Det är precis vad den gör och så länge jag får vara kvar i livet, känner jag tacksamhet.

Vi har en dam som vi träffar ofta vid våra morgonpromenader. Hon fyllde faktiskt 90 år på midsommardagen. I alla fall, den damen mötte vi även i morse och då hade vi min yngste bror ifrån Trehörningsjö med oss och jag presenterade dem för varandra och sa samtidigt: "för några dagar sedan fyllde denna ungdomliga dam 90 år".

"Jaa, tänk" sa hon, "jag vill ju inte bli så gammal". "Jaha, och alternativet" sa jag, "vill du hellre det"? Med den påföljd att vi  brast i skratt.

För visst är det så. Vi vill inte gärna bli gamla, men samtidigt vill vi leva. De alternativen finns och det är någon annan som bestämmer över det, som bra är. En högre makt som jag tror och litar på. Vi får alla vår beskärda del av både ont och gott, både hälsa och sjukdom och jag är glad att jag har det som jag har det, trots allt.

Denna devis är så talande. Det finns inte bara solsken i våra liv.

Detta såg vi i morse. Någon har plantsatt en fuxia i en trädstubbe, lagt i jord, planterat och satt en lapp hur blomman ska skötas. Gulligt, tycker jag. Den finns vid Råstasjöns ena ände.