Direktlänk till inlägg 4 januari 2019

Minnen som berör.

Av wiolettan - 4 januari 2019 08:51

Vaknade i morse med en känsla av lessenhet och apati, om jag ska hårddra det. Men, jag hade sovit dåligt inatt och det kanske var därför som denna slöhet - och bedrövelsekänsla infann sig.

Nu har jag fått frukost och en ny dag håller på att randas.

Denna dag som är punktskriftens dag, till minne av punktskriftens uppfinnare Louis Braille. En fransman som föddes 1809. Både på franska och engelska heter punktskriften braille. Vi kallar det ofta för blindskrift. En oerhörd fin uppfinning som jag har kommit i kontakt med många, många gånger.

Vi har en ung man i vår kyrka som är helt blind och han brukar läsa ur Bibeln för oss på just blindskrift. Snabb i fingrarna och läser utan att staka sig. Han har varit med i samma fredagssamling som jag och då fick jag se närmare vilken oerhörd nytta han har av att kunna blindskrift.

Jag kom även i kontakt med barn och ungdomar då jag bodde inneboende i en familj i Sollentuna i början av 60-talet, som var blinda. Det var oerhört lärorikt och jag fick en helt ny förståelse och kände en enorm tacksamhet för att just jag, kunde se och hur svårt det måste vara att leva i ständigt mörker.

Dessa ungdomar var, trots sitt handikapp, glada och hade en enorm livslust och glädje i de små sakerna. De var enormt tacksamma om jag kunde gå ut och gå med dom. Något som vi andra tar för självklarheter är för dom något helt annat. I en ny och främmande miljö är det inte så lätt att bara promenera ut, då man inte ser. Vi gick många och långa promenader, jag och dessa ibland upptill 6 ungdomar. Jag lärde mig en massa. Tror att det är därifrån jag har förmågan att "se omkring mig", vad som händer och sker. Vara uppmärksam och vaksam. Jag var ju då tvungen att hålla koll på dessa 6, var de gick, hur det såg ut omkring och helst även förklara vilka färger och nyanser det fanns i naturen och omgivningarna. Alla ljud som var ovanliga skulle jag tala om vad det var.

Vi spelade och sjöng mycket också. De flesta av dom var otroligt musikaliska och familjen som jag hyrde av hade ett fint piano som vi flitigt använde. De ville också att jag skulle läsa för dom och klart att jag gjorde det.

Jag var då omkring 22 år, nyinflyttad, jobbade i Stockholm, heltid och hjälpte dessa barn och unga på helgerna, då familjen som jag hyrde av, "tog hem dem", för att de skulle få vara i en hemmiljö ibland, istället för blindskolan i Tomteboda. Barnen kom ifrån olika delar av Sverige. En flicka, Ingegärd Andersson, kom ifrån Dalarna. Så jag beundrade henne. Hon var äldst. lika ung som jag, hade blivit blind vid en skridskoolycka då hon hade slagit i huvudet i isen, vid 10-års ålder. Därefter ville hennes pappa inte veta av henne så hon fick bo på Tomteboda.

Vi hade kontakt i många år, även efter det att jag hade flyttat till Sundbyberg och gift mig. Hon jobbade då på Söder och tog sig fram mycket bra. Jag läste in böcker till henne på band, i timmar. På den tiden fanns det inte talböcker på samma sätt som det gör nu.

Oj, så klockan går, plikten kallar. "Ses" senare och ha en finfin dag.

En annorlunda julgran som står på torget vid Landsvägen.

