Direktlänk till inlägg 4 januari 2020

Övertalningsförmåga, en gåva ibland.

Av wiolettan - 4 januari 2020 09:26


Jag skrev i förra inlägget, om att vi lyssnade på program ett på radion vid nyårsnattens övergång till nyårsdag och fick njuta av vackra klockklanger ifrån Svenska Kyrkans alla domkyrkor i hela landet. Då jag berättade det för min 92 årige bror sa han, att han som ung hade sjungit i domkyrkan i Härnösand.


Min bror gick kanske i sexan, han kommer inte riktigt ihåg, då hans elever ifrån skolan han gick i skulle få åka ner till Härnösand och sjunga i domkyrkan. Det var cirka 17 mil att åka så det var ju spännande att få åka iväg så långt, lite ovanligt för många barn på den tiden. Det var i  mitten av 1930-talet, eller i slutet.


Det kostade pengar att åka och för att få råd så anordnade skolan en pjäs i Folkets Hus, som barnen skulle framföra.  Den handlade om en kärlekshistoria och min bror skulle ha en av huvudrollerna och spela hjälten,  Lillklas som räddade en utsatt flicka.


Då min bror kom hem och glädjestrålande berättade för våra föräldrar vilket fint uppdrag han hade fått, på grund av att han var så duktig på att sjunga, och att han skulle spela denna pjäs i Folkets Hus, så sa våra föräldrar nej. Min äldsta syster som var ett år äldre än min bror hade också blivit utvald att få åka med och sjunga. Inget hjälpte, det var nej och det fick mina syskon meddela lärarinnan och överläraren dagen efter.


Det var ju inte att sjunga i domkyrkan som våra föräldrar hade något emot, utan det var att vara med och uppföra en pjäs i Folkets Hus.


Nu blev det kris i lärarkollegiet. Hur skulle de lösa detta? De hade ingen som de tyckte kunde sjunga så bra och spela huvudrollen, som min bror.


Men se de gav sig inte. Lärarinnan fick ta sin cykel, cykla hem till oss för att övertala våra föräldrar. Jag vet inte hur samtalet gick men lärarinnan avgick med seger. Mina två äldsta syskon fick göra sitt livs första stora resa och även uppträda för en stor förväntansfull publik, för första gången.



   

Härnösands domkyrka. En bild som jag tog i september 2017.



 

Här är min, då 90-årige bror, i den kyrkan där han sjöng någon gång på 1930-talet.



   

Detta är en bild av orgeln, så vacker.


Jag tycker att det var så roligt att mina föräldrar tog sitt förnuft till fånga, för min brors skull, i första hand. Det måste ha varit en fin och stor händelse i hans barndom, eftersom han har ett sådant tydligt minne av det.



Det är mycket nedslående att leva i en

tid, där det är lättare att spränga

en atom, än en fördom.



 
 
Kicki

Kicki

4 januari 2020 10:20

Det är så sant det du skriver, underbart att han fick uppleva det, ett fint minne att ta med sej.
Varför ska det vara så svårt för människor att visa omtanke förståelse, etc etc.
Tur att ändå många av oss har hjärtat på rätt plats.
Stor kram och god fortsättning.

http://kicki-olsson-58.bloggo.nu

wiolettan

4 januari 2020 10:47

Jag tror att det betydde en hel del för mina syskon och för min bror då mest, som hade en sådan viktig roll.
Det kan man undra många gånger och vi får inga svar, för det mesta.
Det är viktigt med hjärtat, håller med dig.
Tack detsamma. Kram.

 
Ingrid

Ingrid

4 januari 2020 10:28

Vilken tur att lärarinnan lyckades övertala era föräldrar, så att din bror fick vara med och sjunga i kyrkan.
Hoppas att du får en fin trettonhelg!
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

wiolettan

4 januari 2020 10:49

Det var mycket bra. Det var ju i alla fall drygt sex kilometer hem till oss ifrån samhället, så jag kan tänka mig att det tog på lite att behöva göra detta utanför skoltid.
Tack detsamma till dig Ingrid. Kram!

 
Znogge

Znogge

4 januari 2020 10:31

Vilken tur att din bror hade en envis lärarinna som inte gav sig utan lyckades övertala era föräldrar. Det hade varit synd om deras beslut hade hindrat din bror för denna upplevelse.

Kram och ha en fin lördag!

http://znogge.wordpress.com

wiolettan

4 januari 2020 10:53

Jag skulle gärna vilja ha hört det samtalet, för att höra hur argumenten växlades.
Min bror fick inte heller höra på. Men, huvudsaken att han fick sjunga och agera på scen.
Detsamma. Kram!

