Är du en som väntar, eller väntas du på? Blev det begripligt? Det sägs att männen alltid får vänta på sina damer och inte tvärtom. Ska bara och ska bara, är ord som de får höra och fortsätta att vänta.
Att ha bestämt tid med någon och sedan får vänta är något som jag nästan inte klarar av. Jag kan inte koppla av utan känner att det snör ihop sig i magen eller hjärtat. Än om det bara är några minuter så hetsar jag upp mig. Det är lite obegripligt eftersom jag annars räknas till en rätt lugn person. Nej, det var nog en överdrift. Ser lugn ut utanpå men har mer eller mindre stressat mig igenom livet.
Min första make, som avled 2004, fick tidigt lära sig att jag väntar inte. Vi hade bestämt träff utanför mitt jobb, det var på den tiden vi bara hade sällskap. Då jag hade väntat i c:a 10 minuter och han inte kom, så gick jag. Kommer inte ihåg att jag efter det fick vänta på honom.
Likadant med min nuvarande make. Då han inte kom den tid vi hade bestämt åkte jag iväg själv, det var i början av vår bekantskap. Jag kan tala om att det glömmer han aldrig. "Kunde jag inte begripa att han inte har makt över alla köer som finns på Stockholms gator"? Han skulle hämta mig med bilen.
Vi lär oss att vänta redan som små,
jag undrar vad väntar vi på?
Vi vill inte bli gamla men väntar ändå,
på kommande dagar och på att tiden ska gå.
Vi väntar på jul, vi väntar på påsk.
Vi väntar i kön, vi väntar vid kiosk.
Vi väntar på morgon, vi väntar på natt.
Vi väntar på vinsten, vi väntar på skatt.
Vi väntar på gäster som kommer och går.
Vi väntar på sommar, vi väntar på vår.
Tänk all denna tid som går åt till att vänta.
Den borde stå inne på bank och ge ränta.
Nu ska vi strax åka iväg och handla, på "gubbdagis", Claes Olsson.
Hoppas att jag inte behöver vänta allför länge.
Geddfish
29 januari 2015 09:50
Vilket härligt inlägg!
Mycket jag både tänkt på och inte.
Min pappa fick alltid vänta på mamma, men så var det hon som fick fixa allt, han satte sig bara i bilen och väntade.
Jag är nog som du, jag är punktlig och nästa lite "före" utsatt klockslag, min väninna är ALLTID försenad, även om utan skäl, så skapar hon ett.
Tur vi är olika, haha, annars skulle det bli tråkigt!
Glada kramar, Gerd
http://gerd-geddfish.blogspot.com
znogge
29 januari 2015 09:52
Jag är uppfostrad med att man kommer i tid och det gör jag i princip alltid. Tycker det är nonchalant att låta andra människor vänta. I dagens läge med mobiltelefoner är det dessutom lätt att höra av sig om man fastnat i en bilkö eller något annat. För allt rår vi trots allt inte över ;-)
Kram
http://znogge.wordpress.com
Musikanta
29 januari 2015 11:53
Jag är uppvuxen med att inte vara punktlig utan att alltid komma fem minuter TIDIGARE än utsatt tid. Min mamma brukade ringa och undra om vi hade råkat ut för någon olycka om vi (när jag hade småbarn) var fem minuter sena.
Jag tycker nog att man kan vänta på någon, men denna ska i så fall ringa och meddela att hen blir försenad. Men din man hade kanske inte möjlighet i bilkön. Det måste man också alltid räkna med i Stockholm och ta god tid på sig.
Kram
http://Musikanta.blogspot.se
Ruth i Virginia
29 januari 2015 12:43
Kommer ihåg i Sverige, om man blev hembjuden på middag,
var det ett måste att komma på pricken, för man satte sej till bords direkt.
Här, däremot, är det alltid en halvtimme då gäster trillar in.
"Kom kl 7. Vi räknar med att äta vid halv 8-tiden."
Jag försöker alltid hålla tider och har också ibland gått
från mötesplatsen, efter en viss tid.
Ruth i Virginia
29 januari 2015 12:45
Glömde att säja att versen om att vänta är precis på pricken.
Piedra
29 januari 2015 16:12
Fantastiskt bra vers! Jag är den som väntar. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag är till och med den som kommer före utsatt tid av rädsla för att komma så pass sent att någon annan ska behöva vänta på mig. Men jag väntar. Det beror kanske lite på situationen, men upp till en halvtimme kan jag vänta. Fast jag blir arg på dem som alltid kommer för sent, då jag känner att de inte respekterar min tid.
Kram! <3
http://enplatsilivet.blogspot.se
Lena i Wales
29 januari 2015 16:42
I vår familj är det jag som alltid väntar. Min man är konstant sen! Men nu har jag gett upp och börjar själv slarva med tiden gentemot honom. Jag har försökt med många knep tidigare.
Men å andra sidan vistas man som jag mycket i Spanien, så är inte 15 min sent längre. Hār kan det röra sej om betydligt längre tid än så.
http://lenaiwales.wordpress.com
Snejky
29 januari 2015 23:33
Nej, jag är inte en sådan som väntar... På sin höjd 10 minuter ca..
Men jag har en kompis som alltid är sen vilket gör mig rasande..
Men... jag brukar göra så att... säger vi klockan 3 så kommer jag inte förrän ca 10 över...
Funkar bra...
Kramen...
http://snejky.webdon.nu
Patricia
31 januari 2015 09:39
Jag hatar också att vänta. Själv ser jag alltid till att vara i tid, oftast löjligt för tidigt just för att jag inte ska komma sent. Haha, jag kanske ska börja göra som dig, sluta vänta på andra och lära dem en läxa;)
Trevlig helg.
kram
http://patriciac.blogg.se