I tidiga ottan gick mysingen och jag en runda på en timme, till Lötsjön. Vi har inte varit där på många, många månader men i morse var det dags, tyckte vi. Kroppen fick hänga med. Visserligen sägs det att vi ska lyssna till kroppen, men det brydde vi oss inte om i morse. Vi bara vandrade iväg.  Det var mulet och plus 2 grader.

Om vi ångrar oss? Nja, det var jobbigt på hemvägen eftersom det är uppförsbacke, men det gick.

Det är roligt att få se lite annat och behövligt, kan jag tycka.  Det som förvånade mig var att jag inte såg några sjöfåglar som annars brukar finnas vid sjön. Kanske var de på andra sidan där det brukar delas ut mat till dom på vinterhalvåret.

Isen låg, inte spegelblank, men däremot smutsig, på en del ställen.

Kommunens uppsatta lysande rådjur fínns tända ännu. De är vackra. Nu tog jag bilden tvärs över Lötsjön, men förhoppningsvis kan vi gå runt på andra sidan en annan dag och få en bättre bild.

Skor i en skokartong såg vi också i morse. Hur kan det komma sig? Möjligen har någon köpt ett par nya skor, tröttnat på att bära de gamla och lagt ifrån sig dom. Men, det är klart, det var ju långt till en skoaffär ifrån platsen där vi såg skorna, så är det möjligt? Ja, kanske.

Som sagt, det var roligt att kunna gå en runda, komma ut och få luft och rörelse i benen. Ibland kan jag längta tillbaka, till förr i tiden. Då gick vi två sjöar runt, dryga halvmilen var och varannan morgon.

Bara längtan räcker inte

för att du ska nå Ditt mål.

Du måste gå själv.