Typiskt, väldigt typiskt, det är inte första gången och jag blir rätt så frustrerad. Ibland skulle jag önska att jag inte var en sådan extrem tävlingsmänniska. Då skulle jag ju inte blivit så ställd då jag inte kan komma ut, nu då min favorittävlingsledare har satt upp ännu en tävling på sin blogg.  Bosse Lidén, med sina speciella och roliga uppdrag.

Men jag har några dagar på mig och jag hoppas att förmaksflimret håller sig lugnt nu.

Kunde inte heller gå till SPF där vi i dag hade uppstart på vår lilla sångkör. Men skam den som ger sig, det kommer förhoppningsvis flera dagar.

”Ja, men du är i alla fall 74 år”. ”Vaddå i alla fall”?  "Jag är ju densamme inuti och orkar ta i, orkar ta bort julprydnader, orkar gå ut och göra snöänglar och jaga fåglar, orkar gå och sjunga, orkar vara trevlig mot min man”.  Nej, jag gör ju inte det. Det är bara att erkänna, fast det är ju det som jag har så svårt för. Att acceptera min situation.

Tänkvärt ifrån min optimistlåda.