 
Anna-Lena

Anna-Lena

4 januari 2020 12:59

Vilken intressant historia, med lyckligt slut. Visar tidsandan. Så mycket som var syndigt.Tur att barn slipper uppleva pådyvlad skuldkändla idag. Jag tror iallafall att de flesta barn som tillhör "nirmalt" kristna familjer slipper. Men..
när jag tänker vidare..det finns fortfarande kristna sekter och andra religioners fundamentalism, som definitivt inte gagnar barnen.

http://femfemman.blogspot.com

wiolettan

4 januari 2020 15:37

Det var skönt att det löste sig till sist och mina syskon fick åka till domkyrkan och sjunga.
Det var mycket som var annorlunda förr, både på gott och ont.
Det är ju så att det får inte gå till överdrift.
Nu gjorde mina föräldrar detta i all välmening och trodde väl att de handlade rätt, men lärarinnan kunde förmå dom att komma på bättre tankar. Att det inte kunde "skada" barnen.
Sekter finns det många av som jag inte förstår mig på.
Allting som skadar barn tror jag är av ondo och det ska inte vara så.
Jag tror på en Gud som vill att vi ska må bra och därmed också kunna glädja andra.

 
Lena i Wales

Lena i Wales

4 januari 2020 14:37

En historia som berör djupt.
Tack för att du delar med dig och kanske därmed kan hjälpa andra.
Vilken tur att era föräldrar kunde tänka om. Svårt att förstå deras reaktion, fast det var en annan tid och andra åsikter. Så långt från min tid och min barndom.
Önskar dej et trevlig helg!

http://leniawales.wordpress.com

wiolettan

4 januari 2020 15:41

Tack Lena! Ja, det var andra tider på 1930-talet på både gott och ont. Mina föräldrar ville väl och försökte så gott de kunde och som de kanske hade blivit lärda.
Visst, en eloge till dom att de kunde ändra sig och komma på bättre tankar.
Hoppas att du också får en trevlig helg.

 
Hanneles bokparadis

Hanneles bokparadis

4 januari 2020 16:49

vilka trista föräldrar, duktigt av lärarinnan, roligt för brodern

http://hannelesbibliotek.blogspot.com

wiolettan

5 januari 2020 11:30

Nu var inte mina föräldrar trista, det vill jag inte att någon ska tro.

 
Primrose

Primrose

4 januari 2020 22:59

Bra ord i slutet som vanligt ,-)
Rörande bild på din bror o i den kyrkan med härligt minne.
Tur att dina föräldrar ändrade sig! Det skulle varit sorgligt annars. Vilken resa och vilken bra ide` med teaterföreställning!
Bra lärare!
Ha det jättefint KRAM från mig Primrose ,-)

http://enrosafluga.blogspot.com

wiolettan

5 januari 2020 11:33

Lite tankeväckande.
Ja, jag tror att han kände det lite speciellt att efter alla dessa år, över 80 år i alla fall, återkomma till kyrkan.
Ja, det var bra att de ändrade sig, de var inte omöjliga alls, fick väl en bra orsak som de kunde köpa.
Bussresan kostade pengar så det var därför de måste göra detta uppträdande.
Detsamma Primrose. Kram.

 
Gunnel

Gunnel

5 januari 2020 11:25

Så bra att lärarinnan inte gav sig. Ett sådant minne är guld värt att ha. God fortsättning på det nya året.

http://sigrid-gnnelsblogg-blogspot.com

wiolettan

5 januari 2020 11:35

Det var toppen att hon gjorde den cykelturen hem till oss. Jag tror att de inte hade någon så bra sångare som min bror, så hon blev tvungen.
God fortsättning till dig Gunnel.

 
Preciosa

Preciosa

5 januari 2020 11:45

Hej Wiolettan!
Tur att det blev ändring för dina syskon! Varför var det fel att spela en pjäs i Folkets hus? Vacker kyrka och tänk att få leva så länge som din bror! Då har man många minnen! Ja om man mår bra.
Kram P ♥♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

wiolettan

5 januari 2020 19:20

Hej Preciosa! Ja, mina syskon tyckte att det var en upplevelse, utöver det vanliga och det kan jag förstå.
Mina föräldrar tillhörde en kristen församling, ingen sekt, men de trodde att de gjorde rätt då de skyddade sina barn ifrån de så kallade "världsliga" nöjena. Rätt eller fel, de ville väl och alla vi syskon växte upp till omtänksamma och hederliga vuxna, så vi kan inte klaga.
Ja, jag är så glad så länge han får vara frisk, han hör dåligt och går illa men annars, äter inga mediciner och är klar i huvudet. Fyller 93 i juni. Kram.

 
geddfish

geddfish

5 januari 2020 11:46

Vilken tur att lärarinnan lyckades övertala era föräldrar! De handlade säkert i god tro, men härligt att din bror kom med på detta!

