...corona viruset nu och det är helt förståeligt. Det kan ju drabba oss var och en och på något sätt har det kanske redan gjort det.

Som i går skulle jag egentligen ha åkt iväg för att ta några prover för att efter en vecka besöka min doktor för uppföljning. Men, han ringde och tyckte att det skulle vi skjuta på om jag inte kände mig speciellt dålig. Han tyckte att risken för mig att åka buss och tunnelbana och kanske bli smittad, var hög. ”Med din aktningsvärda ålder”, som han uttryckte sig så skulle jag helst vara hemma och försöka att beblanda mig med andra människor så lite som möjligt, för att undvika smittan. Åldern plus mina fel på hjärtat var orsaken.

Så, ja, jag är hemma. Mysingen och jag går ut före frukost, rätt så tomt på gatorna, håller mig på behörigt avstånd om jag möter någon. Mysingen handlar det vi behöver och jag hoppas att han är försiktig, både för hans och min skull.

Alla hans åtaganden är det paus på. Inga möten eller träffar. Varken på SPF, Par Bricole eller Odd Fellows. Vår sånggrupp har ställts in också. I måndags ringde vi runt till alla som är med i den och sa att vi skulle hålla uppe i alla fall till i början av april.

Från början av veckan ringde jag till min äldsta bror i Farsta och frågade om vi skulle handla mat åt honom så att han slapp gå ut. Men han sa att han hade mat hemma. Men, igår morse ringde jag honom igen och frågade om han behövde något. Mysingen och jag skulle bila till Skogskyrkogården söder om stan och tänkte att vi då kunde köpa något som han saknade.

”Tack, men jag klarar mig”, sa min bror. ”Jag har satt in pengar på kontot i min affär och så går jag in på datorn och beställer mat om jag behöver och dom kommer hit med den”. Det är inte så illa ordnat av min bror. Han fyller i alla fall 93 år i sommar.

”För”, sa min bror, ”jag gör som myndigheterna säger.  Gamlingarna ska inte gå ut, utan sitta på balkongen, så jag sitter på balkongen”.

 Ett Bibelord ifrån Johannesevangeliet Kap. 1 vers 5, är uppsatt på Sturegatan på en postlåda.

 Nu ska vi strax ner till tvättstugan igen. Men, där får vi också vara själva.

Tala inte illa om nyfikenheten.

Utan den skulle inga forskare

och uppfinnare komma någonstans.