Igår kändes det som om jag gjorde ett riktigt storverk. Det var nästan som förr i tiden.

Jag och mysingen gick nämligen ner till Råstasjön och sedan runt Lötsjön. Det är verkligen länge sedan vi gjorde den rundan, orken har inte funnits där. Visserligen var det jobbigt och tog 1 timma och 10 minuter men jag kom runt.

Vi såg dessa hägrar vid sidan om Råstasjön stå och vänta på att kommunens bil ska komma med strömming.

Den här bilden tog jag också, nästan vid sjön. Ser ni vid gångvägen, lite till höger på bilden? Kan ni se vad det är som sitter där, alldeles ensam? En hund, en katt, eller bara en hög? Det var inget djur. Ska jag nu börja att se små katter överallt också, liksom hjärtan.

Detta hjärta kom fram i ugnen häromdagen. Det ljusa precis framför skuggorna. Svårt att ta en riktig bild.

Då igår var det barmark och i natt har snön kommit.  En mängd småhjärtan i ett stort rymligt hjärta. Denna bild är ifrån återvinningsstationen.

En annan återvinningsstation.

En morgon såg vi detta och blev lite extra glada. Längst uppe på detta gråa trista hus står en palm mitt i vinterkylan. Visst är det märkligt?

Läste ur min optimistlåda i morse.

"Alla människor ler på samma språk".

Ock, "den som trivs med förändringar skapar framtiden",

Till sist, ett kort för mig. "Lyckan har ingen ålder".