I dag känner jag mig mycket bättre i mitt öra, visserligen hör jag fortfarande inte på det men värken är inte så svår utan kommer bara ibland. Då den är helt borta får jag försöka att kolla om det är mycket vax efter öroninflammationen.

I morse hörde jag på radion en sak som gjorde att jag lystrade till lite extra. Hallåkvinnan sa att denna sommar har det varit dubbelt så mycket öroninflammationer bland barn än andra år. Se där, det var det jag visste. Jag är i mångt och mycket som ett barn ännu. Barnslig är jag ju och det är till nackdel många gånger men å andra sidan så har det hjälpt mig mycket också.

Denna barnslighet har jag ärvt av min pappa. Fast han var en strikt man, betrodd hemma i kommunen med många kommunala och andra uppdrag, försvann aldrig hans lekfulla lynne. Det gladde mig många gånger som barn och vuxen.

Fast, ibland skämdes jag faktiskt över min pappa och hans  brist på det passande. Jag och min förra man bodde då i Vaxmora i Sollentuna och min pappa hade åkt ner ifrån Ångermanland för att hälsa på oss. Pappa hade vid denna tid inte träffat min man så ofta men de kände varandra lite. Då vi sitter och åker i bilen kommer det i den andra körfilen, en bil som kör om oss.

"Polis, polis, potatisgris", ropade min pappa glatt, och vinkade ifrån baksätet. Det var nämligen en polisbil som åkte om oss. Min man tappade nästan hakan av förvåning. Han var ju lite, ska vi säga, bestämd i hur man uppträdde och förde sig. Men, det brydde sig min pappa inte om, han hade det jätteroligt där i baksätet.

För det mesta delade jag min pappas barnslighet, men kanske inte ihop med min förra man, vet ej varför. Min förra man gapade ännu mera då han vid ett tillfälle frågade min pappa varför han hade skaffat så många barn, då vi hade det så fattigt. Vi var 10 syskon.

"Det var ju det enda roliga vi hade, alla  mörka vinterkvällar", svarade min pappa.

Att leva är så häpnadsväckande att det

lämnar mycket litet utrymme för

andra sysselsättningar.

Detta är ju ett bra knep, denna varma sommar. Litet, men naggande god. Man tager vad man haver.