Det har gått ett bra tag sedan jag senast var här inne och skrev.

Mycket har hänt.

Vi har varit på begravning i Ångermanland efter min äldsta syster. Hennes svägerska begravdes några dagar innan och min  ”sista” faster i slutet på maj, 94 år gammal. Min pappa hade 10 syskon och nu är det bara en halvbror kvar i livet. Han är 95 år, min pappa blev 94.

Det låter som om alla i min släkt har blivit gamla, men det är på min pappas sida. Min mamma hade 9 syskon och några dog rätt så unga. Morbror Gösta var bara 48 år.

Men för oss andra så går livet vidare och det får vi vara tacksamma och glada över. Det finns så mycket att glädjas över.

Vädret t.ex kanske du tänker. Ja, visst, det är bra väder för de som tycker om värme och sol, det gläder mig, att ni får må bra. Jag har, som ni vet, gärna lite vintrigt, eller i alla fall svalare.

Nej, det var barnen jag tänkte på, de som ska ta över efter oss. Tänk så roliga de kan vara ibland.

Min ena systers barnbarn frågade sin mamma.

”Vad är klockan”?

”Den är halv”.

”Vaddå halv, halv potatis eller”?

Eller lille Oskar som pallar äpplen i grannens trädgård och ägaren ser honom.

”Du kunde väl ha frågat först, så hade du gärna fått. Vad tror du din pappa säger när han får veta detta? Han vill inte att du ska stjäla. Kom ihåg hädanefter att Gud alltid ser dig”.

”Ja, det vet jag, men han skvallrar inte”.

Här en bild av mitt barndomshem där vi har varit och hälsat på min bror och träffat mina andra syskon, bl.a