Allmänt

Dela

Gunnel

4 januari 2019 10:04

Det måste ha varit lärorikt att så nära inpå få känna hur ett annorlunda liv kan vara. Vi som inte har något större handikapp kan verkligen känna oss privilegierade, och borde många gånger vara mycket mer tacksamma över det. Kram

http://sigrid-gunnelsblogg-blogspot.com

wiolettan

4 januari 2019 10:29

Det var nyttigt och lärdomen sitter i fortfarande i mångt och mycket. En tjej var bara c:a 10 år men var sprallig, lekfull och glad som vilket barn som helst, och mycket modig.
Du har så rätt Gunnel, men ibland blir vi egoistiska och känner inte att vi borde vara tacksamma. Kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Znogge

4 januari 2019 10:48

En nyttig lärdom och erfarenhet men också en förmån att få en förståelse för hur det kan vara att inte kunna se. I dag finns det tack och lov många hjälpmedel men ersätta synen kan de aldrig göra. I min arbetshåla bor en blind kvinna som har en ledarhund. Det är imponerande att se med vilken spänst och säkerhet hon rör sig ute i samhället med sin fantastiska fyrbenta vän.

Hoppas dagen känns lite ljusare nu.

Kram

http://znogge.wordpress.com

wiolettan

4 januari 2019 10:52

Det var nyttigt, det kan jag lova. Som du skriver, det finns andra hjälpmedel idag och de blinda har det lite lättare på många sätt. T.ex har de färdtjänst så det är sällan som jag nu för tiden ser någon blind person i kollektiv trafiken.
Ledarhundar måste vara guld värda.
Tack znogge, det har ljusnat en aning.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

geddfish

4 januari 2019 12:57

Jag har lyssnat på radion nu på förmiddagen och de har intervjuat en blind kvinna just om punktskriften. Hon var så sprudlande glad över att denna dagen blivit internationell och hon har så otroligt stor nytta av skriften sen många många år.
Jag är så tacksam för den syn som jag har, är ju inte helt ok.
Varm kram och här är dagen ljus och vacker!

http://gerd-geddfish.blogspot.se

wiolettan

4 januari 2019 13:54

Förstår att det är många som är glada och tacksamma över punktskriften och fått ett lite lättare liv. Man kan ju bara tänka sig hur det var innan.
Mina två äldsta systrar blev båda blinda på ett öga och starkt nedsatt syn på det andra. Vet att jag borde gå och kolla, för det är ärftligt.
Här har det varit regn så nu har snön snart regnat bort.
Kram till dig.

Hanneles bokparadis

4 januari 2019 13:11

jag delade rum ett par år på jobbet med en man som var blind från födseln, han studerade till civilingenjör, hade böcker med blindskrift under studietiden, men nu har man ju ett speciellt tangentbord med taggar, mycket har blivit enklare (såg på spårvagnen en döv prata med tecken i dessa nya telefoner, toppen!.

http://hannelesbibliotek.blogspot.se

wiolettan

4 januari 2019 13:58

Då har du också på nära håll sett hur detta med blindskrift underlättar. Det nya som har kommit har jag dålig koll på, men kan tänka mig att det är suveränt.
Är så glad över att tekniken går framåt inom så många områden.

Ditte

4 januari 2019 18:19

Så fina och rörande minnen. Och tänk vilken glädje ni haft av varandra. Att både ge och få är fint- Jag har i olika skolsammanhang arbetat med elever med stora synskador och det har varit så fint att hitta möjligheter för dem att lyckas i sitt skolarbete. Blindskrift hjälper ju så mycket och när jag jobbade så hade det kommit datorer med speciella tangenter och även med talsyntes. Så bra med tekniken som här nu kommit en bra bit på väg.
Tack för att du delade med dig-
Varm kram

http://dittemitti.se

wiolettan

4 januari 2019 18:32

Dessa barn och ungdomar glömmer jag inte. Den glädje som de gav mig som tack för att jag ställde upp, den var rörande. De kanske inte hade det så lätt alla gånger, missförstådda som en del blev, men de var glada i livet.
Det har kommit mycket som hjälp till synskadade efter detta, som var i början av 1960.
Varm kram till dig Ditte.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

wiper

5 januari 2019 12:03

Jag sover också dåligt just nu så jag vet hur du känner dig. Ja du man tar mycket för givet och när man ser hur andra har det som inte ser eller har nåt annat handikapp så blir man så tacksam.

