Igår var det dags för mig att ta några rör blodprover inför ett besök hos hjärtläkaren i nästa vecka. Förut har jag alltid fått besöka vår vårdcentral här i Sundbyberg, på labbet, för att ta dessa prover men fick ett brev ifrån läkarteamet att jag skulle till en viss adress i Solna.

"Jag följer med", sa mysingen snällt. Men nu har han ju haft ryggskott och inte kunnat gå så bra så jag undrade om han verkligen kunde det. Vi har inte gått på våra obligatoriska morgonpromenader på över en vecka. Han tog reda på adressen riktigt ordentligt och jag fick se på en karta hur jag skulle gå.

Men på morgonen kände han sig så pass bra så han sa: "Jag följer med dig,  vi åker ju buss ända till Solna centrum och se´n är det inte långt att gå".  Och, ja visst det hade jag sett på kartan.

Det gick bra att ta oss ner till bussen och väl framme vid centrumet började jag gå, rakt fram. Jag tänkte att nu skulle jag visa att jag hittar, han behöver inte vara orolig.

"Hallå, vart är du på väg"? ropade mysingen.

"Till laboratoriet, så klart".

"Då är det bättre att du kommer med mig, den här vägen så kommer vi dit vi ska", svarade han.

Så klart. Jag var helt ute och cyklade, gick åt precis motsatt håll. Jag har ingen GPS i hjärnan som det verkar som om alla andra har. Min hjärna vet inte vad lokalsinne är heller. Det där känner ju mysingen igen sedan många år och var kanske därför lite rädd för att släppa iväg mig ensam. Han har varit tvungen till det förut med den påföljden att han satt hemma och väntade och väntade medan jag irrade runt utan att hitta hem.

Det var skönt att han även denna gång var med mig så att jag slapp virra omkring.

Jag tänker många gånger på hur i all sin dar har jag klarat mig i livet förr. Kom ju som 19-åring till Stockholm ifrån Trehörningsjö i Ångermanland för att börja jobba här, på en tidningsavdelning. Visserligen kommer jag ihåg att jag många gånger gick vilse och hade svårt att hitta men jag har haft änglavakt under hela mitt liv. Det är jag oerhört tacksam över.

En ängel som jag har fått av min syster Gun-Marie, en av Christina Scollins änglar som hon säljer i en affär i Gamla stan i Stockholm.

 

Comsi comsa

16 april 2015 08:56

Ja, här har du sällskap med mig, jag har ingen GPS heller men det beror på andra saker...

Vacker ängel som påminde lite om dig faktiskt.

Kram på dig fina du ♥

 

znogge

16 april 2015 09:24

Jag har väldigt bra lokalsinne vilket verkligen är en fördel. Du får träna dig genom att röra dig själv ute. Har man någon som leder vägen behöver man inte alltid ta ansvaret ;-) Lycka till med kommande undersökning!

Kram

http://znogge.wordpress.com

 

Att bara vara jag

16 april 2015 11:08

Jag har inte så bra lokalsinne längre. Den var bättre förr innan jag fick min mentala uttröttbarhet och utmattningssyndrom. Kram ♥ ♥ ♥

 

Annika

16 april 2015 14:57

Känner igen mig där. Litar nog för mycket på den som är med. Men ibland måste man ju bara själv och då kan det bli problem, Tur att Mysingen var med i går;)
Kram

http://www.badtant.bloggo.nu

 

Ingrid

16 april 2015 17:00

Det är gott att du har din Mysing som kan lotsa dig rätt!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Patricia

17 april 2015 07:17

Haha, jag kan känna igen mig en del allt. Mitt lokalsinne är inte att lita på många gånger.
Tur att han var med dig denna gången så att du kom rätt.
Men man får väl säga såhär, Stockholm är stort, så där är det okej om man har lite svårt att hitta.
Kramar

http://patriciac.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...