Morgonpromenader gör Mysingen och mig gott. Vi försöker, om vi är friska att gå ut en sväng före frukost .
Det är speciellt trevligt att gå ut tidiga lördag- eller söndagsmornar. Lugnt och fridfullt, inte någon trängsel och inte många fordon.
Söndagsmorgonen gick vi, som vi ofta gör, en promenad genom Tornparken, kommer förbi Centrumkyrkan och ner till Sturegatan. Det var inte många ute, någon enstaka vandrare skyndade till T-banan och någon hundägare såg vi.
Men, rätt som det var kommer en ung tjej halvspringade emot oss.
”Får jag kanske fråga Er om något”, sa hon på knagglig svenska.
”Javisst”, sa jag och trodde att hon inte hittade någon adress som hon skulle till. Hon hade nämligen telefonen i högsta hugg framför sig, så mina ögon drogs till den.
"Nej, jag vill bara prata. Det är en mystisk man där framme, som förföljer mig, känner mig rädd".
Då såg jag honom, han sneddade över gatan med raska steg och låsades inte se oss. Tjejen gick med oss några steg och sedan tackade hon så mycket för hjälpen och fortsatte gatan fram. Hon gick tillbaka samma väg som hon kom, så troligen hade hon inte vågat gå ensam längre, för mannens skull, utan vände för att be oss om hjälp. I slutet på gatan såg vi att hon slank in i en port och då vi efter en stund kom fram dit så stod hon därinne och vinkade och log så glatt emot oss.
Vi kände oss nöjda över att ha fått vara någon medmänniska till lite hjälp. I mitt inre tackade jag Gud och tänkte: "Vilken tur för tjejen att vi tog denna väg, denna gång, så att vi kunde bistå henne. Man vet aldrig hur det hade gått annars. Det finns så många skumma typer i vår värld".
Räkna inte åren, men räkna välsignelsens mängd.
Räkna inte åren, men löftena Herren dig gav.
Räkna inte åren, men räkna med ledning och råd.
Vi gick förbi dessa snödroppar. Dom ser lika glada ut, utan snö.
Skatan har byggt och byggt och har nu fått ett stort fint slott. Detta stora skatbo finns bara ett 50-tal meter ifrån där vi bor, så bilden tog jag på vägen hem.
Hoppas att ni alla mina bloggvänner får en bra dag.
wiolettan
18 februari 2020 14:04
Det kändes som om hon behövde lite skydd, eller sällskap.
De är idoga skatorna och drar en kvist i taget till sitt bo. Tack detsamma. Kram!
Kraka
18 februari 2020 14:15
Det är galet att man inte längre kan gå trygg ensam. Skönt att ni kunde erbjuda lite sällskap.
Ha en fin eftermiddag och kväll!
Kram
http://kraka.moah.se
wiolettan
18 februari 2020 17:20
Det är otryggt, känns det som. Jag är glad och tacksam att jag har min Mysing att gå ut med.
Hon var tacksam, tjejen.
Detsamma tack. Kram.
wiolettan
18 februari 2020 17:21
Så bra att din man fanns i närheten och kunde stå till tjänst. Det är ingen dum idé att låtsas vara bekanta så där.
wiolettan
18 februari 2020 17:22
Jag förstod hur du menade Hannele, hon ville låtsas ha sällskap av din man.
Preciosa
18 februari 2020 14:35
Hej Wiolettan!
Ja ni gjorde dubbel nytta på er promenad! Vem vet vad som kunde hänt! Jag har också varit med om en förföljelse i min ungdom. Lång historia som började med buss hem på natten...Än i dag tänker jag på vad som kunde hänt om jag hade gått av som jag skulle...nattsvart utan belysning i Barkarby där jag hyrde rum...
Jag stod kvar på trappsteget...mannen steg ut och trodde jag skulle det också...först hade han tafsat på mig hela färden...
Jag skrek "kör" åt chauffören, åkte med till ändhållplatsen och sen gick chauffören med mig till huset när han parkerat bussen!!
Vilken man va? Sen åkte jag gratis till jobbet hahaha...ja då han körde. Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
18 februari 2020 17:43
Det kanske var det bästa som skedde att vi kom där just då, för flickans skull.
