Nu har vi, Mysingen och jag, fått våra två vaccinationssprutor mot Covid-19. Det känns bra att det är gjort och det gick smärtfritt.

Vår första spruta fick vi på vårdcentralen för cirka en månad sedan och därför gick vi dit denna gång också. Tog god tid på oss eftersom jag har lite svårt att gå numera och vi var där 5 minuter före utsatt tid. Det tog 25 minuter för mig att gå dit.

Vi anmälde oss i kassan och fick till vår förvåning höra att ”vaccinationerna mot Covid-19 ges på Träffpunkten vid Landsvägen”. Musten gick ur mig. Skulle jag behöva vandra iväg en lika lång sträcka till?  Tydligen om jag ville ha en spruta.

Inget annat att göra. Vi skyndade oss dit, ja det var kanske för mycket sagt, men omsider kom vi fram och efter det var allt frid och fröjd.

Så välorganiserat allt var. Ung tjej mötte oss, visade var vi skulle sitta och vänta. Det stora rummet var avdelat med bås för provtagningar, separata sittplatser med Corona avstånd där de som hade fått sprutan och satt och väntade på att en kvart skulle gå, för att se att allt var OK och de som väntande på vaccin, för sig. Plus att det var separata in och utgångar. Jag blev imponerad. Vänlig och trevlig personal också.

Då vi var klara så gick vi hem och det var långt för mig. Då vi kom till porten så utbrast vi: ”Tänk nu är vi äntligen hemma och har fått andra sprutan”.

Glada och lättade tryckte vi på hissknappen. Ingen hiss kom. Mysingen gick upp, fem våningar, för att kolla, men det var fel på hissen. Alltså måste jag försöka att ta mig upp. Efter en halv trappa tog det stopp.

Det kom tillslut en hissmontör som sa att han skulle försöka få igång hissen och gick upp 5 trappor. Ingen hiss kom.

Jag tog mig hem, som ni förstår. Men, hur det gick för hissmontören och hissen vet vi inte. Dagen efter stod hissen fortfarande.

 Hittade ett armband med hjärtan, på trottoaren. Kanske någon har tappat det. Hoppas att de hittar det igen i så fall.

Den som går och väntar på svårigheter

får genomlida dem två gånger.