Nu var inte mina föräldrar med i någon sekt, men de var religiösa. Och det var syndigt att gå på bio, teater, spela kort mm. I all välmening så var det så.
Varm kram!

http://gerd-geddfish.blogspot.se

wiolettan

5 januari 2020 19:24

Det var bra att hon sa de rätta orden så mina föräldrar ändrade sig. Ja, de trodde att de gjorde rätt, de skulle aldrig medvetet göra något som skadade oss.
Som mina föräldrar då. Det var den tidsandan då och mycket har ju förändrats nu. Kram.

 
Göran

Göran

5 januari 2020 23:34

Undrar just vad dina föräldrar hade tyckt om regnbågsmattan där som härom året fick en kvinnlig SD-politiker att ifrågasätta vad HBTQ-frågan har i kyrkan att göra. Själv gillar jag vad Mark Levengood sa om domkyrkan i Härnösand: "Sveriges minsta domkyrka har det största hjärtat"
Ett hedrande uttalande tycker jag!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

wiolettan

7 januari 2020 10:45

Jag tror att mina föräldrar skulle tycka att allt det som har med våra medmänniskor och medmänsklighet att göra, har sin plats i kyrkan.
Aha, det har jag inte tänkt på, men det är ju så att Härnösand har Sveriges minsta domkyrka,
Ja, det har du rätt i. Mark verkar ha ett hjärta av guld.

 
Augusta

Augusta

6 januari 2020 00:07

Om inte dina föräldrar ändrat sig skulle det varit en smärta för din bror resten av livet. En tagg i hjärtat. Nu blev det ett fint minne i hans liv som han minns :D
Önskar dig och mysingen trevliga dagar :D

http://nouw.com/gulahuset

wiolettan

7 januari 2020 10:47

Det är möjligt att det skulle ha tärt, men å andra sidan så på den tiden så tog man nog mera sina föräldrars ord som lag och ifrågasatte inte så mycket, i alla fall som barn.
Min bror tycker om att påminna sig om den händelsen, en ljusglimt i tillvaron.
Tack detsamma till Augusta.

 
Klara Ovidia

Klara Ovidia

6 januari 2020 09:46

En riktigt fin solskenshistoria du berättar för oss! Så bra att dina föräldrar lät sig övertalas så din bror fick med sig dessa upplevelser i livet, förstår så stort for honom!Fin bild på honom i kyrkan där han får återse sin "scen". Det ligger mycket "den tidens anda" i berättelsen, om synd och skam, jag så gott det är förändrat en del.
Kram och god fortsättning på 2020!

http://https://www.klaraovida.com

wiolettan

7 januari 2020 10:51

Ja, tydligen var de inte omedgörliga alls, utan ändrade sig då de fick argument som de tyckte var riktiga.
Min bror tyckte nog att det var trevligt att efter så många år besöka denna kyrka igen. Ifrån 1930-talet till 2017,. det är en lång tid och minnet finns som en ljusglimt i hans hjärta.
Jo, det har förändrats en hel del och mycket till det bättre, men inte allt om du frågar mig.
Tack och detsamma till dig. Kram.

 
Biggeros

Biggeros

6 januari 2020 10:38

Ibland hjälper det att ha övertalningsförmåga och även i detta fall.
Så härligt att få ta del av dessa historier. Såkklart betydde detta mycket för din bror att han fick åka och få göra sin röst hörd.
God fortsättning på året 😍

http://Biggeros.blogg.se

wiolettan

7 januari 2020 10:54

Jag undrar så vad som gjorde att de ändrade sig. Lärarinnan måste ha sagt något mycket bra, som fick mina föräldrar att ta sitt förnuft tillfånga
Han var blyg, men var duktig att sjunga, så jag kan väl tänka mig att det var besvärligt för lärarna att försöka hitta någon annan.
Tack och detsamma till dig.

 
wiper

wiper

7 januari 2020 09:06

Vilken härlig berättelse om din bror och så kul att få se honom där i kyrkan så många år senare. Vilken bra lärarinna som kunde övertala föräldrarna.

Ha en fin tisdag
kram från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

wiolettan

7 januari 2020 10:58

Tiderna förändras och vi med dem och det är kanske bra. I ett liknande läge i dag så skulle detta inte ha kommit upp som något problem.
Jag har hört att den lärarinnan var mycket uppskattad på sin tid och hon jobbade många år i Trehörningsjö skola.
Tack Malin, detsamma till dig. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av wiolettan - 3 juli 2023 21:19

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

Av wiolettan - 22 juni 2023 16:43

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

Av wiolettan - 13 juni 2023 08:41

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

Av wiolettan - 9 juni 2023 08:33

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

Av wiolettan - 30 maj 2023 16:16

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...

Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards