Idag fyller min man, 73 år, så nu några dagar är vi lika gamla. Han är 11 månader yngre än mig.

Vi har bott ihop sedan 2006, förlovade oss, 2007 och gifte oss 2010.

Undrar om vi har ändrat oss mycket på den tiden? Som yngre märks det ju på ett annat sätt, man blir förhoppningsvis klokare och agerar många gånger bättre år från år. Men nu som pensionärer, är det bara utsidan som ändras?

Går det att lära gamla hundar att sitta?

Nja, jag tvivlar. Lite har vi anpassat oss efter varandra men våra gamla vanor, eller ovanor har vi svårt att bli av med, de sitter djupt rotade. Men den kärlek som finns mellan oss gör att vi överser och slätar över. Nu tog jag väl i men nästan så är det. Vi bråkar, rensar luften, pussas och kramas. Så är vi tillbaka på ruta ett.

Det som stör mig är att min man, som är mycket intelligent, lär sig nya saker hela tiden. Jag däremot, hos mig fastnar inget nytt. Vi "tävlar" mycket, tittar på nästan alla frågeprogram på TV, löser en hel mängd korsord varje vecka. Ska kanske inte säga att det "stör mig" men lite retligt är det. Tävlingsinstinkt, ni vet, den sitter rätt så djupt hos oss bägge.

Summan av det hela. Jag är så glad och tacksam att jag har min mysing.

Här är vi 2008.

Här 2009.

2010.

Denna bild är ifrån 2012.

Önskar er alla en god dag. Jag tittar in till er senare, har lite fullt upp på förmiddagen.