Stackars dig, sådant kan sitta i och då blir man ännu räddare.
Skönt att du inte gick av bussen utan lurade mannen i fråga, smart gjort tycker jag.
Snäll chaufför som gick med dig sedan. Bussigt av honom.
Hur kunde du åka gratis sedan? Det är ju den stora frågan som jag skulle vilja få svar på.
*ler*. Kram.
wiper
18 februari 2020 15:00
Som du säger så är det bäst och mysigast att gå ut en promenad på morgonen. Innan allt har vaknat till liv det är nåt speciellt
Vilken dramatik det blev på er promenad och visst är det härligt när man kan hjälpa nån. Tur att hon träffade på er båda. Det är inte riskfritt att vara ute numera.
Ha en härlig dag
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
18 februari 2020 17:46
Morgonstund har guld i mund, sägs det och det tycks stämma för en del av oss. Jag har alltid varit morgonpigg och är glad att Mysingen också är piggast på morgonen. Samma dygnsrytm är en bra grej.
Ja, det blev ju lite utöver det vanliga och det var vi inte beredda på, men skönt att hon möte oss och vi kunde hjälpa henne så mannen försvann.
Tack detsamma till dig Malin. Kram.
Znogge
18 februari 2020 15:08
Vilken tur att ni kom när ni kom. Känner man sig otrygg eller hotad är det bäst att börja prata med någon. Tyvärr är det inte riskfritt med morgontidiga promenader heller.
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
18 februari 2020 17:49
Det var onekligen tur för tjejen så att hon kunde gå i lugn och ro, med oss och sedan bli kvitt mannen.
Det är ett bra sätt att ta kontakt med någon som finns i närheten, om det finns någon. Nu var vi nästan ensamma på gatan, så långt vi såg, just där. Kram.
Anna-Lena
18 februari 2020 16:14
Så tråkigt att det ska behöva vara så att man känner sig förföljd och hotad. Samtidigt så var det verkligen tur att ni gick på morgonpromenad. Ordentligt utslagna snödroppar. Fanns sådana i Malmö, men hos oss på sydsvenska höglandet, så här de inte kommit så långt. Men stora knoppar är det på den.
http://femfemman.blogspot.con
wiolettan
18 februari 2020 17:51
Ja, det är en konstig värld vi lever i, nu för tiden och det kanske det har varit länge, men det verkar nästan bli värre och värre.
Ja, för henne var det tur i oturen denna tidiga söndagsmorgonen att vi gick just där och just då.
Snödropparna var så fina där de stod och lyste upp tillvaron. Liten slänt så solen kanske har legat på där.
geddfish
18 februari 2020 18:19
Det är många gånger tillfälligheter vad som sker. Nu råkade ni finnas där för henne och det var ju verkligen änglavakt för flickan.
Jo, jag är lite skrajsen på kvällar. Ber gärna om skjuts om jag är sen. Men, som sagt, man vet aldrig klockslaget.
Det gick bra hos tandläkaren för mig idag. De är supervänliga och omtänksamma, både tandläkare och sköterska!
Må så gott och varm tisdagskram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
18 februari 2020 20:09
Visst är det så. Man kan vara på rätt plats vid rätt tillfälle och denna gång var vi det och det var bra för tjejen.
Jag går inte ut ensam, det var länge sedan som jag gjorde det. Visserligen finns det gatubelysning, men som sagt, saker kan hända i dagsljus också. Jag tror inte att det är fel att vara lite försiktig.
Så skönt att det gick bra för dig idag och att personalen tog hand om dig på ett bra och fint sätt. Det värdesättes. Tack det samma önskar jag dig Gerd.
Liv
18 februari 2020 19:27
Mysigt med morgonpromenad - och vilka fina vårblommor!
Otäckt dock med den där mannen, vilken tur tjejen hade att ni var ute just där och då.
http://ambivertaliv.blogg.se
wiolettan
18 februari 2020 20:10
Vi tycker båda om att vandra ut, tidiga mornar, före frukost.
