den.
Det finns så otroligt många duktiga människor som jobbar, kanske mer än de orkar, och det är viktigt att de får den hjälp och utrustning som de måste ha för att något skydda sig själva.
Joo, Mysingen har mycket att stå i annars, men han är så´n.
Tack och detsamma till dig Primrose. Kram.

Preciosa

3 april 2020 11:22

Hej Wiolettan!
Ja här klappas det hej vilt kl 20 och så musik på det. Rärr fint och då hör man samtidigt vad folk det är i kvarteret inomhus...man ser ju knappt en människa på gatan.
Ja rastlös, män är nog mer rastlösa, har mindre att göra hemma :)
Men man anpassar sig. Här har en motionscykel tagits fram och dammats av...få se om någon cyklar på den i dag med :)
Sol hela vecka ser det ut som...Ni har snöigt såg jag
men går väl bort fort och varmare blir det.
Ha det så bra! Kramar! P ♥♥

wiolettan

3 april 2020 11:48

Det är mycket utbrett detta på Facebook tydligen, jag har ju inte det så jag visste inte om det förrän jag såg lapparna som var uppsatta på stolpar och dylikt.
Då är det mycket liv på balkongerna hos dig. Vi ser inte heller så många som annars här hos oss. Folk går ut med sina hundar som vanligt, men annars är det lugnare än det brukar vara.
Mysingen har så många uppdrag som nu är på sparlåga.
Motionscykel, jättebra, det är bara att trampa om man orkar. Jag har också en, men den bara står där och ser anklagande ut.
Snön är kvar här ännu, men den försvinner snart.
Tack detsamma. Kram.

Ingrid

3 april 2020 11:28

Jag kollade min almenacka i morse och där är det också tomt, tomt, tomt! Man får försöka vara positiv och ta det som semester.
Ha en fin helg och var rädda om er båda två!
Kram, Ingrid

wiolettan

3 april 2020 11:51

Ja, du Ingrid, du brukar ju också ha en hel del på agendan. Allt är nu på sparlåga, tagit rast, eller paus, verkar det som om livet har gjort. I alla fall för oss som är 70 plus och följer de rekommendationer vi har fått.
Bra inställning där, semester har vi nu.
Tack detsamma till dig Ingrid. Kram.

Gunnel

3 april 2020 11:43

Vilken gullig berättelse! Mycket av det som var inplanerat har jag fått ändra på, men jag har inte haft några problem med att hitta nya sysselsättningar. Det viktigaste nu tycker jag är att man gör det man gillar, så tiden inte blir så lång. Som tur är finns det alltid massor som behöver göras hemomkring. Kram

wiolettan

3 april 2020 11:55

Jag tycker om den.
Det finns alltid saker att göra, om man orkar, och jag förstår att du med din kreativitet kan hitta på massor att ägna dig åt.
Så är det, mycket viktigt för välbefinnandet.
Alla med hus och trädgård har säkert mer än fullt upp dessa vårtider, där som våren har kommit. Längre upp i landet så är det fortfarande mycket med snö, har jag hört. Kram.

wiper

3 april 2020 12:47

Jag vill både klappa för dom och önskar att dom får högre lön. Även att dom tar in fler folk i vården och inte friställer för då blir det som det blivit nu. 22.000 permitterade dom och nu ser man konsekvenserna

Gulligt längst upp och när jag var barn så var det nästan obligatoriskt att gå i söndagsskola.

Mysingens att göra lista har verkligen förändrats och tunnats ur. Sånt är livet just nu.

Var rädda om er ni också och ha en bra fredag
kram från Malin

wiolettan

3 april 2020 21:01

Nu är det bestämt att de får högre lön och det känns fint och bra. Alla behövs i vården de som kan och jag hoppas den dubbla lönen på dessa avdelningar gör att fler vill jobba där.
Ja, det är en fin liten berättelse. Jag gick också i söndagsskolan som barn och jag är säker på att det var nyttigt och gav mig en grund att stå på.
Ja, visst ser den lite tom ut listan, men så blev det och inget att göra åt.
Var rädda om er också. Kram.

tant Hanneles bokparadis

3 april 2020 12:50

det var för längesedan jag gick i söndagsskolan, de gör två barnbarn, det tycker det är roligt, pyssel och sånt. Nu finns också pysselpåsar man kan låna till barnen som sitter i kyrkan och lyssnar, kanske begravning eller dop.

wiolettan

3 april 2020 21:02

Det finns så mycket nu som barnen får fixa och dona med och som dom tycker är roligt och det är bra.
Detta med pysselpåsar kände jag inte till, men en bra idé.

Anna-Lena

3 april 2020 13:50

Fin berättelse. Ja, almanackan den är tom. Ser så mycket fram emot att få fylla den igen. Ha en fin helg!

wiolettan

3 april 2020 21:04

Den är lite smågullig berättelsen.
Förstår att du även har en ändrad almanacka och att det kanske kommer att så förbli ett bra tag. Ingen som vet hur detta blir, men vi får se framåt och hoppas att få vara friska.
Tack detsamma till dig.