Vad intressant att få ta del av dina minnen som du berättar om så fint. Det var ett jättefint upplyst träd. Det fungerar ju bra som julgran också

Ha nu en fin helg
Kram från
Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

wiolettan

5 januari 2019 16:35

Hoppas att din sömn blir bättre, så jobbigt annars.
Ibland är det inte förrän man möter personer med handikapp som man inser vad rikt lottad man är.
Det lysande trädet sätter de upp vid advent och sedan får det stå kvar in i januari någon gång.
Önskar dig också en trevlig helg Malin. Kram.

Anki

5 januari 2019 12:33

Så fint du skriver och beskriver! Fina minnen som man blir varm i hjärtat av!
Hoppas du mår lite bättre idag!
Kram

http://https://ankisbildblogg.wordpress.com

wiolettan

5 januari 2019 16:38

Tack! Dessa barn och ungdomar satte djupa spår i mig, glömmer dom inte. De finns i mitt hjärta som ljusa minnen.
Jo, tack Anki, lite bättre kanske. Kram.

Preciosa

5 januari 2019 14:00

Hej Wiolettan!
Ja att vakna upp och känna så där är vardag för mig numera :( Ingen tröst för dig men ensam är du inte.
Vilket vackert träd där på torget!
Vad fantastisk du var som hjälpte dessa ungdomar! Vet ju att dom utvecklar andra sinnen enormt (hade en arbetskamrat som var blind)och hon sa att det varit värre om hon varit döv...
Läsa in böcker också! Otroligt jobbigt!
Kram och ha en bra dag!! P ♥♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

wioletan

5 januari 2019 16:44

Hej Preciosa!
Så tråkigt och jobbigt det måsta vara för dig att alltid känna sig så. Jag har ju egentligen ingen orsak, kan tyckas, men jag vet ju vad du måste bära på varje dag.
Ja, julträdet på torget lyser verkligen upp, mest då det är mörkt ute.
Det var en förmån att få hjälpa dessa ungdomar och de var så tacksamma och som du skriver, de utvecklade andra sinnen mycket mer.
Ja, läsa in böckerna tog ju lite tid och ork, men Ingegärd var så tacksam att hon kunde, på det sättet, få "läsa" böcker.
Önskar dig också en finfin lördagskväll. Kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Bosse Lidén

6 januari 2019 11:02

Vilket vackert blogginlägg du bjuder på. Väldigt mysigt och lärorikt att läsa det.
Söndagskram Bosse

http://bosseliden.wordpress.com

wiolettan

9 januari 2019 10:06

Tack snälla Bosse. Det var en annorlunda tid för mig och som du skriver, lärorik. Jag fick större förståelse och empati för andra människor och stor tacksamhet att jag kunde se och höra.
Kram tillbaka.

gun

6 januari 2019 18:29

Blindskrift har jag inte kommit i kontakt med men däremot teckenspråk (kan stödteckna). Tycker det är intressant och kul.
Vilka fina minnen du har och visst är det lärorikt.
Kram gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

wiolettan

9 januari 2019 10:08

Det är ju bra att kunna stödteckna. Då förstår jag att du kan få vara till hjälp och stöd, om det behövs. Det är roligt att kunna lära sig ett annat "språk".
Kram Gun.

Nytt och annorlunda.

Kommentarer (48)

Av wiolettan - 3 juli 2023 21:19

Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version. Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

Värme och Värmland.

Kommentarer (20)

Av wiolettan - 22 juni 2023 16:43

Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

Resan fortsatte.

Kommentarer (16)

Av wiolettan - 13 juni 2023 08:41

Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar. Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

"Ack, Värmeland, du sköna.

Kommentarer (16)

Av wiolettan - 9 juni 2023 08:33

Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det. Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

Ett arbetsliv i sammandrag.

Kommentarer (14)

Av wiolettan - 30 maj 2023 16:16

Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar. ...

Visa fler inlägg

Presentation

Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Visa presentation