Som ni vet så tycker jag inte om att laga mat och till råga på allt så är jag totalt misslyckad i köket. Skulle önska att jag som många andra kunde bara svänga till något ätbart och göra det med glädje, men nej, omöjligt.

Fast igår blev det allt lite spännade ändå. Vi hade  bestämt oss för att prova ett nytt recept på kyckling, och, tänk vi lyckades nästan fullständigt. Jag njöt och tyckte att det var mycket gott, lite löst blev det, men det skulle ju ha varit ris eller potatismos till. Min man var inte lika förtjust, tyckte att en av kryddorna tog för mycket överhand.

Så här såg det ut. Innehåller kycklingfiléer och julmust och kryddat med bland annat ingefära och rosmarin.

I morse vid vår runda gick vi förbi den nya simhallen som ska öppnas idag. Det verkar vara ett riktigt skrytbygge, men vem de ska skryta för förstår jag inte.

Ena sidan.

Andra sidan. Det syns inte på dessa bilder men det är en jättestor byggnad

Blev full i skratt då jag såg denna skylt. Precis så är det. Då jag kommer hit på morgonpromenaden så är jag så trött och slut, men är nästan hemma. Så "orka lite till" så får du sätta dig och vila sedan och förhoppningsvis äta havregrynsgröt, om du orka koka den förstås.

Strax melodikryss på radio. Lycka till med lösandet.

Är du en som väntar, eller väntas du på? Blev det begripligt?  Det sägs att männen alltid får vänta på sina damer och inte tvärtom. Ska bara och ska bara, är ord som de får höra och fortsätta att vänta.

Att ha bestämt tid med någon och sedan får vänta är något som jag nästan inte klarar av. Jag kan inte koppla av utan känner att det snör ihop sig i magen eller hjärtat. Än om det bara är några minuter så hetsar jag upp mig. Det är lite obegripligt eftersom jag annars räknas till en rätt lugn person. Nej, det var nog en överdrift. Ser lugn ut utanpå men har mer eller mindre stressat mig igenom livet.

Min första make, som avled 2004, fick tidigt lära sig att jag väntar inte. Vi hade bestämt träff utanför mitt jobb, det var på den tiden vi bara hade sällskap. Då jag hade väntat i c:a 10 minuter och han inte kom, så gick jag. Kommer inte ihåg att jag efter det fick vänta på honom.

Likadant med min nuvarande make. Då han inte kom den tid vi hade bestämt åkte jag iväg själv, det var i början av vår bekantskap. Jag kan tala om att det glömmer han aldrig. "Kunde jag inte begripa att han inte har makt över alla köer som finns på Stockholms gator"? Han skulle hämta mig med bilen.

Vi lär oss att vänta redan som små,

jag undrar vad väntar vi på?

Vi vill inte bli gamla men väntar ändå,

på kommande dagar och på att tiden ska gå.

Vi väntar på jul, vi väntar på påsk.

Vi väntar i kön, vi väntar vid kiosk.

Vi väntar på morgon, vi väntar på natt.

Vi väntar på vinsten, vi väntar på skatt.

Vi väntar på gäster som kommer och går.

Vi väntar på sommar, vi väntar på vår.

Tänk all denna tid som går åt till att vänta.

Den borde stå inne på bank och ge ränta.

Nu ska vi strax åka iväg och handla, på "gubbdagis", Claes Olsson.

Hoppas att jag inte behöver vänta allför länge.

Idag tvättstugan, så det blir spring fram och tillbaka. Är så glad att jag kan "springa" igen. Sedan ska vi ut och handla lite.

Läste en del roligheter igår som jag vill delge er. 

Vad har fryspåsen för kön?

Om du är som de flesta människor, tänker du kanske inte så mycket på vanliga, triviala ting. MEN vad du kanske inte vet är att många av dessa saker har ett kön. Till exempel:


1. Fryspåsar - Manliga eftersom de håller inne med allting men går att se rakt igenom.

2. Kopieringsmaskiner - Kvinnliga, eftersom de, när de väl stängts av, tar en stund att värma upp igen. De är effektiva reproduktionsapparater om man trycker på rätt knappar, om man inte gör det kan det bli ett elände.

