Har lite ont i halsen och min temperatur brukar vara 36.6, men i morse var den 37,4. Så, vi tog ingen morgonrunda och det känns lite ovant, helst nu då det är den enda uteluften som jag unnar mig. Min Mysing gick iväg till apoteket och skulle handla lite samtidigt. Skönt att han är frisk. Hans bästa vän ligger på Södersjukhuset i Corona smittan.

Livet har tagit paus, känns det som.

Men, det finns så snälla och omtänksamma medmänniskor. Vi har ju de senaste veckorna varit ute och vandrat tidiga mornar och även runt Lötsjön flera gånger.

Har då mött flera av våra ”gamla gåvänner”. Alla har undrat hur vi har och har haft det, varför vi inte har synts till och så vidare.

Min frisörska ringde mig i fredags och undrade. Omtänksamt. Vi ringer ju aldrig varandra annars.

Men det är klart, länge sedan jag var där nu och jag har blivit långhårig. Hästsvans får det bli. Inte lätt att ta en bild av sig själv i nacken.

Efter en morgonpromenad då vi kom till hissen hemma, så mötte vi en granne som glatt ropade:

”Men, titta där är ni ju. Jag har undrat så hur det har varit med er, inte sett er på så länge.  Jag hade tänkt att jag skulle lägga en lapp i brevlådan och fråga om ni behövde något. Det är bara att ringa på hos mig eller säga till om ni behöver något.  Var inte rädda för att säga till".

Ser ni hjärtat mellan Mysingen och mig?

Här en liten närbild där det syns bättre.

Om det känns som om Gud är långt borta.

Kom ihåg. Det är inte Han som har flyttat på sig.