Återigen en natt som har varit fylld av jobbiga drömmar, vakenhet och oro. Undrar vad det kan bero på?

Ett svar kan vara att mitt oroliga hjärta flimrar av förmaksflimret. Ett annat kan vara att jag oroar mig för dessa tandbehandlingar som ligger framför. En tredje orsak kan vara att mina mediciner ger mig många obehagliga drömmar. I natt till exempel så drömde jag att någon tryckte ner mig emot en badkarskant så att jag inte fick luft. Jag försökte ropa till personen i fråga, men det kom inte fram något ljud.

Jag vet att jag sa: "Jag har en pacemaker inopererad och den trycks ihop, jag kan inte andas". Så skrek jag och vaknade. Vad nu pacemakern hade med andningen att göra, förstår jag inte.

I dag har mysingen mycket att göra. Han har redan, för 45 minuter sedan vandrat ner till SPF lokalen för att göra i ordning medlemsbladet, tillsammans med andra ur styrelsen. Sedan kommer han hem och fixar med våra två "grupper tidningar" som vi ska ut med. Därefter ger han sig iväg och delar ut dom. Han får gå utan mig, denna gång också. Skönt att han är ung och stark. Han säger titt som tätt att han håller på att bli gammal men det stämmer inte. Jo, på pappret kanske, men i verkligheten är han inte 77 år.

Sedan ska han till tandhyginisten och därefter hem för lunch. Efter det måste vi gå igenom materialet som han har gjort i ordning för en musikstund på SPF i början av mars. Han kommer att visa filmsnuttar och spela musik av en känd estradör.

Sorgen tittar bakåt,

oron tittar runt,

tron tittar uppåt.

Blott en dag ett ögonblick i sänder.

Jag blir lite smålycklig, då jag ser ett hjärta, då vi är ute på promenad.

Var rädda om era hjärtan.