3. Däck - Manliga eftersom de ofta tappar greppet när de blir gamla och ofta är för uppblåsta.

4. Luftballonger - Manliga eftersom du måste sätta en blåslampa under den för att det ska bli nån fart på den, sen är det förstås det där med varmluft...

5. Tvättsvampar - Kvinnliga eftersom de är mjuka och kramvänliga och lätt binder en massa vatten...

6. Webbsidor - Kvinnliga eftersom de får så många träffar...

7. Tunnelbanan - Manlig eftersom den använder samma gamla ställen att plocka upp folk på...

8. Timglas - Kvinnliga eftersom vikten med tiden hamnar I nedre delen...

9. Hammare -Manlig eftersom den inte har utvecklats mycket de senaste 5000 åren, men den är händig att ha hemma.

10. Fjärrkontroll - Kvinnlig .....HA ! ! ! Du trodde säkert att den skulle vara manlig, MEN tänk på att den skänker mannen glädje, han skulle vara helt 'lost' utan den och, trots att han inte alltid vet vilka knappar han ska trycka på, så fortsätter han försöka!

Nian gillar jag.

Ha en bra dag.

Hipp, hipp, hurra,

va ja ä gla i´da!

Japp!

Många olika anledningar, om ni undrar.

Först och främst som nr.

1. Känner mig frisk.

2. Kunde ta en promenad vid Lötsjön, i morse, ramlade inte.

3. Jag och mysingen kan fira att det är 8 år sedan vi förlovade oss, precis denna dag.

4. Fått en bukett tulpaner av en övernattande gäst.

5. Ska få restaurangmat, dagen till ära.

Detta påminner om den tacksamhetslista som Geddfish ofta haft på sin blogg.

Dagen till ära såg jag ett skoavtryck i snön som liknade ett hjärta. Med lite fantasi alltså.

Tulpanerna som jag fick, är gula och doftar så gott.

Hoppas att ni alla mina bloggvänner får en härlig söndag.

Ni som känner mig vet att den årstid som jag tycker bäst om är vintern, till skillnad emot nästan alla andra som föredrar våren eller sommaren, ja till och med hösten före vintern.

Trots att jag varje år har ramlat på grund av halkan, ibland flera gånger på en säsong. Som tur är har jag klarat mig skapligt, inga brutna ben, jo revbenen en gång, men annars har det gått förvånansvärt bra.

Nu är problemet att jag kommer ju inte upp om jag trillar. Igår halkade jag och föll, det var en liten nedförsbacke så jag hade fyra steg innan tagit mysingens hand för jag kände mig osäker. Det var ju en enorm tur, för han är stark och höll i mig så pass att jag inte föll precis pladask utan det dämpades avsevärt, annars vet jag inte hur det hade gått. Men sen då jag skulle upp, det gick inte och det är inte lätt för mysingen att dra upp mig heller, men med förenade krafter så lyckades vi till slut.

Jodå, jag hade broddar på vinterstövlarna.

Om jag slog mig? Ja, det gjorde jag så jag har ont ungefär på samma ställe som på denna bild, fast mer åt ryggen till. Den här bilden tog jag efter det att jag hade ramlat på en bro för några år sedan. Den här gången ska jag inte ta någon bild.

Är så tacksam att jag inte bröt mig på något sätt.

Nu har vi fått mycket med snö och det är så vackert. Jag passade på att ta lite  bilder igår då jag var ute, innan jag ramlade.

Snön hänger tung på buskarna. Det är mer nu än igår, för det snöade en stor del av dagen sedan.

Ingen har ännu satt sig på någon bänk här.

Ni ser att kommunen har plogat, på denna sträcka var det till och med sandat, gick bra att gå. Detta är en promenad och cykelväg.

De stackars hägrarna står vid vaken på Råstasjön och väntar på mat. Jag räknade till över 50 st.

Nu äntligen är julen och julgranen undanstädad. Har ni varit med om det någon gång, att det har gått så långt in i januari innan julsakerna är borta?

Nej, jag förstod väl det. Jag har ju en ursäkt denna gång och vill då inte ha dåligt samvete.

