Tänk om det fanns mer pengar som kunde läggas på sjukvården. I alla fall så att det kan anställas mer personal som hinner och orkar med alla patienter. Både äldrevården och våra sjukhus behöver fler som kan engagera sig. Och, det kostar.

Då jag låg inne på Karolinskas intensivvårdsavdelning märkte jag att det många gånger var tufft för de som jobbade, att hinna med allt och alla. Jag personligen kan inte klaga, blev väl omhändertagen.

Jag låg, ensam på ett rum, uppkopplad, med hjärtkoll och allt, det var natt, då det kommer in en äldre man. Han går rakt fram till min säng och börjar att dra i den. Han kämpar väldigt men orkar tydligen inte flytta den som han ville.

”Vad gör du”? frågade jag.

”Jag måste flytta dig ifrån fönstret för havet kommer snart, det ska bli översvämmning och då kan du inte ligga här, då drunknar du”.

Då förstod jag att han var dement eller något så jag sa:

”Gå och leta rätt på någon sjuksköterska som kan hjälpa dig, för det verkar vara för tungt för en ensam person”.

Han muttrade något ohörbart, men, gick ut genom dörren. Vad kunde inte ha hänt honom om han hade virrat ut på gatan? Kunde tydligen inte ta vara på sig själv och ingen hade tid med honom.

Men ett vet jag. Mannen hade ett gott hjärta för sina medmänniskor. Varför skulle han annars tänkt på mig, mitt i all sin virrighet? Han försökte ju att rädda mitt liv.