Lite tidigt här hos oss för dessa vårblommor, men visst är de fina.
Jag är så glad att det gick bra för tjejen.
Anki
19 februari 2020 05:56
Ni kom verkligen just i rätt tid kan man säga! Jag vågar inte tänka tanken vad den unga tjejen hade kunnat råka ut för om ni inte tagit er promenad där den tidiga morgonen ...
Fina bilder från er promenad!
Önskar er en fin dag!
Kram
http://ankisbildblogg.wordpress.com
wiolettan
19 februari 2020 07:19
Det kändes faktiskt så också. Hur hade det gått annars? Det var bra att vi tog den rundan, då denna morgon, inte alltid vi går där. Vi har 4 st olika vägar att välja mellan, vi brukar variera lite.
Tack Anki och detsamma till dig. Kram.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
wiolettan
19 februari 2020 21:15
Vi har ingen snö och några vårblommor har vågat sig fram.
Det var skönt att vi fanns där, just då.
Tack detsamma Lena.
wiolettan
19 februari 2020 21:17
Jag tror att hon kände sig enormt lättad att det fanns några människor där på gatan, som var så öde och tom. Halv åtta en söndagsmorgon, då är det tyst och lugnt ute på stan.
Håller med dig. Kram.
Preciosa
19 februari 2020 09:58
Hej W igen :)
Svar på hur jag kunde åka gratis buss sen.
Jo varje morgon han körde när jag åkte till jobbet så la han tillbaks busspengen istf för att ge mig en biljett hahaha...
Vi blev kompisar genom händelsen :)Han tyckte väl som jag att vad hade kunnat hänt...snäll kille! Bodde inte kvar där ute så länge men i alla fall...Rädd åka sent och mörkt.
Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
19 februari 2020 21:21
Hej Preciosa!
Det var väl det jag trodde. Busschauffören blev förtjust i dig, därför fick du fortsättningsvis åka gratis.
Jag tror att han var glad över att han kunde hjälpa dig, då du blev så utsatt. Fint att det finns snälla killar också, de flesta är ju bussiga och reko. Kram.
Lena
20 februari 2020 09:09
Torsdags Gomorron!!
Uch ja, vår sons sambo blev åxå förföjld flera gånger en tid för något år sedan mitt på dagen när hon gick hem från jobbet, en snäll granne köpte överfalls spray, vi skjutsade, mötte upp & höll på, väldigt obehagligt & rädda var vi alla
Förstår era morronpromenader, att vara ute innan dom flesta vaknar, i arla morrontimme, det gillar jag åxå bäst, en speciell känsla tycker jag *hjärta*
Nu håller jag tummarna att det inte kommer någon snö, vill känna våren istället & här knoppas syrenen så fint!
Varm stor kram & önskar er en fin torsdag & helg! *hjärta*
http://frallorna.bloggplatsen.se
wiolettan
21 februari 2020 09:00
Det händer så mycket nu för tiden, begriper inte hur världen har blivit. Några procent av mänskligheten förstör för resten.
Så bra att ni kunde hjälpas åt att följa sonens sambo så att hon kunde gå trygg.
Det är så konstigt att de inte ens skyr dagsljuset, utan de verkar inte bry sig så mycket. Kanske de är påverkada av något.
Det är härligt att kunna gå ut och vi passar gärna på tidiga mornar, skönast ute då, i alla fall i en stad som vår.
Det verkar vara vår på gång, enligt vad jag hörde på radion i morse, så snön får vi kanske vänta på till nästa höst.
Det var tidigt med syrenen som knoppas nu.
Tack snälla Lena, detsamma till dig. Kram.
Ditte
20 februari 2020 23:51
Åh, hade skrivit ett långt inlägg och så försvann det helt spårlöst. Så trist!
Så bra att ni kunde stötta och hjälpa den här flickan. Ohc svårt att veta vad som hänt innan.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
21 februari 2020 09:02
Så jobbigt, jag vet hur det kan kännas. Det verkar vara så att om "bloggplatsen får vänta för länge" så slängs man ut. Undrar vad du skrev för trevliga saker.
Ja, det var tur för flickan, att vi fanns där just då. Kram.