På något sätt känns det tomt, mycket tomt. Skulle vilja skaffa några blommor som livar upp det hela. Jag tycker ju om att en gång om året ta fram alla julsaker. Var sak på sin tid och plats.

Här en del av pyntet, innan det blev stoppat ner i lådor.

Jag passade ju på att göra bort mig också. Julgransslingan med alla ljusen skulle ner ifrån granen och in i  jullådan. Tror ni inte att jag tappade en del av grannlåten i golvet så att två lampor slocknade. En gick till och med i massor med små, små bitar. Förargligt var det förstås men jag tänkte att dessa julljus är så gamla så det är dags att köpa nya i alla fall, trodde jag då. Men min man han fixade till det så nu fungerar allt igen.

Så här ser kartongen ut. Är den bekant? Kanske de är ifrån 70-talet. Undrar om de kan vara så gamla?

Vi har fått snö idag, rätt så mycket, vitt och fint blev det på några timmar. Roligt för barnen att kunna åka skidor eller leka i snön och jag tycker att det är vackert att titta på.

Det ortsnamnet ser vi sällan i tidningar eller hör om på TV eller radio. Men nu igår fick många i Sverige reda på var Trehörningsjö ligger. Sex mil norr om Örnsköldsvik. 

Men, det var på grund av en mycket tragisk händelse som samhället blev känt. En mamma och hennes två små barn dog vid övergången på järnvägsspåret. Det är så sorgligt att tänka på. I detta fina, fortfarande levande samhälle, där många orter omkring avbefolkas och mer eller mindre försvinner. Hörde på tv att de sa en liten by fem mil norr om Örnsköldsvik, men det stämmer inte riktigt. Det är ingen liten by. Visserligen har många affärer och kommunala inrättningar försvunnit, men en del finns fortfarande kvar.

Jag är född och uppvuxen i Trehörningsjö, fast sex kilometer ifrån centrum. Känner mycket väl till denna plats. En järnvägsövergång med bommar. Har flera gånger stått där och väntat på tåget. Det är en raksträcka så tåget hörs och syns bra, då det kommer. Kan inte förstå hur detta gått till om inte damen var sjuk på något sätt.

Har hört att kommunen har tagit emot ett 30-tal flyktingar för någon vecka sedan. De får bo på ett område som heter Kerstins Udde som drivs privat.

Jag och min man har hyrt stugor där flera sommarveckor. Ett fint och välordnat område.

Lite bilder i från Trehörningsjö. Fotade 2014 i juli.

Bild av sjön som Kerstins udde ligger vid. Min man syns till höger.

Badplatsen.

Jag vid infarten till samhället. Man ser också skyltar, där bakom mig,  som visar att det är en övergång vid järnvägsspåret.

Tre-sjö macken.

Kerstins uddes reception där restaurangen ligger.

Några av småstugorna som nu bebos av flyktingarna.                 Så här såg vardagsrummet ut i "vår" stuga.

Skolan                                       Kyrkan                                     Pingstkyrkan

Har ni hört det uttrycket förut?

Jag lärde mig det för några år sedan. Några år, det måste vara många år sedan, på den tiden som jag bloggade på Expressen.

Där fanns det en bloggerska som hette "Smålandsindianen" som jag följde i många år. Undrar om hon finns och hur, nu för tiden? Hon använde nämligen detta uttryck, en baravaradag. Det säger så mycket, egentligen. Jag tolkar det ordet som en dag som jag kan bara ha det skönt på, inga krav och inga måsten, ta dagen som den kommer och ta det lilla lugna och koppla av om det nu är det jag vill.

Idag får det bli en så´n dag har jag bestämt mig för. Jag och mysingen har varit till Willys och handlat lite plus att jag var till apoteket och köpte slemlösande tabletter. Jag får ta tre om dagen, så får vi se om det blir bättre med hostan och allt.

Vi hoppar städningen också. Har inte kommit mig för att städa undan julen ännu. Usch, nu känner jag mig sämre än alla ni andra som är så duktiga med detta.

Men OK, det får jag ta. Sätter mig ner och njuter av våra amaryllisblommor. En är vit, kort till växten, en är röd och lång. Märkligt.