Ditte

3 april 2020 21:10

Vilken fin och tankeväckande berättelse. Tack! Jag hade inte hört den tidigare.
Här hemma är vi ganska många som går ut på balkongen klockan 20 och klappar för alla inom vården. Vet att man gör så på många ställen runt om i världen.Så viktigt att visa uppskattning mot dessa som kanske ska ta hand om just oss. Men visst hoppas vi förbli friska. Visst?
Vad gäller minskade sociala kontakter känner jag igen mig. En hel del. Men just nu, i dessa tider, känns det som en världslig fråga. Så mycket förändras. Jag var idag, för första gången i mitt liv på en begravning digitalt- En av mina bästa väninnors begravning . Och det var så fint att ändå kunna vara med trots att jag inte kunde vara med i kyrkan i Västerås. Det var så vackert och stämningsfullt.
Önskar dig nu en bra helg.
Varm kram

wiolettan

4 april 2020 08:56

Den är tankeväckande kan jag tycka.
Det är en fin gest att uppmärksamma de som tar hand om alla som blir sjuka och inte kan ta hand om sig själva. De gör ett otroligt jobb.
Visst, vi måste hålla oss friska så gott det går, vi gör vad vi kan och mer kan vi inte göra.
Jag håller mig mest inomhus, går ut på någon promenad de dagar som går. Men, mysingen han går fortfarande och handlar mat, men går tidiga mornar och är försiktig.
Vi skulle ha besökt några vänner men har fått ställa in och det är det enda rätta.
Ledsamt med din väninna. Digital begravning, tänk så mycket som kan ordnas digitalt nu för tiden. Jag förstår att det kändes fint att du ändå kunde vara med, fast på ett annat sätt.
Önskar dig detsamma. Tack och kram till dig.

Lena

3 april 2020 22:21

Var rädda om er 💗 Corona är ingen lek, inte för någon :(
Varm kram till er 💗

wiolettan

4 april 2020 08:59

Hej Lena! Vet inte vilken av alla mina bloggvänner som heter Lena du är, men fint att du tänker på oss.
Tack och var rädd om dig också. Kram tillbaka.

Anki

4 april 2020 07:20

Vilken härlig berättelse ... ny för mig.
Jag beundrar verkligen alla som arbetar inom vården - och de är värda all uppmuntran de kan få och högre lön!
Ha det gott och var rädda om er!
Kram

wiolettan

4 april 2020 09:01

Jag tycker också om den berättelsen, den säger en hel del i all sin enkelhet.
Håller med dig, inom vården gör de nu ett enormt arbete och jag är glad att de nu har höjt lönen för de som arbetar med intensivvårds patienter.
Tack och detsamma till dig och de dina. Kram.

Skogsälvan

4 april 2020 10:01

Vilken söt berättelse. Här är det hundarna som ständigt går i mina fotspår, fast idag ligger jag mest på soffan, har drabbats av något virus.
Kram och trevlig helg

wiolettan

4 april 2020 10:11

Hundar är ett fint sällskap och visar att de bryr sig, är beroende av oss, men vi behöver dom också många gånger.
Men, så jobbigt för dig att vara sjuk. Hoppas att du har någon som kan hjälpa dig om det behövs.
Krya på dig och var rädd om dig.
Trevlig helg.
Kram!

Augusta

4 april 2020 12:06

Tack för din kommentar i min blogg och din fina omtanke.
Jag har läst pá facebook att i bl.a Spanien appláderar man sjukhuspersonalen ocksá pá samma sätt. Sá fint!
Nu fár du och Mysingen mycket tid tillsammans att göra upp nya spännande planer som ni vill göra till sommaren. Sá vackert i naturen nu.
Kram till er báda

wiolettan

4 april 2020 16:38

Undrar hur du har det om jag inte "hör" något.
Det är fint att se empati hos människor, att det finns de som bryr sig om andra. De gör ett stort jobb dessa vårdanställda.
Ja, dagarna går och vi försöker att hålla oss för oss själva så mycket det bara går.
Resan Mysingen hade planerat kanske kan bli av senare i år, vem vet. Kram.

Bosse Lidén

5 april 2020 11:10

Hoppas han gör det. ;)
Det stämmer att livet går in i nya cirklar. Men vissa av dem kan bli bättre för många människor.
Önskar dig en fin söndag.
Kram

wiolettan

7 april 2020 09:40

Jodå, den som söker han finner.
Det känns lite, ska jag kanske säga, avslaget, eller på sparlåga. I alla fall är det sig inte likt och det känns inte som vanligt, livets vandring.
Tack Bosse. Kram.

Znogge

5 april 2020 17:45

Vilken fin berättelse!
Jag tror det är många som stryker friskt i sina kalendrar och det med all rätt. Visst känns det ovant och tråkigt men så får det vara en period.

Kram och god söndagskväll!

wiolettan

7 april 2020 09:42

Den är lite näpen på något sätt.
Ja, så blir det i dessa dagar, mycket får stå tillbaka och det är bara att acceptera.
Att inte veta hur länge, känns tuffast, tycker jag. Men vi tar en dag i taget. Kram och tack.